En dag i moraset

Det började med att jag skulle klippa gräset i förmiddags. När jag ändå höll på, så passade jag på att klippa upp en gång genom kirskålen nere i moraset. Det gick hur fint som helst! Nu kan man gå mellan det två rosportalerna utan problem. 

Sen fick jag för mig att jag skulle göra en gång till, fram till de gamla röda karmstolarna som står dumpade allra längst ner i det bortre sydöstra hörnet. Jag klippte bort lite kirskål under stolarna och hux flux så fick vi en ny liten uteplats. 

Den längre gången går precis nedanför "hyllan" med ädelsyrénserna, som jag planterade för några år sedan. Tanken är att syrénerna ska växa upp och bilda en liten inramning runt pumpen och gruspartiet där däckstolen står. Här ser man dem knappt mot den gröna bakgrunden, men i år har de äntligen börjat tätna lite grann och sticka iväg på höjden.

Sorten heter Mme Lemonie och blommar med ljuvliga vita blommor. (Ibland undrar jag om inte vita syréner är de allra vackraste.) På själva "hyllan" mellan stammarna tar kirskålen över på nolltid, om man inte håller efter och rensar. Jag har provat att gräva bort dem, och jag har provat med täckbark, men ni vet hur det är med kirskål...

Fast idag mejade jag ner all kirskål med gräsklipparen och grävde upp rötterna så gott jag kunde. Jag lade en markduk som släpper igenom vatten och lade en ytterkant av sten. (Ja, vid det här laget vet ni ju varifrån den kommer...) Sen klippte jag hål i duken och planterade in murgröna (som jag redan hade) här och där, och sedan fyllde jag på med jord ovanpå alltihop. Förhoppningsvis saktar det här ner kirskålens framfart, iallafall ett tag. 

Än så länge ligger markduken kvar oklippt nedför den lilla slänten. Vad som ska hända där är inte riktigt bestämt. Kanske gräver vi en rak kant, så att "hyllan" blir ännu mer terrasserad, kanske fixar vi några riktigt stora stenbumlingar och gör ett litet stenparti i sluttningen. Det får vara som det är så länge. 

En liten sockertoppsgran, som har överlevt i en kruka två jular i rad, grävde jag ner strax bakom rosportalen. Där fanns redan en kärleksört, och sen lade jag ytterligare sten runtom. Man kan aldrig få för mycket sten!

De röda stolarna visade sig vara en ypperlig plats att sitta på och njuta av kvällssolen. För det kan man behöva efter en åttatimmarsdag i trädgården!

Moraset är fortfarande rena rama djungeln, men plötsligt blev det ändå lite mer som en del av trädgården. Jag GILLAR faktiskt det otuktade och vilda. Det är rentav lite charmigt, tycker jag, kirskålen till trots. Förresten läste jag någonstans att de säljer kirskål för 600 kronor kilot på Malmborgs i Malmö, så vi sitter ju på rena guldgruvan, hihi!