Fågelperspektiv

Ett teleobjektiv ger verkligen fotograferingen helt nya möjligheter. Jag är ganska dålig på att använda mitt 70-300 millimeters Sigma-objektiv till vardags, men när vi reser utomlands ser jag alltid till att ha det med. När vi var i New York i våras tog jag några av de allra maffigaste bilderna med just detta objektiv. Förutom att jag kunde "knäppa" alla sevärdheter på nära håll, så roade jag mig ofta med att fotografera fåglar på olika ställen på Manhattan. Som den här eftertänksamma duvan på Washington Square.

Den här storögde kråkan satt i ett träd i Central Park och kraxade. Eller är det en olyckskorp, månne? Fotogenisk är den, hur som helst.

De här två coola stararna hängde i solen och tittade på folk, som vilka turister som helst. Man kan nästan föreställa sig hur de sitter där på staketet och kommenterar sin omgivning och människorna som går förbi. "Herregud, vad har människan på sig?!"

Och den här ståtliga truten hängde med oss på färjan hela vägen ut till Staten Island. "Varför titta på Frihetsgudinnan när ni kan titta på mig?"

Och jag tror bestämt jag fick ögonkontakt med den här lille linslusen. "My name is Robin. Red Robin."

Störst wow-faktor hade ändå mötet med den här hägern i Central Park, som först satt i ett träd långt borta, men som sedan flög ner och landade i vattenbrynet precis framför mig. Snacka om "Kodak moment"!

Ja, pippi på fåglar har jag allt. Iallafall när jag kan fotografera dem på betryggande avstånd. En och annan småfågel i trädgården här hemma råkar också ut för mitt teleobjektiv. Jag borde bara använda det oftare, som sagt. Om jag köper ett nytt kamerahus, så måste jag absolut försäkra mig om att teleobjektivet fortfarande går att använda.