Se då krypa...

Varje år tänker jag att i år ska julen bara vara grön och naturlig här hemma. Eller så där krispigt vit och sober som i inredningstidningarna. Men sen lyfter jag på locket till lådan på vinden där alla mina tomtar ligger, och hux flux har de där eleganta ambitionerna flugit sin kos. Jisses, man måste ju ha tomtar på julen! I synnerhet i en gammal stuga som den här.

Jag fullkomligt ääälskar sådana där gamla tyska porslinstomtar! (Ser ni mig i glasrutan på bilden ovan, förresten, hihi!) I synnerhet de fyra i min ägo som en gång tillhörde min mormor, och som ingick i den digra samlingen tomtar som jag och min yngre kusin försökte räkna varje jul när vi var små. I år får de stå på hedersplats ovanpå det vita vitrinskåpet. (Två är likadana. De är säkert tvillingbröder!)

På en hylla inuti skåpet står en liten nisse som jag har köpt på loppis. Gammal han med, och så är han ju faktiskt grön!

På hyllan under piedestalen står en större tomtegubbe som håller ett ljus. Honom har jag hittat i en antiklada en gång. Jag lovar att jag inte ska tända ljuset där den står nu...

Jag har fler tomtar i den där lådan på vinden, men de får semester i år. Om de inte kommer krypande ur vrårna någon natt. Tippe tippe tipp tapp...