Att inta moraset

Utgrävningen bakom växthuset fortskred igår eftermiddag, om än bara i ett par timmar. När jag slutade för dagen hade stensättningen iallafall blivit en rad bredare och ytterligare en del av marken runt omkring hade blivit befriad från gräs och rötter.

Idag tog vi oss en spontan biltur till Älmhult och vidare till Markaryd, men när vi kom hem och eftermiddagskaffet var uppdrucket kunde jag inte hålla mig borta från mitt lilla projekt. Efter ett par timmars arbete ser samma vy nu ut så här:

Det är inte klokt vilken quick fix det är med grus och stenar! Har man det hemma kan man verkligen skapa fantastiska saker i sin trädgård, och det blir liksom resultat på en gång. Jag älskar mötet mellan det mer ordnade (betongplattor), det oregelbundna (naturstenar av olika slag), det gröna (buskar och perenner) och så naturgruset.

Den lilla trappan (som leder genom en rosportal upp på gräsmattan framför köksträdgården) är också en blandning av stora stenblock, mindre naturstenar och grus. Den började vi bygga redan förra året, men då ledde den egentligen ingenstans. Det nedre "trappsteget" är lite för litet, men får duga så länge. Kastanjestaketet ramar in allt fint i bakgrunden.

Min fina gåshals är här på tillfälligt (?) besök och inspekterar så att resultatet blir godkänt. Han matchar staketpinnarna nästan lite för bra i färg, hihi!

Som ni ser på bilden här nedanför är det inte så snyggt runtomkring, men nu har jag iallafall något att utgå ifrån. Planen är att gräva ut lite mer och plantera in lite buskar, och kanske kan det bli något litet prydnadsträd i framkant också. Mellan betongplattorna är jag fortfarande inne på att fylla skarvarna med lågväxande timjan. Det blir skönt att vila sina barfota-fötter på!

Nu har jag intagit moraset, minsann! "A small step for man, but a giant leap for Fröken Grön!" Än så länge är det bara som en liten "landningsbana", men nu har jag som sagt iallafall något att utgå ifrån. Om inte annat har jag skapat en fin utsiktsplats där jag kan sitta och titta ut över vildmarken, hihi! För den är faktiskt inte så dum den heller.