Nötknäppare

Idag tänkte jag att det var dags att träna upp finmotoriken lite grann. Sålunda gav jag mig på ett gör-din-egen-nötknäppare-hobbykit, som jag fick i födelsedagspresent av min svägerska i USA tidigare i år. Hon vet att jag gillar amerikanska nutcrackers och har gett mig en färdig sådan i julklapp tidigare, men nu tänkte hon väl att hon skulle utmana mig rejält. I'm always up for a challenge!

Katastrofalt nog fanns det ingen grön färg i paketet, men efter att ha botaniserat i makens pyssellåda i källaren så var det problemet löst. Jag passade också på att rota fram lite färgade band, glitterlim och annat småplock från mitt eget pysselskåp. Ska det pysslas så ska det pysslas rejält!

Jag ratade den medföljande kartan med klistermärken och gav mig på att måla ansiktet och detaljerna på frihand. (Jag menar, varför göra det lätt för sig?) Efter flera timmars pillande och x antal svordomar så blev slutresultatet ändå över förväntan. Nog är han lite charmig, ändå?

Jag hämtade ner den andra nötknäpparen från jullådan på vinden. Han saknar visst sitt svärd, men blev iallafall glad över att få en liten kompis. I jul hamnar de båda på gottebordet. Ett roligt inslag, som påminner mig om julen jag firade i USA som au pair 1990.

Jaha, så gick den dagen. Makalöst vad tiden försvinner när man sitter och är koncentrerad på någonting. "Man hör när du pysslar, för då blir du alltid så tyst", säger maken. Bäst jag tar igen den tysta tiden och bullrar extra mycket resten av dagen, hihi!