Minsann, om inte solen tittade förbi en stund på förmiddagen. Då älskar jag vår glasveranda som allra mest. Fast att hänga här ute någon längre stund är det fortfarande alldeles för kallt för. Fröken Våren njuter iallafall, så länge det nu varar den här gången.
Förra veckans tulpanbukett hänger med ett tag till. Nog är blommorna minst lika vackra när stjälkarna böjer sig och kronbladen öppnar sig som om de vore näckrosor.
Internationella kvinnodagen står det i kalendern idag. Det kan absolut vara på sin plats att skänka en tacksamhetens tanke till tidigare generationer kvinnor, som har tagit oss dit där vi är idag. Men nog är det bedrövligt att vi som påstår oss vara moderna människor på 2000-talet fortfarande inte har kommit fram till det som borde vara ett självklart svar: Vi är alla människor. Individer. Personer. 365 dagar om året. Jag håller tummarna för att dagens generation sätter punkt för hela jämställdhetsdebatten och omvandlar dess innehåll till något självklart. De unga är kloka, så det kommer nog att gå bra!
Idag gräddar jag frasvåfflor till lunch. Senare i eftermiddag ska jag sjunga tillsammans med min kör på ett föreningsårsmöte på Gästgiveriet här i byn. Sånt får man energi av. Både våfflorna och sången, hihi!
Våren är vacker, hon ser ut att njuta av ljuset! Tulpanerna håller sig fint på glasverandan, på min glasveranda står julrosor i väntan på att bli nergrävda, en blommande rosmarin och en kruka påskliljor. Vi har haft ganska kallt här men växterna trivs och nu är det mildare igen.
SvaraRaderaHa det fint med kören!
Kram Eva