Lucia och betong

Lussemorgonen på Solhäll kunde ha börjat med sovmorgon, fast jag vaknade ändå vid 6-tiden som jag brukar. Är inte det typiskt, när man är ledig och får sova hur länge man vill? Mysigt ändå att få lussekatt och kaffe till frukost, och Lisa Larsons små adventsbarn passar väl aldrig så bra som idag. I vanliga fall står de i det lilla fönstret ovanför diskbänken hela december, där de håller mig sällskap när jag diskar. 

Vid 10-tiden var det dock dags för rejäl action, för då rullade det fram en betongbil till grindhålet. Med hjälp av en liten lastare kördes sedan flera rundor betong ner till den väntande grundramen i moraset. Det krävdes faktiskt inte så många skopor innan den var full.

På mindre än en timme var allt utslätat och klart, och nu börjar man kunna visualisera på riktigt hur det faktiskt kommer att bli. På ganska exakt 20 kvadrat blir det plats för både bastu, ett litet gästrum och ett pyttelitet förråd (som kan bli toalett i framtiden om vi vill). Det kommer nästan att kännas som att vi har en kringbyggd gård när allt står klart. Så mysigt!

Den redan så nedkörda marken blev om möjligt i ännu sämre skick när lastaren hade kört klart, men det går ju att åtgärda när allt körande med maskiner är färdigt. Vi har nog tänkt oss lite markarbete och grussättning i anslutning till nybygget ändå, så det är väl bara att bita ihop. Dessutom är det ju bättre att det ser för jävligt ut nu på vintern än hela våren. "Till midsommar har du gräsmatta igen," försäkrar murarbossen. "Och har du riktig tur så blir det en decimeter snö redan i natt, så slipper du se eländet." Han känner sin kund väl, hihi!

Efter lunch byggdes det ett litet "tält" med presenningar över grunden, och nu får betongen stå och bränna till efter nyår. Vinterväder och några minusgrader ska visst inte vara några problem, enligt experterna. Frusna Fröken Grön väntar dock redan på det första värmande bastubadet, och hennes man har gått och väntat på det sedan vi lämnade bastun i vår bostadsrättsförening i "Storstad" för 7,5 år sedan. Men den som väntar på något gott...