Juldukning

Vi hade jullunch här hemma för 8 personer igår. Jag hade dukat upp i gröna rummet redan kvällen innan, och det är ju så himla kul att ta ut svängarna lite grann när man väl får tillfälle. Dessutom är det ju bra att bordssilvret och finporslinet blir genomdiskat emellanåt, hihi! Årets juldukning blev en blandning av rustikt, antikt och roligt. 

Jag plockade två vedklampar från vedkällaren och slog ner ljushållare i smide i dem. Ställda på rad blev de en riktigt fin centerpiece att ha mitt på bordet!

I ett julreportage i någon av höstens inredningstidningar hade jag sett en bild på knäckebröd, som fungerade som tallriksunderlägg. Det var ju en himla kul idé, och dessutom enkelt att kopiera. Röda äpplen lite här och där på bordet förstärkte det rustika temat. 

Svägerskan som bor i USA har alltid med sig smällkarameller hem. De smäller på riktigt när man drar isär dem, och inuti finns det alltid en gåta, en liten present och en kungakrona av färgat kräppapper, som alla runt bordet får ta på sig. Min gåta hade loppistema: "What part of a clock is always old? Answer: The second hand!"

Det är kul att få duka med riktiga tygservetter och servettringar iallafall en gång om året. Jag stack ner kvistar av eukalyptus i servettringarna och även i två små glasvaser på bordet. De loppisfyndade snapsglasen men gravyr kom till användning, och kall julmust smakar aldrig så gott som i tunna antika grogglas!

Ser ni att vi faktiskt hade solsken på julafton? Men det var kallt ute; iallafall en sisådär 6 minusgrader.

Trots den neutrala färgskalan passade dukningen ändå fint till jul. Duken och ljusen kan nog få bli kvar iallafall till nyår, men om jag känner mig själv rätt vill jag nog städa bort alla spår av julen efter det.