Bokhyllebygge

Facebook skickade en påminnelse om att det nu är ganska exakt fem år sedan vår platsbyggda bokhylla stod klar i röda rummet. Det är faktiskt fortfarande den finaste möbeln vi har, och ett bevis för att man borde unna sig att platsbygga saker lite oftare. Iallafall när man bor i ett snett gammalt hus och inte alltid kan placera in färdigköpta saker och få dem att stå stadigt...

Vi drömde länge om den där hyllan, innan den stod klar. Det saknades något i det där hörnet bredvid soffan, och allt som hamnade där var liksom tillfälligt redan från början. Det blev mest ett tråkigt mischmasch av loppisprylar och arvegods, som inte riktigt passade ihop eller hade någon tanke. En oljemålning à la Onedinlinjen kan ju vara kul för stunden, men kändes onekligen lite mossigt i längden. Efter SJU år gjorde vi så äntligen slag i saken och ringde efter snickarhjälp.

Efter våra direktiv och med snickarens expertis byggdes hyllan av träskivor, allmogelister och hyllplan av rejälare brädor. Jag gav snickaren en bok, för att kunna måtta ungefär hur stort avståndet behövde vara mellan hyllplanen. Nertill ville vi ha plats för större böcker, typ kartböcker och coffee table books, och vi fick precis vad vi önskade. Lättbyggt var det inte precis, då varken väggar, golv eller tak är raka på något sätt, men när golvsockeln och krönlisten sen kom på plats maskerades de där gliporna ganska bra. 

Ytbehandlingen gjorde vi själva. Efter en del tester på några udda brädor från ladan, föll valet till slut på att använda samma kombination av dekorvax och hårdvaxolja från Osmo i kulören "Valnöt", som vi hade använt till hallgolvet när det var nylagt året innan. För att bakstycket i plywood inte skulle suga åt sig för mycket pigment och bli för mörkt, förbehandlade vi det med vanlig olivolja. Det blev både billigt och bra! 

Vi är faktiskt lite sugna på att bygga en likadan hylla på andra sidan soffan, men det får väl bli ett av alla önskeprojekt för framtiden. Ska det ta SJU år innan vi kommer till skott den här gången också, så har vi ju två år kvar på oss att fundera, hihi!