Ett litet nöjessvep

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är min nya favoritserie "Erkännandet", som visas på SVT på lördagar. Själv ser jag den på SVT Play. Serien är en dramatisering, men bygger på ett verkligt fall i England från 2011, då en 22-årig flicka försvann efter en utekväll och senare hittades mördad. Vi får följa utredningen genom mordutredaren Steve Fulcher, som under arbetet hamnar i ett dilemma: Vad är moraliskt försvarbart och vad är rätt i lagens mening? Mycket spännande! Nackdelen är dock att alla avsnitt inte är tillgängliga än, eftersom serien fortfarande sänds. (Fast jag har ju naturligtvis redan googlat hur fallet slutade i verkligheten...)

Som så många andra har jag snöat in totalt på dokumentärserien "Cheer" på Netflix. Den handlar om ett cheerleading-lag på Navarro College i Texas och deras stenhårda och bitvis brutala träning för att vinna collegemästerskapen i Daytona 2019. Jag fullkomligt älskar dokumentärer som har den här typen av naturlig dramaturgi (filmarna vet ju faktiskt lika lite om vad som ska hända som tittaren) och som skildrar intressanta och gripande levnadsöden. Här får man träffa ungdomar man verkligen tar till sitt hjärta! Dessutom har jag fått en helt annan syn på cheerleading, som verkligen är en otroligt tuff sport och inte en fånig skönhetstävling, som jag trodde tidigare. Se den, om ni har möjlighet!

Samma typ av dramaturgi och engagerande personporträtt hittar man för övrigt i "Last Chance U", som kom ut på Netflix redan för ett par år sedan. Här kretsar handlingen kring amerikansk fotboll, och man får följa ett gäng grabbar på East Mississippi Community College, som inte bara kämpar för en framtida fotbollskarriär, utan lika mycket för att komma på fötter i livet. Det här blev sedermera en serie med flera säsonger, men den första är den allra bästa. (Tror dock inte jag har sett alla.) Flera år senare händer det fortfarande att jag tänker på några av killarna och undrar hur det har gått för dem.

Sevärd är även dokumentären "Miss Americana", som handlar om när artisten Taylor Swift bestämmer sig för att sluta vara "duktig flicka " och istället våga göra sin politiska röst hörd. Vilken oro detta orsakar hos hennes entourage! Där är alla livrädda att det ska gå för Taylor som för Dixie Chicks, vars negativa uttalande om president Bush mer eller mindre ödelade hela deras karriär. Jag har egentligen ingen större relation till Taylor Swift som artist, men jag älskar ju som sagt dokumentärer, så det här är faktiskt en riktigt intressant film ändå. Och att tjejen ÄR en musikalisk begåvning råder det inga som helst tvivel om. 

I helgen såg vi äntligen förra årets mest omtalade film "Joker". Varför Joaquin Phoenix vann en Oscar för bästa manliga huvudroll var ju inte svårt att förstå (han var verkligen suverän), och scenen där han dansar i trappan var fantastisk rent visuellt, men i övrigt tycker jag faktiskt inte att filmen tillförde så mycket nytt. 

Ingen har väl missat att The Ark återförenas och åker på turné i sommar. Maken och jag har bokat biljetter till spelningen på Sofiero den 7 augusti. Helsingborg är alltid ett trevligt ställe för en sommarutflykt. Egentligen har vi ganska nära hem, men den här gången tänkte vi unna oss en övernattning på The Vault Hotel, som jag har varit sugen på att testa länge. Känner jag oss rätt (och det gör jag ju) kommer vi mest gå och skrota här hemma på semestern i övrigt, så det kan ju vara trevligt med en liten minisemester någon annanstans. 

Ikväll tittar jag på "Auktionssommar", som är vinterns mysigaste TV-program ur flera aspekter. Dels är det sommar, dels får man frossa i gamla grejer. Det kan ju nästan inte bli bättre för en sån som Fröken Grön, hihi!

Ja, mycket TV blir det på vintern. Vad ska man annars göra dessa dystra och trista månader? Jag fyller min kvot nu, för när våren väl kommer och trädgårdssäsongen börjar har jag inte tid att titta. Då gräver jag istället, hihi!