En stunds påskdrömmar

De senaste åren har jag börjat uppskatta påsken mer och mer. I jämförelse med andra högtider under året har påsken hos oss förhållandevis få rutiner och traditioner, och kanske är det just det avslappnade i det hela som gör att den känns så trevlig. Dessutom känns det som om startskottet för den riktiga våren går vid påsk, och det längtar man ju också efter. 

Till skillnad från allt mitt julpynt, som ligger i organiserade lådor på vinden, har jag noll koll på mitt påskpynt. Det ligger lite här och där, och från år till år har jag inget som helst minne av vad jag egentligen har. Då är det bra att man kan titta bakåt i sin blogg. Nu kommer jag till exempel ihåg att jag har två fina glasägg att hänga i köksfönstret och stoppa blommor i. Jag kommer bara inte ihåg VAR jag har dem...

Mitt favoritpynt är nog ändå de små plastäggen och plastkycklingarna som jag brukar hänga i påskriset. De påminner mig om min barndom på 70-talet, för mormor hade alltid sådana i sitt ris. De är inte så ovanliga, för de brukar dyka upp både i loppislådor och på Tradera så här års. 

Nu minns jag också att jag hittade två roliga små bastkycklingar på loppis förra året. De kostade typ 2 kronor styck. Man får vad man betalar för, hehe!

Eftersom jag ändå aldrig sätter påskriset i vatten, så kan man ju återanvända samma år ifrån år. Jag har två-tre olika buntar ute i ladan, som jag bara kan plocka fram. Jag har både med turkosa fjädrar...

... och med vita. Dessutom har jag någon mer naturlig variant med fläckar på, som jag brukar ha på utebordet. Den gula emaljkannan passar ju också himla bra till påsk. Står den bland krukorna ute i ladan, tro?

Min barndoms påskhäxa med vickande huvud (hur 70-tal är inte det?) måste jag också leta reda på. Jag tror att hon står på en hylla på vinden och bara väntar på att få komma fram. Vaktelägg är också trevligt, men det brukar jag få köpa nya i blomsteraffären varje år, för de går sönder så himla lätt. Och har man dem i krukarrangemang utomhus, så brukar kråkorna picka sönder dem. 

Vid mitt förra besök på Affari Outlet passade jag faktiskt på att bunkra "äggljus". Ni vet, sådana där som har en rinnande gula inuti, som kommer fram när toppen har brunnit ner. De är kul att ha på ett fat på påskbordet.

Nu kan man ju tycka att det känns himla ytligt att skriva ett helt inlägg om påskpynt, i oroliga tider som dessa. Men jag tänker att ni läser så himla mycket tråkigheter ändå just nu, och att det finns så många andra som är bättre på att sätta ord på den rådande situationen i världen än vad jag är. Och kanske behöver man faktiskt få tänka på något annat, om så bara för en stund. Jag tycker iallafall att det var ganska skönt att få göra det, när jag skrev det här inlägget. Den tråkiga verkligheten finns ju trots allt kvar, efter att jag har satt punkt...