Grodprins

Det är ju ändå något oemotståndligt underhållande med grodor. Skulle jag räkna hur många jag faktiskt har, så kan jag säga att den siffran har ökat betänkligt bara den här sommaren. Är det början på en samling, kanske? En av dem har jag nog missat att visa, nämligen en tjock liten grodprins i patinerat silverfärgat brons. Den hittade maken när vi var på Köplundens Antik i Ryd i början av sommaren, och han tyckte att det stod mitt namn på den. Det tyckte jag också. 

Han är ju verkligen fulsnygg, den lille tjockisen. Lite uppblåst och pompös, där han står med händerna på magen. Jag har försökt googla varifrån den kommer (med sökord typ "frog prince silver candleholder") och hittar den på ett par amerikanska auktionssidor, men det står inte var den kommer ifrån. Mitt exemplar har någon iallafall monterat upp på en klumpig "plattform" i trä, men den ska jag nog klura ut ett sätt att ta bort. Om man vill kan man stoppa ett stearinljus i kronan och använda grodan som ljusstake. Kanske provar jag det, när höstmörkret infaller på riktigt. Kanske får min nya lilla kompis bara stå på sidan av TV-bänken och se rolig ut.