Att bjuda på rester

Idag åt jag årets första egenodlade jordgubbe. Den var liten, men god. Fast om man vill mumsa större mängder av de goda bären (och det vill man ju) får man handla dem på mataffären. Jag skulle kunna äta precis hur många som helst. Det godaste som finns! 

De senaste två dagarna har jag mest legat inne och läst, men idag tog jag mig en liten runda med sekatören. Med ett styng av sorg i hjärtat klippte jag av de överblommade stänglarna på mina nejlikrotplantor. Nu får jag njuta av blomningen på gamla bilder istället, fast jag vill minnas att plantorna faktiskt bildade nya knoppar efter klippning förra sommaren. Hoppas jag har rätt. 

Kaskadtimjan, sten, grus och en murgröneranka på vift bildar en härlig harmoni. En extra lyckad kombination, får man säga. Ibland får man till det. 

Perukbuskens blad är alltid lite sena i starten, men är desto vackrare resten av säsongen. Jag älskar den vinröda kontrasten mot allt det gröna. Mitt exemplar är uppstammat, men den finns som mer traditionell buske också. 

I närbild är bladen nästan ännu vackrare, med sin ljusgröna ådring

På fönsterbrädan i köket står ett litet ljusgrått porslinsfat från Tareq Taylors kollektion för Hemtex. Det hittade jag på ett rea-bord när jag var i Malmö, och det slank med av bara farten. Det är vackert i all sin enkelhet och kan säkerligen ha flera olika användningsområden. Man skulle till exempel kunna ha det på sitt nattduksbord och lägga sina smycken på det. Hos mig blir det nog ändå ett blomfat. 

Om någon undrar vad som är den röda tråden i dagens inlägg, så kan jag meddela att det inte finns någon, hihi! Jag rensar bara mitt fotobibliotek på den senaste tidens rester.