Min vän Kajan

Jag har en ny trädgårdskompis. Han heter Kajan och har hängt mig i hasorna mest hela kvällen. När jag vattnade krukorna på uteplatsen kom han flaxandes ut ur buskarna och ville vara med. Jag sprutade lite vatten på honom med slangen, och det tyckte han var roligt. Det var så vi lärde känna varandra. Sen satt vi vid bordet och småpratade en stund. Jag frågade om jag fick hämta kameran och ta några bilder på honom, och han sa att det var OK och satt tålmodigt kvar och väntade. "Jag är snyggast i profil", sa han och satte näbben i vädret. 

Sen ropade hans arga mamma att det var farligt att prata med främlingar, och då fick han bråttom att pallra sig in i buskarna igen. "Kom tillbaka imorgon!" ropade jag efter honom. "Jag lovar att jag är snäll!" Men då var han redan försvunnen i grönskan.