Det tog ganska många år och många försök innan stockrosorna faktiskt bestämde sig för att trivas här på Solhäll. Det var egentligen först den sommaren då jag inte försökte plantera några som de plötsligt började poppa upp här och där. Och nu kommer de tillbaka sommar efter sommar, några fler för varje år som går. Vilken färg de får blir alltid lite av en överraskning, och jag har svårt att välja vilken jag tycker är vackrast. I år finns det blommor som är vita med rosa mitt...
... och några som drar lite mer åt persikorosa...
... och några som är mer gammelrosa...
... och några som är ceriserosa...
... och så de där som är mörkt blodröda, som jag har visat tidigare i sommar. Är det inte en härlig färgkavalkad, så säg?
För övrigt hade jag seriösa planer på att ställa klockan på ringning 03.55 imorgon för att inte missa OS-finalen i fotboll, men det behöver man ju inte nu när matchen är flyttad till klockan 14.00. Skönt att börja min första lediga fredag med en sovmorgon istället. Men på eftermiddagen hejar vi på Sverige!
Haha, jag hade också tänkt ställa klockan för matchen, detta är ju något speciellt. Tänk vad vi kvinnor kan! Tänkte på ett boktips, läste Grävlingen av Fredrik P Winter. Läs den, blev faktiskt ganska skrämd. Ha en fin helg och hoppas vi tar guld! / Rebecca
SvaraRaderaTack för boktips! Den har jag inte hört talas om, men lägger genast på minnet.
RaderaFint med stockrosor. Den persikorosa var särskilt fin. Mina har tyvärr fläckiga blad men blommorna är fina. Ja Heja Sverige hoppas det blir guld. / Pia
SvaraRaderaMina stockrosor brukar också få ganska mycket rost, men jag försöker plocka bort det värsta och fokusera blicken på det vackra högre upp. :-)
Radera