Pudersnö

Det har singlat ner pudersnö under dagen, och vid 15-snåret kände jag att jag behövde ut och pulsa lite. (Så mycket man nu kan pulsa i pudersnö, hihi!) Jag lufsade ett par varv runt huset och bara gottade mig åt hur vackert allt trots allt blir med lite snö på toppen. Ladan blev ju plötsligt nästan som ett julkort. 

Jag stannade och pratade lite grann med den gungande damen. Hon propsar på att hon absolut vill stanna kvar ute i vinter, och hennes skapare (skulptören Rolf Bengtsson) har ju sagt att hon tål det, så det får väl vara OK tänker jag.

Trots att vi bor direkt vid en väg, så älskar jag den öppna utsikten från vårt grindhål mot grannarnas kuperade trädgård på andra sidan. Det är som att bo granne med en vacker park, och så här års är de vintergröna formklippta inslagen extra trevliga att vila ögonen på. 

Jag måste lägga på minnet att köpa lyktljus till lyktorna. Det känns som ett bättre och kanske lite tryggare alternativ än att ha blockljus där stearinet kan smälta rakt ner. Ett annat alternativ är ju annars att lägga in en ljusslinga, men nog är det mysigare med riktiga ljus. 

Målet för min lilla promenad var egentligen bastustugan, dit jag gick på slutet för att hämta upp en fårskinnskudde att ha i soffan. Det är en sådan mysfaktor att ha adventsstjärnan tänd i fönstret där nere. Ibland står jag vid diskbänken i köket och tittar ut och låtsas att det bor en liten hustomte där nere. Det gör det kanske också. 

Nu börjar jag bli frisk från coronan, för nu känner jag att det doftar gott från köket. Där har maken en stor gryta köttfärssås som puttrar på spisen, och snart är det dags att sätta på pastavatten. Mums, vilken härlig nobelmiddag vi får!