Att tukta murgröna

Murgröna står högt upp på listan över mina trädgårdsfavoriter. Jag har planterat den som marktäckare på flera ställen i vår trädgård, och den växer sig frodig på ingen tid alls och täcker stora områden där det tidigare bara växte kirskål. Fast om man inte håller den i schack, så kryper den iväg och alla håll och kanter och tar över helt. Den tål dock att man går loss på den ganska brutalt med sekatören mellan varven. Det är till och med bara en fördel, för då blir den bara tätare och ännu frodigare. 

Idag klippte jag in murgrönan som växer över kanten ner mot bastustugan. Här hade rankorna börjat ta över grusgången helt, och bladen hade blivit ganska frostskadade och fula över vintern. Dessutom kändes det lite synd att stensättningen hade blivit täckt helt och hållet. Jag älskar ju sten och vill gärna att den ska skymta fram lite grann iallafall. 

Det finns även murgröna runt stammen på perukbusken på den andra sidan grusterrassen. Där hade rankorna växt sig så långa uppåt mot rosportalen att alla de andra perennerna nästan hade blivit uppätna, så även här gick jag loss rejält med sekatören. Jag tror baske mig jag fyllde upp den sista halvan av trädgårdstunnan innan jag var helt klar. 

Den kaukasiska förgätmigejen 'Jack Frost' kunde plötsligt andas igen. För att inte tala om uddbräkenplantorna i framkant och min under hösten nyplanterade bronsrodgersia, som skymtar där till vänster om förgätmigejen. Nu får de små liven en chans att växa till sig. 

Nu ser det plötsligt riktigt propert ut på framsidan av bastustugan. Som pricken över i blommar ädelsyrénerna 'Mme Lemoine' uppe på kanten. Hur det där namnet stavas får jag alltid googla, för jag sätter alltid vokalern i fel ordning. Lemione. Lemonie. Lemoine. Jag lär mig aldrig, men kärt barn har ju som bekant många namn, hihi!

Det finns tre sidor till att städa runt bastustugan, men jag delar upp det och tänker att det får vara olika projekt. Man måste lära sig att dela upp elefanten, som Jenny Strömstedt säger.