Omtag vid snäckdammen

I söndags tittade jag till Putte (ja, hon heter så) som sitter kvar i sin snäckdamm och blickar ut över en vintertrist trädgård. Hon ser ju inte ut att klaga precis, fast vattnet både är skitigt och kallt. Efter januaristormarna har några murkna grenar från päronträdet fallit ner i vattnet. Det trillar av grenar med jämna mellanrum, men jag tycker att de är vackra och brukar lägga ut dem lite varstans i rabatterna. Den där snäckdammen är ett gammalt loppisfynd, och som ni ser är den knallturkos i grund och botten. Maken ska nog få ta fram sina sprayfärger och måla om ovansidan på kanterna lite i vår. 

Den här delen av tomten lämpar sig egentligen inte jättebra för plantering. Det är både skuggigt och torrt och fullt av kirskål, som föga förvånande är ett riktigt otyg att få bort helt. Jag har fått göra omtag på planteringen här många gånger, fast jag accepterar att det får vara så. Ungefär vart tredje år har jag gjort rejäla rockader här och försökt hitta nya lösningar på växter. Jag tittar i mitt bildarkiv och inser att Putte har sett många varianter på planteringen komma och gå genom åren. Ska vi ta oss en titt på några av dem?

Den här delen av trädgården var en av mina allra första större och riktiga utgrävningar. Det var helt igenväxt av muterade buskar (en forsythia, en snöbollsbuske och en paradisbuske), som bara mådde bra av att bli rejält nerklippta. I tomrummet som uppstod föll det sig naturligt att vilja göra något annat, och så skred jag till verket med spaden. De första åren var det rena rama parkplanteringen här, med mustiga färger i limegrönt, grönt och vinrött. Det var riktigt ståtligt, om jag får säga det själv. Speciellt andra och tredje året efter nyplanteringen, men så är det ju med allt man planterar. 

Stenarna kom till redan från början, dels för att vi hade mänger av stenar i säckar på uppfarten från ett annat projekt, dels för att de kamouflerade de fula kanterna på dammen på ett bra sätt. När bilderna här ovanför och nedanför togs hade vi inte byggt bastustugan än, och vi hade inte heller någon portal och grusgång till den nedre delen av trädgården. Man ser tydligt hur "vildmarken" tränger på bakifrån. 

Tulpanlökar har jag haft här i flera olika omgångar, och det är ju verkligen jättevackert. På bilden här ovanför hade jag planterat en sort som heter 'Angelique'. I höstas satte jag dock inga lökar, eftersom jag visste att jag förmodligen kommer att behöva göra en större omgrävning här i år. Planteringen har nämligen varit ganska trist och eftersatt de senaste två åren, så det är dags att göra något åt det nu. 

Nävor och gräs har klarat sig ganska bra här från år till år, men så fint som nävorna blommar på de här bilderna har de inte gjort på länge. Den vita axveronikan här nedanför blev inte särskilt långvarig alls, men den var himla fin så länge den varade. 

De ljuvligt blåa irisarna klarade sig riktigt fint i många år, men de senaste åren har det inte blivit några blommor alls på dem. Jag har mest låtsats att det är ett gräs, hihi!

Funkia klarar sig tacksamt nästan överallt, och så även här. Det rosa löjtnantshjärtat har också stått här i många år, och nu är den nästan stor som en buske. Det tråkiga med den är att den brukar bli vissen och trist ett tag efter att den har blommat över, och då får jag klippa ner den. 

Våren 2018 stod bastustugan på plats, och vi hade så smått börjat jobba med att binda ihop den nedre delen av trädgården med den övre. Som ni ser på bilden här nedanför, passade jag även på att gräva om och plantera lite nytt runt dammen, som sockblomma och alunrot. 

När jag tittar i mitt bildarkiv, så framgår det tydligt att större delen av mitt trädgårdsfokus har legat på helt andra ställen än här de senaste åren. Putte och dammen finns inte med på så många bilder, men jag har desto fler från de nya delarna vi har skapat runt uteplatsen och nere runt bastustugan. Putte har i ärlighetens namn fått sitta ganska ensam där i sin damm, och det som en gång var en välplanerad rabatt har mest övergått i något som ser lite halvvilt ut. Men det har ju varit frodigt och grönt iallafall. 

Fast i år känner jag alltså att det får bli ett omtag på den här delen av trädgården. Kanske lyfter jag upp allt som går och rädda, gräver om marken rejält igen och satsar på ordentlig jordförbättring. Det skulle helt klart behövas. Jag får väl ta ett snack med Putte och se vad hon tycker vi ska hitta på.