Griffeltavla

Jag har hängt upp en gammal griffeltavla ovanför spishyllan i köket. Jag köpte den på en loppis under sommaren, men hittade inte någon bra plats för den förrän nu. Så funkar det med mycket jag släpar hem; det hamnar i källaren ett tag, men förr eller senare faller det liksom på plats.

Det hängde en riktig hartass och dinglade i ett snöre från tavlan när jag köpte den. Det var säkert en alldeles utmärkt tavelsudd en gång i tiden, men det kändes lite för creepy för mig, så jag tog bort den. Det finns ändå gränser för galenskap. Till och med för Fröken Grön...

Tomte-på-gris-kanna

Idag har jag varit nere på byns Schenker-ombud och hämtat ut ett nytillskott till min samling knasiga kannor och karotter: En liten kanna i form av en tomte som rider på en gris. Jag såg den på Tradera förra helgen och drabbades av akut ha-begär. En sådan måste man ju ha på kaffebordet i jul!

Kannan är tillverkad i så kallad biskviporslin och härstammar förmodligen från Tyskland, någon gång före eller efter sekelskiftet 1800-1900. Det var inte direkt något loppisfynd, utan snarare ett antikvitetsinköp, men efter en googling på andra sidor ser jag att jag nog ändå gjorde en bra affär. (Om man nu kan kalla en tomte-som-rider-på-en-gris-kanna för en bra affär, haha!)

Färgen är lite bortskavd på tomtens långa luva (som är själva handtaget), men det tycker jag inte gör så mycket. Snarare är det roligt att se att kannan faktiskt har varit använd. Kan man annat än älska ansiktsuttrycken på både tomten och grisen? I synnerhet grisen ser ju smått galen ut, hihi!

Tänk så mycket roligare fikastunderna kommer att bli i jul! Eller så kan man ha gravlaxsåsen i den. Eller glöggskedarna. Eller tandborsten. Eller kanske bara några fina små enkvistar. Jag kan nog minsann komma på många fler användningsområden som rättfärdigar mitt köp. Att ha en tomte-som-rider-på-en-gris-kanna är nog helt livsnödvändigt, faktiskt.

Mera Huseby

Nu tröttar jag ut er med ännu fler bilder från lördagens besök på Huseby bruk. Omgivningarna där är bara så himla vackra, och rimfrosten ramade in allt så extra fint. Jag ska nog försöka ta mig dit i sommar också, för jag gissar att det är lika trevligt här när det är grönt. Dessutom finns det en köksträdgård som jag gärna vill se. Spana in bilden på den frusna kålen längre ner i bildsvepet!

Den här platsen är intressant ur historisk vinkel också. På 1950-talet skvallrades det nämligen rejält om Huseby och dess dåvarande ägarinna, Florence Stephens, som i all sin godtrogenhet blev både omyndigförklarad och lurad på hela sitt arv. Vår nuvarande kung lär dessutom så sent som 2009 ha hemligstämplat gamla brev från Oscar II, där han eventuellt medger att han var far till Florence. Rafflande! Mer om allt detta kan man läsa i dokumentärromanen Florence Stephens förlorade värld - En sannsaga om Huseby bruk, som kom ut så sent som i september i år. Den ska jag nog gå till bibblan och låna imorgon!

Chockerande insikt

Jag drabbades av en chockerande insikt på jobbet idag, när vår go'a vaktis kom förbi och meddelade att det minsann är första advent OM EN OCH EN HALV VECKA!!! Herregud... Förvisso konstaterade jag i ett blogginlägg redan under höstlovet att advent kommer tidigt i år, och förvisso har jag redan smygläst julnumren av flera olika inrednings- och trädgårdstidningar, men jag har tydligen ändå lyckats tappa tidsbegreppet totalt. Jag begriper inte hur det gick till; jag som ÄLSKAR advent!

Dags att börja leta fram adventsgrejerna från gömmorna på vinden, alltså. Det får nog bli ett projekt för min lediga fredag. Ute i "smatten" väntar iallafall redan den fina stjärnan jag fick av mina väninnor när vi var på Huseby bruk i lördags. Jag gillar det "opråliga" väldigt mycket, och själva metallställningen undertill kan jag återanvända även kommande år.

Sen måste jag lura med mig maken ut i skogen någon dag, så att jag kan plocka kottar och mossiga pinnar till alla mina små arrangemang. Uteljusslingan måste också fram, så att jag kan kolla att den fungerar. (Det är nu man önskar att man hade låtit den sitta kvar där ute i busken...) Kanske tar jag mig också en tur till Blomsterlandet redan nu på lördag, så att jag alldeles säkert är "färdigbunkrad" och redo att pynta loss nästa helg. Fast någon tjuvstart blir det ändå inte på Solhäll; i våra fönster brinner stakarna allra tidigast lördag kväll den 26 november. Så det så!

Genom fönstret

Att det blev så vintrigt och kallt redan i november kan man ju ha delade åsikter om, men nog har det varit vansinnigt vackert med all rimfrost och snö. I söndags tänkte jag att jag skulle passa på att utnyttja dagsljuset och fotografera lite grann i trädgården, men som den fryslort jag är ville jag helst hålla mig inne i stugvärmen. Den enkla lösningen blev att fotografera från köksfönstren, hihi!

Den första bilden är tagen från fönstret på södersidan, till höger bort mot den hörnan av trädgården som ligger längst ner i backen mot vägen på framsidan. Där står fågelbadet i gjutjärn kvar ute, och i bakgrunden skymtar vår ena jättebuxbom, som säkert är tre meter hög. (Om inte mer.) De nakna träden är två små körsbärsträd. Ligusterhäcken ska dölja nätet i framtiden, men det går ganska sakta...

Snett ut till vänster från samma köksfönster ser jag hur alabasterdamen Putte sitter och vintersolar i födelsedagskostymen. Snäckdammen (som är tillverkad i något slags surfingbrädmaterial i glasfiber, och som förmodligen är makens allra mest betydande loppisfynd) är tömd och ligger upp-och-nervänd i rabatten under vintern. Jag gillar den ärggröna färgen!

Bilden här nedanför är tagen ut genom det lilla fönstret över diskbänken, som vetter ut mot baksidan av huset. Där hänger det fortfarande ett och annat äpple kvar i det gamla äppelträdet. Dekorativt!

Allra längst ner i trädgården på baksidan skymtar jag två gamla rödmålade trädgårdsstolar, som får stå ute året runt. Det är trevligt med något att fästa ögonen på i siktdjupet, och det röda brukar göra sig extra bra mot snön.

Redan idag har temperaturen vänt och börjat stiga uppåt igen. Det har regnat hela dagen, och rimfrosten och snön är tyvärr en saga all. Lite synd ändå. Även om jag som sagt är en fryslort och egentligen inte gillar vinterkyla, så får jag ändå erkänna att det är bra mycket vackrare när världen är lite vit. 

P.S. Nu är det exakt en månad kvar av Trendrums tävling om Sveriges bästa inredningsbloggare, och jag ber att få tacka allra ödmjukast för alla röster jag redan har fått. Rösta gärna HÄR, eller på någon av de andra fina bloggarna!

Rött och grönt

När det är minusgrader ute går det inte att ha krukväxter ute på glasverandan. Sålunda fick jag lyfta in mina murgrönebågar häromveckan, så nu får de övervintra i sovrumsfönstret istället. Krukväxten jag redan hade där såg lite risig ut och hamnade i soporna, så det passade ju bra att bara kunna göra en liten rokad med växter jag redan hade.

Jag är fortfarande smått förälskad i de där härligt grönglaserade krukorna, som jag köpte i fina butiken En liten bit av Medelhavet när vi körde genom Hammenhög en dag i sommar. Jag önskar nästan att jag hade köpt fler, men det kan väl tänkas bli nya utflykter ner till Österlen nästa sommar igen.

Med gröna krukor i fönstret och mina nya röd- och vitmönstrade påslakan från IKEA ibäddade i sängen blir det nästan lite juligt i sovrummet. Lite tidigt kanske, men jag visslar och låtsas som ingenting. Och så här stylat och fint i sängen som bilden visar, har vi det alltid om vardagarna, hihi!

När jag tänder min bollslinga blir det minsann ännu juligare. Fast den hänger faktiskt uppe året runt, för jag tycker det är så himla mysigt med lite ljus där i hörnan. Om inte annat tar slingan uppmärksamheten från de utanpåliggande vattenrören lite grann. (De leder upp till ett element i gavelrummet på vinden.) Gardinen är alltid upprullad lite så där på sniskan. Den tjänstgör som rullgardin om nätterna. Inte världens bästa mörkläggning på sommaren precis, men vi har vant oss. 

Fönsterbrädan i marmor är himla trevlig, tycker jag. Vi har likadana i hela huset, och det var smeden som bodde i huset före oss som kostade på sådana i alla rum. Exklusivt så det förslår. Vi tackar och bockar!

Smålandsjul på Huseby

Här kommer en liten bildkavalkad från gårdagens besök på Huseby. Julmässan här pågår i en hel vecka varje år i november och är Nordens största, med över 170 utställare. Mycket att titta på, med andra ord, och mycket folk med för den delen. Jag tog så himla många bilder, så jag får nog spara några till ett annat inlägg framöver. 

Huseby är ju ett gammalt bruk, vilket man ser på flera av de gamla industribyggnaderna. I båda byggnaderna på bilden finns det mängder av fint hantverk att titta på nu under julmässan. Härligt mustiga färger får man säga, och fint med dammen alldeles utanför.

Julmarknaden är spridd över hela området, både utomhus och inne i flera av de gamla husen. Grönmålade fönster var jag ju tvungen att fotografera. Så himla fint!

En del byggnader är även museum, där man kan titta in och lära sig mer om svensk historia. Jag gissar att dessa är öppna även andra tider på året, och inte bara i samband med julmässan (som alltid pågår i en hel vecka). Tänk att gammal järnskrot kan vara så vackert! Vad kan det vara, månntro? En gammal turbin av något slag? Mina tekniska kunskaper är ytterst begränsade...

Det säljs en hel del ätbart och iögonfallande godsaker på marknaden. Kanderade äpplen ser ju alltid så himla goda ut, men jag har faktiskt aldrig provat det. Är det lika gott som det ser ut?

Vanliga äpplen är nog iallafall både godare och vackrare. Och halmbalar är ju himla dekorativt. Det kanske man borde baxa hem en till advent och ha ute i trädgården, hihi!

När vi kom vid 13-snåret var det lagom många besökare, men när mörkret började falla blev det desto fler. Marknaden hade öppet till klockan 20, och många väntade nog med att komma till framåt kvällen. 

Tomten var naturligtvis på plats och vinkade glatt till alla som gick förbi. Han var nog ändå lite frusen, stackaren. Undra om han fick någon glögg att värma sig med?

Rimfrost i träden och tända lyktor, lampor och slingor överallt gjorde onekligen sitt till för att bidra till stämningen. Undrar just om det hade varit lika mysigt att klafsa runt i ösregn och lera?

I ett litet växthus kunde man gå in och sätta sig och dricka glögg och värma sig en stund. Det fanns också små värmestugor lite överallt, där man kunde gå in och äta sin korv eller dricka sitt kaffe. Tur det, för det var verkligen KALLT igår!

Framåt skymningen tändes 500 marschaller och 200 julgranar över hela området. Nästan lite magiskt!

Vi skrattade lite åt tanken på hur stort marschallkontot måste vara varje år. Det kanske man skulle budgetera för här hemma också, hihi!

Jag handlade en fin stickad mössa, saffransbullar, svagdricka och lite godis. Det fanns jättefina fårskinn och fårskinnstofflor som jag klämde lite på också, men det har jag ju redan hemma. Av mina väninnor fick jag en fin lummerklädd stjärna att hänga på någon dörr eller vägg till advent. Utflykten var nämligen min försenade födelsedagspresent.

Framåt sen eftermiddag började vi dra oss mot parkeringen igen. Vi hade ju en timmes resväg tillbaka söderöver, och väninnorna hade ett tåg från Osby att passa för att ta sig tillbaka till Malmö igen.

Och jag passade på att hämta upp maken som kom från motsatt håll till samma tågstation, körde hem till Solhäll, tinade mina frusna tår och redigerade alla vackra bilder. Jul på Huseby får det nog bli nästa år också!