Smeder med stake och lite verandapyssel

I ett svagt ögonblick efter frukost funderade vi på att åka till soptippen, men vi ändrade oss ganska snabbt och åkte på en liten loppisutflykt till Lönsboda istället. Där avverkade vi tre bra secondhandställen, och på ett av dem hittade jag en ljusstake med två smeder i gjutjärn för blygsamma 50 kronor. Passar den inte som en smäck i en gammal smedsbostad, så säg? Kanske det där svärdet i mitten känns en aning för fantasyaktigt, men i övrigt tycker jag att staken är riktigt stylish.

Att göra plats för den i ett av fönstren på glasverandan skapade rena rama dominoeffekten. Jag tog bort en massa grejer och passade på att städa av allt med både dammsugare och våttrasa. Vet ni att det fortfarande kryper upp granbarr ur springorna i golvet från julgransplundringen, hihi!

Jag får ta tillbaka det där om höstfärger lite grann, för den här veckan har det plötsligt blivit mer av den varan. (Även om minst hälften av alla löv blåste av i det stormiga vädret som var i veckan.) Klätterhortensian bidrar med gyllengul glädje genom verandafönstren.

Två turkosgröna glasflaskor fick komma in från trädgården, där de har stått hela sommaren. Eukalyptusgrenarna är fusk, men fina ändå. 

Jag pillade ner lite gammal oasis och grön mossa i två mindre krukor på fot. Där tryckte jag sedan ner ljushållare i gjutjärn. Lite för juligt kanske, men för mig funkar grön mossa 12 månader om året. 

I korgstolen sitter den lilla tygdockan från Vrigstad. Tur att hon har sjalen på sig, för nu börjar det bli kallt här ute. Fast fårskinnet värmer nog rumpan lite grann iallafall, hihi!

Valnötter i en gammal spillkum fyller ingen som helst funktion mer än att de är vackra. Äta dem är nog ingen bra idé, för jag hittade dem i en påse i jullådan på vinden.

Det enda negativa med min fina nya smedsstake är att jag inte kan ha den tänd, när jag inte är på verandan. Det är visserligen inte så himla mycket som skulle kunna fatta eld i fönstret, men det är ju korkat att ta risken. Nu tänder jag den en stund, står i dörren och tindrar med ögonen och släcker sedan igen. Man får vara glad för det lilla, hihi!

Fredagsflex

I höst har jag ett arbetsschema som ofta ger mig utrymme för lite fredagsflex. Det behöver inte röra sig om hemgång flera timmar tidigare för att det ska kännas helglyxigt, utan det räcker ofta med 30-45 minuter. Idag var en sådan dag. Dessutom blev jag hämtad av maken, så det gick extra snabbt att komma hem. 

Vad händer den här helgen då, månntro? Så lite som möjligt, om jag får bestämma just nu. Mest av allt längtar jag efter en rejäl sovmorgon. Jag börjar nog med det, så får vi se vad som händer sen. 

Gargoyle

Som bakgrundsbild på mobilen har jag ett foto jag tog under ett besök i New York våren 2015. Den föreställer en så kallad gargoyle, en grotesk stenfigur som dyker upp på byggnader lite varstans i världen, bland annat på katedralen Notre Dame i Paris. En del ser ut som små demoner, men lika ofta som fantasifulla små djur. Ibland fungerar de som vattenutkastare, ibland bara sitter de där med pliriga ögon och skrämmer bort onda andar. Jag älskar dem!

Drömmen vore att hitta en gargoyle att ha i trädgården. En riktig i sten, som sitter och blänger under en buske. Så där som de har i gamla engelska trädgårdar. Var hittar man en sådan i Sverige? 

Frisyrlösa Fröken Lortgris

Här sitter Fröken Lortgris och tar sats för att pallra sig in i duschen. Håret borde ha tvättats redan igår, så idag är det verkligen ingen pardon. Elsa Billgren skriver i sin blogg att hon tvättar håret EN gång i veckan. Hur är det ens möjligt? Jag begriper det inte...

Dessutom borde jag boka mig en klipptid. Min frisyr är fullständigt icke-existerande för tillfället, eftersom jag inte har varit hos frissan på evigheter. (Och då menar jag verkligen eeeeevigheter...) Fördelen med att inte ha någon frisyr alls, är att man behöver lägga noll tid på att fixa den på morgonen. Jag snor bara ihop allt hår till en slarvig knutliknande historia, som jag fäster med ett hårspänne. Nackdelen med att inte ha någon frisyr alls är att man går runt och känner sig som världens hobo. Det får nog snart bli ändring på det där. Jag börjar med att tvätta håret.

Ljus i vårt hus

Nu går vi in i andra halvan av oktober, och jag vill ta fram varenda ljusstake som finns i hela huset. Och det är många... Helst av allt vill jag ställa dem i stora grupper och bara njuta av masseffekten, som här ute på glasverandan. Där lämnar jag dem naturligtvis inte utan tillsyn, utan har dem bara tända när jag är där.

För 10 år sedan hade jag pippi på att hitta billiga mässingsljusstakar på loppis, som jag sedan sprayade med matt svart sprayfärg för att göra dem enhetliga. Den svarta färgen gör sig fint som kontrast mot de i övrigt ganska ljusa färgerna i gröna rummet. 2019 är det ju mer trendigt med mässing, så nu kan man inte fynda sådana stakar lika billigt längre.

I vårt lilla hus funkar det egentligen bäst med lägre stakar och julgransljus. Det kan man nästan köra året runt. Allra mest tycker jag om de små ljushållarna i grönmålat gjutjärn, som jag hittade på Tradera förra året. 

Och så mina små flugsvampar i trä, förstås. Svamp hör ju hösten till, så jag tänker att jag kommer undan med att ta fram dem redan nu, trots att de nog egentligen är tänkta som julpynt.

Levande ljus när man ligger och slappar i badet är ju ett måste. På en pall bredvid badkaret står två gamla lemonadflaskor, som får tjäna som ljusstakar med hjälp av två istoppade ljushållare.

Som en total kontrast till alla mina billiga loppisfynd hade jag fram till i somras den i jämförelse löjligt dyra (och onekligen ganska makabra) designljusstaken Little Joseph av Maxim Velčovský. Jag skriver "hade" i dåtid, för en blåsig dag med vidöppna fönster åkte den i golvet så det visslade om det. And all the king's horses and all the king's men couldn't put Joseph together again...

Ja, många ljus vill man ha tända så här års. Fast problemet är att luften i vår lilla stuga kan bli ganska tung av stearin efter ett tag. "När du tänder ljus hemma, kan mängden partiklar i luften bli högre än vid en hårdtrafikerad gatukorsning", läser jag i en gammal artikel från Sydsvenskan. Hmmm... Fast å andra sidan har en forskare i Lund skrivit en avhandling, som visar att vissa egenskaper hos stearinpartiklarna påverkar hjärt- och kärlsystemet på ett positivt sätt. Vem i hela världen kan man lita på? Jag väljer nog att sätta min tilltro till den där lundaforskaren, hihi!

I frånvaro av höstfärger

Det är inte utan att man känner sig lite snuvad på höstfärgerna i år. I mina trakter av Skåne har det mesta gått direkt från frodigt klorofyllgrönt till brunt och visset. Inte minst vildvinet i vår trädgård, vars sprakande röda färg vi brukar få njuta av i veckor. Häromveckan dog den knall och fall över en enda frostnatt och snuvade oss på nästan hela konfekten. Den lilla blodboken nere vid växthuset levererar iallafall. Här kan man verkligen prata om sprakande höstfärg! Jag ska nog flytta upp hela krukan och ställa den så att jag ser den från fönstret.

I frånvaro av  höstfärger får man väl titta på TV istället. Ikväll börjar det en ny serie som heter "Rätta virket" på SVT. Den ligger redan ute på SVT Play, ser jag. Programpresentationen låter så här: "Alexander, Nils-Johan och Leonard är tre tvättäkta timmermän och hantverkare med passion för sitt yrke. Under några intensiva sommarmånader får vi följa med i restaurerandet av  gamla hus med traditionell byggnadsvård." Kan det vara något, tro? Jag ska nog ta mig en titt och se. 

Städning i smatten och premiärdopp

Att städa i smatten kändes som ett alldeles lagom söndagsprojekt. Ja, eller ska jag kalla det sanering, kanske... Den var verkligen i desperat behov av en riktigt grundlig rengöring, för vi springer ju in och ut med skor den här vägen och drar in både grus och löv och gud vet vad. Dessutom brukar mina jordiga trädgårdskläder hamna i en hög i hörnan bakom dörren, istället för nere i källaren där de hör hemma, och det gör ju inte saken bättre. Jag tömde alla hyllor, rensade bort onödiga prylar, dammade och våttorkade alla ytor. Den smutsiga trasmattan åkte i tvätten, och plankgolvet dammsögs fritt från grus och såpskurades rejält med skurborste. Voilà!

När allt var rent, passade jag på att plocka om lite på hyllplanen. Min hemmagjorda lemonadlåda  får stå här nu, och en trälåda med handtag, som jag hittade i tvättstugan, får härbärgera ytterligare några flaskor läskeblask. "Bakspänning"-skylten i gjutjärn fick komma tillbaka upp på hyllan, och den gamla glasburken med visp likaså. I en trälåda från en loppis i Pasadena (California) förvarar jag stearinljus, och senapsburken jag fyndade i Lönsboda för ett par veckor sedan visade sig vara tillräckligt stor för att rymma alla värmeljus. Den gröna kaffeburken är tom, men står där för att  just den där gröna färgen är oemotståndlig, hihi!

Fönstret var väldigt smutsigt, så jag putsade av det både på insidan och utsidan med min superduperbraiga Kärcher-maskin. Spröjsen är en sådan där fuskspröjs, som sitter på utsidan och går att ta av, men jag tror faktiskt aldrig att vi någonsin har knäppt av den och rengjort den. Den var allt annat än vit på sidan som syns inifrån, så det var verkligen dags. När allt till slut var rent och doftade gott, gick jag ut i trädgården och knipsade av en bukett med höstaster att sätta i den vita emaljkannan. 

Sen blev det en tidig eftermiddagsbastu med premiärdopp i kallbadtunnan. Och tro't om ni vill, men jag badade faktiskt. FYRA gånger, till och med! Jag hade inte kallbadat sedan jag var i Finland någon gång i slutet på 90-talet, men detta är ju bara sååå ljuvligt! Känslan när man kommer upp ur det kalla vattnet och fortfarande är varm inuti och kroppen bara ryker, den är ju snudd på religiös. Sen kom grannarna över och provbadade de också, och vi var alla rörande överens om att detta är livet på en pinne. 

Nu är både vi och smatten skinande rena. Resten av stugan får vi skura av en annan dag, för nu gör vi ingenting vettigt mer idag. Over and out för den här veckan.