Polyscias

I torsdags när vi kom fram till Linköping släppte jag av maken på spelkonventet och styrde sedan kosan mot Blomstertorget, som är ett välsorterat garden center i södra utkanten av staden. Nu kunde jag ju inte direkt handla med mig några trädgårdsväxter, eftersom vi hade annat som skulle med hem i bilen, men det var väldigt trevligt att bara gå runt och titta. På inomhusavdelningen hittade jag en rolig krukväxt, som iallafall fick följa med i bilen därifrån. En med stammar formade som ett hjärta. Lite kul, eller hur?

På lappen som den kom med står det polyscias, och det har jag nog faktiskt aldrig hört talas om. Det är iallafall inget namn jag har lagt på minnet, men när jag googlar det ser jag att det är släktnamnet för araliaväxter, och det känner jag ju igen. Just den här sorten lär föredra skugga framför sol, vilket gör att den lämpar sig fint för sovrumsfönstret, som vetter mot norr. Hoppas jag lyckas hålla den vid liv. 

Det där med god smak

Vad kom jag hem med för fina antikviteter från Vadstena? Ja, något fint väggskåp att ha i hallen hittade jag iallafall inte. Och det där med god smak är ju inte alltid min paradgren. Jag när ju snarare en viss faiblesse för lite lagom galna saker, som i mitt tycke andas både humor, galenskap och charm. Kanske inte direkt ledord som platsar på Elsa Billgrens loppislista, men för mig funkar det hur utmärkt som helst. Den gamla betongkrukan får väl anses som hyfsat "normal" efter omständigheterna, men plåtskylten och trägumman var det ju inte direkt någon större konkurrens om i butiken. 

Plåtskylten ska jag ha i vitrinskåpet i badrummet, där det redan finns annan kuriosa med medicinsk anknytning. Fast jag tror att den som tillverkade skylten en gång i tiden nog syftade på en helt annan typ av spruta. För mig blir den iallafall en bra påminnelse att ta min spruta mot reumatisk inflammation varje vecka. (Den funkar alldeles förträffligt.) Betongkrukan står redan i fönstret på glasverandan med en värmetålig sedum i. 

Den lilla gumman i huckle blir nummer fyra i min samling träfigurer. Samlingen växer extremt sakta med en ny figur ungefär vart femte år. Det finns mängder av träfigurer i omlopp, inte minst på antikmarknader, men de måste tala till mig, och det händer uppenbarligen inte så ofta. Sen anar man ju att jag håller mig till ett hyfsat enhetligt färgtema. Mitt lilla gäng håller kanske inte Döderhultaren-kvalitet precis, men jag blir väldans glad när jag ser dem. Medge att nytillskottet har en härligt pillemarisk blick i ögonen. Hon är tillverkad 1963 av ett namn som inte riktigt går att utläsa. 

För övrigt kan jag berätta att jag fick för mig att testa brun-utan-sol på mina extremt vita ben och armar igår kväll. Jag hade noll koll på hur noggrann man är tvungen att vara, med resultatet att jag är strimmig som en zebra idag och har fötter som ser ut som de brukar göra efter en heldag med trädgårdsgrävning i foppatofflor. Tur att jag inte fick för mig att kleta på lotion i ansiktet också, för då hade jag nog sett ut som Donald Trump, hihi! Det får bli saltskrubb i duschen ikväll.

Försommarsöndag

Vilken ljuvlig försommarsöndag det har varit idag. Och säga vad man vill, men den gamla klyschan stämmer: Borta bra, men hemma bäst. Eller så är det kanske snarare så att man älskar sitt hem ännu lite mer, när man har varit ifrån det lite grann. Två och ett halvt dygn räcker tydligen för att jag ska gå omkring och känna mig smått nykär. Fast å andra sidan är ju trädgården som allra ljuvligast nu. Det är inte konstigt att man drabbas av lyckorus då. Jag har en förkylning i kroppen och har tagit det ganska lugnt idag, men jag har ändå tillbringat större delen av dagen utomhus. Det blev inga större projekt, men jag har struttat runt i shorts och badtofflor med sekatören och småklippt lite här och där. 

Jag planterade också mina två nya nejlikrotplantor, som stod på vänt i växthuset. Tanken var egentligen att jag skulle ha dem på ett annat ställe, men nu hamnade de i rundeln framför köksträdgården istället. Där fanns det nämligen ett tomrum där de passar precis. Så blir det ofta när jag köper växter. Det bara blir. Att det inte är 'Scarlet Temptation' står iallafall helt klart, men å andra sidan tycker jag att de är lite för gula för att vara 'Mai Tai', för den sorten brukar dra mer åt det aprikosa hållet. Nevermind. I love them!

Det ska bli sol och 20 grader hela den kommande veckan. Kanske är det nu man skulle ha lagt in om semester... 

Hej Östergötland!

IRL (in real life) ha jag vistats i Östergötland de senaste två dygnen. Det har ju blivit något av en tradition att jag följer med maken till Linköping under Kristi Himmelsfärdshelgen. Han och vår kompis J med tonårsdotter M (tillika vår guddotter) hänger på spelkonventet LinCon på universitetsområdet i två dagar, medan jag drular runt på stan på egen hand. I år blev det både tid för shopping och vilsamt häng på hotellrummet för min del. Det känns faktiskt riktigt lyxigt att vara där helt inkognito och kunna komma och gå som jag vill. Linköping är ju en väldans trevlig stad, så det känns som ett kärt återseende år från år. 

När vi hade checkat ut på förmiddagen idag, så tog vi en liten omväg via Vadstena på vägen hem. Jag var där på barndop en gång för nästan 30 år sedan, men minns inte så värst mycket. Idag körde vi runt och tittade lite, och nog får man säga att det är en väldigt fin liten stad. Vadstena slott uppfördes av Gustav Vasa på 1500-talet och fungerade som försvarsanläggning från början. Onekligen en maffig byggnad. 

Vi tittade in i Klosterkyrkan när vi ändå var i krokarna. Här finns relikerna efter den heliga Birgitta, som också var den som gav instruktioner om hur kyrkan skulle byggas. Nog känner man historiens vingslag här. Mest berörd blev jag dock av Lilla hjärtat Esmeraldas minnessten, som är placerad utanför kyrkan. 💚

En av anledningarna till vår lilla omväg var att jag ville besöka Vadstena Antik, som jag följer på Instagram, och det gjorde vi också. Det här är verkligen en antikaffär helt i min smak, med så mycket fint att titta på. Några större inköp blev det inte, men jag fick med mig några småsaker hem som jag får visa en annan dag. 

Strax före 17:00 svängde vi in hemma på uppfarten, och som vanligt känns det vansinnigt skönt att vara hemma igen. Skönast av allt är vetskapen om att vi har hela söndagen på oss att "landa" efter resan. Imorgon ska jag nog inte gå utanför grindhålet överhuvudtaget.

Glasveranda

Färgen på pärlsponten ute på glasverandan lever sitt eget liv, precis sådär som kulörer tenderar att göra i olika ljus. När solen skiner drar den åt ljusare grönt, och när det är mulet ute blir den mörkare grå. Samma sak gäller golvet, som är ljusare i sol och mörkare i molnigt väder. Jag älskar alla dessa nyanser, var och en på sitt sätt. Vädermässigt är det skönast att sitta här när det regnar, eller framåt kvällen, när det mörknar. Det blir nämligen vansinnigt varmt här ute när solen ligger på. Nästan som i ett växthus. Den stackars murgrönan i ampeln får jag vattna ofta soliga dagar. 

Här hemma har det blivit lite av en tradition att avrunda fredagkvällen med "Cyklopernas land", som går på SVT. "Smart, dumt och roligt om kultursnackisar" lyder beskrivningen på SVT:s hemsida. "Så dåligt att det är bra", lyder min beskrivning. Vanebildande är det hursomhelst. Happy Friday, allihopa everybody!

Nordens mimosa

I det nordostliga hörnet av vår trädgård växer det en mahonia. Förvisso är den en vackert vintergrön buske, men den är i ärlighetens namn ganska oansenlig större delen av året. Men på våren, när den blommar  med vackra gula blommor, ja då älskar man den. Och nog förstår man varför den kallas för "nordens mimosa".

Hos oss växer den ut mellan rötterna på stubben som är kvar efter en gigantisk alm, som stod här när vi tog över huset 2008. Trädet var helt dött redan då, och eftersom grannarna började bli nervösa så såg vi till att få det nersågat ett par år senare. Jisses, vad vi fick plocka träsplitter, efter att det hade slagit i backen... Men det blev å andra sidan startskottet till att vi kunde börja bygga en köksträdgård i det här hörnet. Inget ont som inte för något gott med sig. Och den gigantiska stubben finns kvar som minne. Dess storlek är svår att uppfatta på bild, men det krävs två personer för att omfamna den. 

På hösten får mahonian blåa bär, som man kan göra sylt på. (Det har jag dock aldrig gjort.) Det lär även forskas på dess förmåga att bidra till nytta inom medicinalindustrin, då den innehåller ett ämne som verkar för att minska bakteriers resistens mot antibiotika. Så imponerande att folk ens kommer på sådant.  

Bedårande vårfåglar och andra trevligheter

Att ett inrikes frimärke kostar 18 kronor numera kan man ju finna smått hårresande. Men när man beaktar att man får tio fantastiska små konstverk för 180 kronor, så är det ju faktiskt inga pengar alls. Jag köpte ett häfte idag med märken som är så vackra att jag helst vill spara alla och sätta dem inom glas och ram och hänga upp dem på väggen. Bilderna är gjorda av Anna Handell, och serien heter "Vårfåglar". Visst är de alldeles bedårande?

Anna Handell är för övrigt en svensk grafisk formgivare, illustratör, designer och konstnär baserad i Dalby, utanför Lund. På hennes hemsida och webbshop finns det mycket annat trevligt att titta på. Den hittar ni om ni klickar HÄR.* 

*Dagens inlägg är som vanligt helt osponsrat. Det jag gillar, det gillar jag gratis.