lördag 15 oktober 2022

Tomte från tippen

Jo då, visst blev det en runda till tippen den här helgen också. Det ösregnade ute, så vi trodde att vi skulle ha hela stället för oss själva, men där trodde vi fel. Det är helt klart fler än vi som har storröjning hemma i sina gömmor. Eller så är det bara ett allmänt helgnöje i "Glesbygd" att hänga på återvinningscentralen. Hursomhelst så tyckte jag att jag var duktig som avstod från att gå bort till ta-en-kruka-hyllan och titta. Det kändes liksom inte helt rätt att komma hem med grejer, när jag hade hela gårdsplanen full med saker att ta hand om. Men när vi körde hemåt satt det plötsligt en liten tomte på instrumentbrädan. Den hade maken plockat med sig från tidigare nämnd hylla. Jag är chockerad, men väldans nöjd. Så fin, ju! 


Eftermiddagen har jag ägnat åt att skura krukor och sätta in det jag vill behålla i ladan. Ibland är jag onödigt omständlig, men det är lite småmysigt att gå och pula. Det får ta den tid det tar, helt enkelt. Det blev ganska mycket grejer över, så nu har jag fyllt skåpbilen igen; den här gången med grejer som ska till loppis. Vi får väl se när det kan bli av att köra och lämna det. 

fredag 14 oktober 2022

Besök på Gästis och städning i ladan

Idag blev det lunch med svärmor, som kom åkandes med tåg och buss från Malmö. Gästis i vår by är faktiskt en riktig höjdare, med synnerligen vällagad mat och en salladsbuffé utöver det vanliga. Idag serverades det tre olika dagens, och vi valde porterstek med pressgurka och vinbärsgelé. Det smakade mums, kan jag lova. Och så valde vi ett bord i det gröna rummet, så klart. 


När svärmor hade åkt hem fick jag ett ryck och tog tag i min stökiga del av ladan. Min plan var att ta ut precis allt, och det tog sina modiga timmar kan jag säga. Nu är skåpbilen full av skräp som ska slängas (jodå, det blir en runda till tippen den här helgen också) och gräsmattan utanför ladan är fylld av krukor, lådor, korgar och andra loppisgrejer som jag ska låta domen falla över imorgon. Spara eller slänga? Det är frågan. 

Ofattbart vad mycket skräp man har samlat på sig... Nu är det tomt och fint i ladan iallafall. Det är nästan synd att sätta in grejer igen. Har jag tur är allt borta när jag vaknar imorgon, hihi!

torsdag 13 oktober 2022

Tre TV-tips

Vi har börjat titta på "Dahmer: Monster - The Jeffrey Dahmer story" på Netflix. Det är en dramatiserad serie i 10 avsnitt om den amerikanske massmördaren Jeffrey Dahmer, som dömdes för 17 bestialiska mord på unga män i början av 1990-talet. Den här historien är verkligen makaber och olustig på alla sätt och vis och rekommenderas verkligen inte för den med svaga nerver, men jag måste ändå säga att det är en otroligt välgjord TV-produktion. Berättartempot får lov att ta god tid på sig och skådespeleriet är fantastiskt bra, i synnerhet Evan Peters som gör huvudrollen. Näst efter fjärde säsongen av "Stranger Things" är visst detta Netflix mest strömmade serie någonsin med 701 miljoner visningstimmar. Onekligen en mått svindlande siffra. 


Jag gillar ju dokumentärer av allehanda slag, - gärna i true crime-genren. Medan min man var på möte i måndags kväll, så klämde jag alla tre avsnitten av "The Real Bling Ring Hollywood Heist". Den handlar om en grupp tonåringar som gjorde inbrott i kändishem i slutet av 2000-talet, med fokus på att raida garderober på märkeskläder, samlarklockor, Gucci-väskor och dyra smycken. Några av de kändisar som fick "besök" var Paris Hilton, Lindsey Lohan och Orlando Bloom. I den här dokumentären intervjuas både förövare, offer, advokater, poliser och åklagare, och budskapet är tydligt: Verkligen ALLA strävar efter att bli kändisar i Hollywood, kosta vad det kosta vill. Ganska intressant, faktiskt. Men också väldigt sjukt.


Annars är det ju inte mycket som går upp emot en hederlig engelsk deckare. På SVT Play hittar man just nu den 23:e (!) säsongen av BBC-serien "Tyst vittne", vars avsnitt är fristående i par om två och två. I serien får man följa en grupp rättsmedicinexperter, som hjälper polisen att lösa olika brott. Spännande och lite otäckt, fast inte lika otäckt som "Dahmer".


För min del blir det faktiskt mest strömnings-TV numera. Det är ju så smidigt att kunna titta när man vill, och att kunna se flera avsnitt på raken. Ikväll klämmer vi nog ett avsnitt till av "Dahmer".

onsdag 12 oktober 2022

Fint då, fult nu

Facebook hade mage att lägga upp en minnesbild från 2014 i mitt flöde idag, som i högsta grad pekar finger mot den brutala sanningen 2022: JAG BEHÖVER VERKLIGEN RENSA OCH STÄDA I LADAN! Då var allt sorterat och fint, och det var gott om plats att ställa in utemöblerna på vinterförvaring.

Nu finns det minst tio gånger så mycket saker, som dessutom ligger huller om buller i raserade högar över hela golvytan. Att ställa in utemöbler och krukor på vinterförvaring är inte att tänka på i nuläget. Kan det vara så att det faktiskt blir en runda till tippen för fjärde helgen i rad?  Ja, det lutar ju iallafall åt det...

tisdag 11 oktober 2022

Kvällströtthet

Jag känner hur jag oundvikligen dras in i den där perioden på året då kvällströttheten kommer som ett brev på posten. När man kommer hem efter en intensiv dag på jobbet, hoppar direkt i mysbrallorna och sen mest bara vill grotta ner sig under en filt i soffan, tills det är legitimt att gå och lägga sig på riktigt. Ikväll har jag bytt vatten på min blombukett, men mer ansträngande aktiviteter än så tror jag faktiskt inte att jag orkar ge mig i kast med. 


Jag älskar att gå och lägga mig så pass tidigt att jag hinner ligga och läsa eller spela Wordfeud en rejäl stund, innan det är dags att släcka lampan. Sängen är faktiskt en av de bästa platserna i huset att sitta och läsa på, för här finns den allra bästa läsbelysningen. På golvet under nattduksbordet har jag alltid en trave med olästa tidningar och böcker, så jag kan bara sträcka ner handen och fiska upp något nytt. 


Just ikväll är jag dessutom lite frusen, så jag siktar på extra tidig sänggång med varmvattenflaska, raggsockar och flanellpyjamas. Kanske lyxar jag till det lite extra med en bra podd eller någon spännande dokumentär på SVT Play eller Netflix. Gud, så skönt! 

måndag 10 oktober 2022

Remonterande rosor och tankar om ord

'Chippendale'-rosen, som jag planterade på framsidan av huset under sommaren, remonterar med buller och bång. Hela busken har verkligen tagit sig fint, och blommorna är så vackra att man trillar baklänges. Finast av allt är att man ser den varje gång man passerar på uppfarten, både när man kommer till fots och när man kör in med bil. Ibland sitter jag kvar i bilen en stund och bara glor. Snacka om Chippendale-show, hihi!


'Princess Alexandra of Kent', som jag planterade några veckor senare än den förra rosen, ser också ut att trivas riktigt bra på sin plats, som är framsidan av köksträdgården. De senaste veckorna har jag inte ens orkat bry mig om att "deadheada" de vissna blommorna, men det kommer nya ändå. 


To deadhead är för övrigt ett lysande engelskt verb, som jag tycker saknar en lika välklingande svensk motsvarighet. "Att ansa" är ju långt ifrån en lika målande beskrivning, och "att klippa av vissna blommor" är alldeles för långt. Dessutom har ju engelsmännen verbet gardening, som inte heller har någon bra svensk motsvarighet. "Att jobba i trädgården" är också på tok för långt, och direktöversättningen "att trädgårdera" tycker jag mest låter krystad. Vilka begrepp använder ni?

söndag 9 oktober 2022

Höstfärger

Det har varit en härlig höstsöndag. Vi började dagen med en långpromenad runt byn i det krispiga vädret, och efter det hade det nog egentligen varit helt perfekt väder för lite trädgårdsarbete, men ibland är behovet av att bara göra ingenting större. Fallfrukten under det gamla äppelträdet ligger sålunda kvar på marken, men en liten fotorunda blev det iallafall. 


Vildvinet som klättrar uppför stammen på det gamla päronträdet har övergått i rödaste rött. Här växer det även murgröna, och den rödgröna kontrasten är verkligen maffig. En del avråder ju ifrån att plantera murgröna som klättrar på trädstammarna. På lång sikt kan det förvisso skada ett träd, men det brukar ta mycket lång tid, kanske till och med uppemot 100 år enligt experterna. Så länge tror jag ändå inte ens att det här sneda gamla trädet kommer att finnas kvar. Det växer lava i grenarna, som murknar efter hand och trillar av, men än så länge är det fortfarande trädgårdens absolut vackraste träd. 

Magnolians blad var brinnande guldgula i eftermiddagssolen och bildade en vacker bakgrund till hortensians ljust rosa blommor. Båda buskarna har verkligen växt till sig den här sommaren. Det tackar vi för. 

Den japanska lönnen har vacker färg hela säsongen, men i oktober matchar omgivningen extra bra. Ormbunkarna är vintergröna och nyplanterade för i år. (Fyndade på midsommar-rean på Oppmanna Plantskola.) Jag skulle faktiskt vilja ha ännu fler ormbunkar i trädgården. Fräken, bräken och allt vad det heter. Så vackra allihop. 

Nu dröjer det nog ändå inte så länge förrän alla löv ligger på marken, och då ska jag ta fram pappas nätta lilla lövblås och vintertäcka alla rabatter med dem. Löven isolerar ju jorden på ett bra sätt över vintern, och så trivs maskarna där under och kan fortsätta sitt viktiga arbete. En extra bonus är att ogräset får svårare att tränga upp under ett tjockt lövtäcke, och då blir det inte så mycket jobb till våren. Sehr gut! Très bien! Muy bueno!