It takes a village to raise a child

Inte ens en glesbygdsort som vår går säker för gängkriminaliteten. Vid sjusnåret imorse skottskadades en 20-årig man (en pojke, alltså) på en parkering alldeles runt hörnet från vårt hus. Vi vaknade inte och kunde inte bidra med någon som helst information, när polisen kom och knackade dörr senare under dagen. Ska man behöva gå omkring och vara rädd nu? Nej, vet ni vad. Det kan vi inte tillåta. Men vad ska vi göra med alla dessa unga killar (för vi ska väl inte sticka under stol med att det handlar om det), som lever i en helt annan verklighet? 

Poliser och politiker sitter nog inte på lösningen här. Jag är kanske naiv, men jag sätter mitt hopp till lågstadiefröknarna. Till mellanstadielärarna. Till högstadielärarna. Till fritidsledarna. Till idrottsledarna. Till alla vettiga vuxna som vill och vågar bygga relationer. Det finns ett engelskt ordspråk som lyder "It takes a village to raise a child". Aldrig har väl den frasen känts mer aktuell än nu. 

Nytt parasoll

Idag levererades det nya parasollet. Det är nästan precis likadant som det gamla, men duken är lite större i diameter. Jag provade det vid cafémöbeln på baksidan, eftersom parasollfoten stod där och väntade. Det blev ju riktigt mysigt. Kanske vi borde ha ett parasoll här också. Fast behovet är inte lika stort, för huset skuggar platsen större delen av dagen. Men man kan ju ha ett bara för att det är fint, hihi!

Sen flyttade vi iallafall bort allt till uteplatsen, för det är där det verkligen behövs. Det blev toppen med parasollfoten under bordet, för allt blev mycket stadigare. Tidigare rörde sig parasollstången när det blåste och gled i sidled, vilket resulterade i att hela parasollet ofta stod snett. Det blev ett onödigt brytmoment på hela konstruktionen. Nu står det där det står, både när det är uppfällt och ihopfällt. Jag har börjat fylla på med krukor och korgar med sommarblommor runt uteplatsen, men mer ska det bli. Det är härligt att sitta här omringad av vackra och väldoftande blommor, och med tanke på vattningen så är det himla praktiskt att allt står på samma ställe. 

För övrigt har vi både hunnit med en runda till tippen och en sväng till Kristianstad för att köpa studentpresent och äta lunch på Rosegarden. Det har varit väldigt varierande väder idag, och jag hade faktiskt både strumpor och jacka när vi var i stan. Ganska skönt med en liten paus i värmeböljan. Hoppas inte att jag får äta upp att jag har skrivit det...

Nationaldag

Till frukost passade vi på att inviga den nya elektriska kaffekvarnen. Vi har aldrig malt färska bönor tidigare, så vi testade oss fram lite grann. Första omgången blev lite blaskig, men redan till eftermiddagskaffet fick vi bra styr på doseringen. Vi kommer nog inte stå och mala kaffe dagligdags i fortsättningen, men på helgerna kan det ju bli en trevlig tradition med doften av nymalet kaffe som sprider sig i köket. 

Redan före greklandsresan har grekisk yoghurt varit min stående frukostbeställning det här året. Jag har testat mig fram och fastnat för Arlas superkrämiga grekiska yoghurt med citronsmak. På hotellet i Grekland åt jag naturell yoghurt med körsbärskompott och ringlade honung på. Det var vansinnigt gott, och man skulle nog kunna göra något liknande med frysta körsbär även här hemma. Men nu när det finns färska svenska jordgubbar att tillgå så kör jag på det istället. Några strängar svensk flytande gårdshonung blir pricken över i. Det smakar mums, både i munnen och i magen. 

På förmiddagen körde jag till Strömsborgs handelsträdgård, som ligger bara en mil härifrån. Det är en säsongsbutik med egenodlade sommarblommor till bra pris. Jag fyllde två rejäla brätten med både det ena och det andra. bland annat varmrosa hängpetunia. Sen ägnade jag en god timme åt att plantera ut mina köp i krukor, som hamnade lite varstans i trädgården. 

Det kom en regnskur vid 13-snåret, men sen klarnade det upp igen. Jag drog ut gräsklipparen, och en timme senare var trädgården så där prydlig och fin som den blir när gräset är nyklippt. Gräsmattan är lite gul och torr fläckvis, men den kommer alltid igen bara det regnar lite grann. 

Några traditioner för hur nationaldagsfirandet ska gå till har vi inte i det här huset, men vi har iallafall hört nationalsången spelas i hembygdsparken och taktfasta toner från en paradorkester utanför ålderdomshemmet nere i backen. Det räcker gott och väl. Firande eller inte, så är det iallafall skönt med en ledig dag. Och imorgon unnar jag mig en till. Häpp!

Älskvärda paradisbuskar

Det är så mycket som blommar i trädgården nu, så man har nästan svårt att välja sin favorit. Men högt upp på topplistan står helt klart paradisbuskarna, eller kolkwitzia amabilis som de också heter. Det sista ordet i det latinska namnet betyder "älskvärd", och det är ju onekligen ett passande namn. Vi har två stycken paradisbuskar i trädgården, varav den ena står i buskaget mellan uteplatsen och planket nere vid bastustugan. Där fullkomligt väller grenarna som ett rosa vattenfall över planket. 

Den andra paradisbusken har jag planterat själv. Den står på kanten ner mot moraset på baksidan av huset, mellan det gamla äppelträdet och raden med rosenspirea. Förvisso är det här exemplaret inte lika högrest som sin äldre släkting, men likaledes ståtlig. Tacksammare buske får man faktiskt leta efter. Den levererar utan att man fjäskar det minsta för den, och den klarar sig fint både i sol och i halvskugga. Hos oss står båda buskarna på ganska skuggiga lägen. 

Blommorna doftar lätt och påminner lite grann om porslinsblomman i utseendet. De små trumpetformade klockorna är nästan lite apelsinsorbetgula i mitten och sitter i täta klasar. Efter blomningen är busken inte lika iögonenfallande, men skir och fin. 

Nu väntar fyra dagars ledighet, och jag tänker alldeles bestämt börja med en rejäl sovmorgon imorgon. Sen ska vi inviga vår nya elektriska kaffekvarn, som kom med Early Bird imorse. Maken beställde nämligen kaffe av av en av sina klasser, och det visade sig vara hela bönor i påsarna. Säkert en lyckosam felbeställning i det långa loppet. Nu ska vi minsann bli kaffefinsmakare, hihi!

Parasollfot och pioner

Redan idag levererades parasollfoten, som jag beställde så sent som i lördags. Jag packade upp det direkt, för jag var lite nyfiken på färgen. "Svart-grön" stod det i beskrivningen, och i verkligheten innebär det att det är målat för att se lite ärggrönt ut. Fint eller fult spelar inte så stor roll, för det ska stå under bordet på uteplatsen. Jag provade med det gamla parasollet, och det blir stadigt som tusan. Det nya parasollet kommer i en egen leverans, förhoppningsvis i dagarna som kommer. Vi får hålla tummarna att jag klickade hem ett med rätt diametermått på stången, hihi! (Jag tror att jag var duktig och kontrollerade det.)

Nu slår pionerna ut i full blom. Det är mängder med blommor på varje planta, så ikväll unnade jag mig att klippa av några och sätta dem i en vit emaljkanna på köksbordet. Så himla somrigt. Jag fick några myror med mig in på köpet, men det kan man väl kanske stå ut med. 

Under ledigheten som kommer ska jag nog ta mig en tur till någon trevlig handelsträdgård och införskaffa lite sommarblommor till mina utekrukor. Penséerna har levt ett tufft liv under värmeböljan i maj och har börjat bli långa och rangliga och redo att ersättas av något annat. De brukar klara sig till midsommar, men det gör de inte i år. När det gäller sommarblommor har jag aldrig någon shoppinglista med mig, utan köper spontant sådant som ser fint ut i affären. Eller rättare sagt i affärerna, för det är ju ett rent nöje att besöka flera olika och handla godbitarna från var och en. Sån är jag, tralala. 

Ogräsbukett och "Eric"

Kirskål och självsådd lönn är ogräs man egentligen inte vill ha i sin trädgård. Hos oss frodas dessvärre båda delarna. Men om man tar in det man rensar bort och sätter det i vas, så blir ogräset plötsligt en riktig skatt. De alldeles nya lönnlöven är härligt limegröna och piggar upp vilken måndag som helst. 

I helgen har maken och jag klämt de fyra första avsnitten av miniserien "Eric" på Netflix. Den är verkligen udda, men vi är hooked båda två och rörande överens om att Benedict Cumberbatch är en vansinnigt spännande skådespelare. Jag läste just att upphovskvinnan bakom serien är Abi Morgan, som även stod bakom min favoritserie "The Split". Det kändes lite otippat, för serierna är extremt olika, men det förklarar säkert varför jag gillar dem båda. Jag ser fram emot att se hur hon får ihop historien i de två kommande avsnitten. 

Värme, regn och trädgårdsarbete

Man vet att det är varmt när ljusen kroknar på bordet. De har förvisso stått i direkt solljus från söderfönstret i gröna rummet under hela varma maj, men ändå. Även idag har vi haft över 25 grader på termometern, fast jag har faktiskt ändå varit ute i trädgården och grejat i flera timmar. 

Jag höll mig till platser med skugga och började med att klippa in hasselbusken lite grann till vänster om rosportalen. Jag hade bara en kortskaftad sekatör med mig, så jag får klippa den lite mer på höjden en annan dag. Den växer nästan framför ögonen på en, så jag brukar klippa den ganska hårt ett par gånger varje sommar. Tidigare höll jag den mer uppstammad, men nu är den mer eller mindre tät hela vägen ner. Vi får väl se om jag låter det vara så. Jag är ju annars väldigt förtjust i flerstammiga buskar. 

Till höger på rosportalen växer 'Constance Spry', som jag klippte ner nästan helt och hållet i höstas. Den hade blivit så gles och ful och hade bara blad högst uppe på rosportalen. Den ser ut att komma igen fint, med nya skott nerifrån. Den vackra blomningen blir jag kanske utan, och det är i och för sig synd, men föryngringen var absolut nödvändig. Portalen är inte så snygg, men ganska praktisk. Ibland är jag sugen på att byta ut den mot en i trä istället, för att knyta an till portalen framför bastustugan.

På andra sidan portalen går det ner en liten trappa, som vi har byggt på enklast möjliga sätt med sten och grus i olika etage. Det enkla är ofta charmigast, tycker jag. Jag finputsade lite på spireorna (rosenspirea till vänster och björkspirea till höger) och fick kratta ihop lite gamla höstlöv som låg kvar längs stenkanten. Jag får erkänna att jag inte är helt klar med vårstädningen, men vad gör väl det. 

Jag städade upp på den lilla plattsättningen bakom växthuset och ställde ut den svarta korgstolen. Här är det alltid så skuggigt och skönt att sitta, och det är ett mysigt avslut på grusgången. 

Rhododendron är vild och spretig och skulle också behöva en frisering, men det får vänta till nästa vårvinter. Jag tror inte att jag har klippt den överhuvudtaget tidigare, men vad jag förstår kan man klippa bort en tredjedel av busken om man vill föryngra den. 

På den andra kanten står det två konvaljbuskar, som både var nakna och fula. Alternativen stod mellan att gräva upp dem eller att försöka klippa ner dem och hoppas på nytillväxt. Jag valde att prova det sistnämnda. Går det så går det. Annars ryker de och ersätts av något annat. 

Det blev lite tomt, så jag ställde dit en grön plåtbalja, som jag fyllde med vatten. Glasflötena snodde jag från fågelbadet vid bastustugan. Så gör jag ofta. "Lånar" grejer från andra ställen. Det blir nästan aldrig samma från år till år. 

Inne mellan stammarna på mirabellen och hagtornet ställde jag bronsängeln. Henne har jag "lånat" på obestämd tid av min man, som hade henne i sitt arbetsrum i lägenheten i "Storstad". Det är lite kul att man inte ser henne förrän man sätter sig i korgstolen. Fast jag "lånar" henne säkert till något annat ställe framöver.

I hörnan mot kastanjestaketet planterade jag ormbunkar för något år sedan. Man kan helt enkelt inte ha för många ormbunkar i en trädgård. Jag vill alltid ha fler.

På eftermiddagen mullrade det till och plötsligt öppnade sig himlen i ett riktigt skyfall. Sen regnade det mer eller mindre i en hel timme, vilket resulterade i 19 millimeter i regnmätaren. Vilken lycka!

Efter regnet kändes vårt traditionella söndagsbastubad lockande igen. Jag passade på att sätta på aggregatet och hämta vattenhinken, när jag ändå var ute och fotograferade. Det var himla skönt att svettas ut all solkräm från greklandsresan ur porerna.

Det är nationaldag på torsdag, och jag har tagit semester på klämdagen på fredag.Våren är onekligen lyxig på det sättet att det är många korta arbetsveckor. Förhoppningsvis blir det mycket tid för trädgård. Det finns alltid något att göra, och jag är ju som bekant inte helt färdig med vårstädningen.