Halloween

Vilken härligt lång dag det blev när vi fick ställa om klockorna idag. Vi drog nästan lite på det med flit, för känslan att kunna backa visarna och vinna en timme under eftermiddagen istället för direkt på morgonen. I det gröna rummet höll vi nästan på att vinna TVÅ timmar, för plötsligt visade det sig att både sambon och jag hade ställt tillbaka visarna på väggklockan, ovetandes om varandra, haha!

Nu är pumpan karvad och brinner ute på verandatrappen. (Gubben blev visst lite harmynt i år för jag lyckades snitta ett ärr från läppen upp mot näsan.) Mysigt, men innanmätet på pumpan luktar verkligen apa och åkte ut i komposttunnan illa kvickt. Fattar inte hur folk kan äta sånt...

I övrigt har jag inte varit utanför grindhålet idag, utan har istället suttit inne och sytt på mina draperier. De blev riktigt fina, men dagsljuset hann ta slut innan jag hann bli klar, så kort får det bli en annan dag.

Lördagsmys

I väntan på varma mackor med tonfisk och lök kurar jag skymning framför datorn vid bordet inne i gröna rummet. Från min plats betraktar jag min samling omsprayade ljusstakar, som i nuläget uppnår antalet av fyra stycken. - Den växer sakta, men säkert!

I tumlaren torkar två stora dukar i grovt bomullstyg som ska sys om till draperier imorgon. (Om jag kommer ihåg hur man trär symaskinen.) En gammal gardinstång i svart smide, som vi hade stående på vinden, är redan uppskruvad ovanför dörrarna ut till glasverandan. Tanken är att tyget ska mildra kalldraget utifrån lite grann i vinter. Blir det bra kanske ni får se!

Hoppas ni också har en skön lördag.

Smygstart

Igår skrev jag ju om att jag börjar längta så smått till advent och ju mer jag känner efter, desto mer känns det så. Jag tror det beror på att vi (iallafall i Skåne) gick miste om en lång, härlig brittsommar, - det blev liksom ruggigt och trist redan i slutet av augusti. En låååång höst, med andra ord.

Nu vill jag adventspynta! Jag har redan smygstartat inne i mitt huvud och fantasierna får extra näring av två tidningar som fick följa med hem från affären. Tänk om jag skulle våga mig på att göra en egen krans till dörren i år? I den högra tidningen finns det en beskrivning från Anna med bloggen My Lovely Things som nog till och med jag skulle klara. (Klicka på länken så hittar du samma krans på bloggen!) Vi får väl se...

I år har vi extra mycket julpynt att välja mellan, eftersom jullådorna vi hade i lägenheten i "Storstad" också har flyttat till Solhäll. Det blir MASSOR av kulor i granen i år, hurra! Jag får nog rensa ut rejält och skänka det som inte blir använt till "hednamissionen". (Så kan jag gå till Erikshjälpen och handla tillbaks det nästa år, haha!)

På lördag ställer vi om klockan till vintertid, vilket välkomnas av ett murmeldjur som Fröken Grön. Men kan vi inte också bestämma att vi hoppar över november månad och går direkt på december? Bara för den här gången, snääääällla?

Pumparullning

Det vackra höstvädret blev kortvarigt, nu har det regnat i två dagar. Det känns som om hösten har varit så lång, - den började ju redan i slutet av augusti. Tror aldrig jag har längtat så mycket efter advent som i år.

Igår åkte jag in till stan för att hämta lagade skor hos skomakaren. Passade på att inhandla en pumpa på torget; det är ju Halloween redan på söndag och jag brukar karva en jack-o-lantern varje år och ställa ute  på trappen. Jag bestämde mig för en mindre modell i år, eftersom jag inte orkade släpa hem någon större.

Det var ganska trångt på bussen hem, så jag fick sätta kassen mellan fötterna nere på golvet. Bussen hann knappt rulla ut från hållplatsen förrän den lille rackaren slet sig och rullade iväg på bussgolvet. Det höll på att sluta i rena rama "Smashing Pumpkins", hehe! Blev dock räddad av en finnig yngling som stoppade pumpans framfart någonstans i mitten på bussen, - skönt att se att gentlemannasläktet lever vidare!

Jag väntar med att göra lyktgubbe till helgen. De ruttnar så fort sen, och jag hade tänkt att den skulle hålla sig över Allhelgonahelgen också. 

Tills vidare lyser den upp tillvaron på ladutrappen så länge. Det är något med färgen orange som jag bara äääääälskar!

Fotokurs

Oj, vilken bra fotokurs jag hamnade på igår kväll! Precis på min nivå, med just de saker som jag behöver lära mig och med många praktiska övningar. Dessutom var de övriga fyra deltagarna damer hyfsat nära min ålder, med nästan likadana kameror och erfarenheter, vilket skapade trevlig stämning redan från början. (Jag ger mig katten på att de var bloggerskor allihopa, hihi!)

Så nu har jag för första gången fotat med kameran i A-läge, med förståelse för vad jag faktiskt gör! (Och nej, A står inte för autofokus den här gången.) Learning by doing funkar bra för mig, - jag har aldrig gillat manualer och andra skriftliga instruktioner utan vill gärna prova mig fram med hjälp av handledning.

Läxa fick vi med, minsann. Till nästa vecka ska vi fotografera porträtt och tänka både på bildkomposition, bländarinställning och skärpedjup, utifrån ett tema som antingen är informellt, dramatiskt eller romantiskt. - Proffsigt värre!

Modell: Marcus Schenkenberg

Till helgen har jag bokat in min verkliga gubbe som fotomodell. (Jag kanske får muta honom med lite lördagsgodis.)

P.S. Stort grattis till min käre far, som malligt meddelade på telefonsvararen att han blev den här bloggens 10000:e besökare! (Iallafall med det här räkneverket, för jag lyckades ju nollställa mitt gamla tidigare i år...) Jag får väl hitta på en present och skicka till dig. Kanske lagom till Fars Dag! D.S.

Höstpromenad

Idag har vi fantastiskt höstväder i nordöstra Skåne; solen skiner, himlen är klarblå och luften är kall. då längtar till och med en stugsittare som Fröken Grön ut!

Jag tog en långpromenad längs ån efter lunch och bara njöt av det sprakande landskapet. Vattenytan var så där härligt stilla och blank så att allting speglades och färgerna liksom fördubblades. Kameran fick följa med som promenadsällskap, och varje bild som fastnade på linsen blev verkligen maximalt färgmättad redan från början:

Ikväll börjar en fotokurs som jag har anmält mig till, i regi av Medborgarskolan i grannkommunen. Jag har tröttnat på att jag fortfarande efter nästan 2 år med den här kameran fortfarande mest fegar och kör på auto-läge och tänkte att det ska bli ändring på det nu. 

Får återkomma med rapport om jag fortfarande är "lärbar"; om forskningen har rätt lär man ju bli lite trögare för varje år som går!

Måndag

När man går hemma och skrotar blir man lite borta i veckodagarna; tisdag som torsdag gör liksom ingen skillnad. Men måndag är och förblir lätt att känna igen...

I morse blev det en tidig tur med bilen för att skjutsa sambon till närmsta tågstation (1,7 mil härifrån). Jag behöver nämligen bilen hemma idag, eftersom jag ska "gästspela" ett par timmar i arbetslivet i eftermiddag och även kommande måndagar. Ska bli riktigt trevligt!

I förra veckan hade vi besök av ett företag som installerar kaminer, och nu på morgonen fick jag även tag i sotaren, som nu är inbokad till den 8 november. Har vi tur brinner det en brasa här till jul, - jag längtar!

Glasburk och vackra band

Veckans loppisrunda resulterade inte i så mycket (kanske tur det, med tanke på hur fullt det börjar bli i skåpen här hemma, hehe!), men en smäcker liten glasburk med trevligt lock fick iallafall följa med hem från det traditionella besöket på Erikshjälpen i tisdags.

Jag tänkte att den skulle vara fin att ha i köket till jul, med vackra polkagrisar eller goda kakor i, men när jag väl kom hem med den så kom jag på ett helt annat användningsområde där den gör mer nytta nu på direkten: Den får nu härbärgera en del av min samling av vackra sidenband.

Det har blivit en hel del band genom åren, - jag bunkrar en eller två meter så fort jag hittar något jag gillar och sen använder jag dem både till korttillverkning och som omslag på paket. Nu blir det bra att ha dem överskådligt, så att man ser vad man har!

Knoppen på locket är nästan som en såpbubbla.

Nu hamnar burken på hyllan nere i pysselrummet, tills vidare. Kanske åker den upp i köket till jul iallafall. Eller så kanske det får bli ett projekt att hitta FLER vackra burkar!

Gray day

Idag är det en grå dag i Skåne.

En sån där dag när det liksom känns som det aldrig blir dag. 

En sån där dag när man inte bryr sig om att kamma sig och byta strumporna från igår.

En sån där dag när man får tända stearinljusen redan på eftermiddagen.

En sån där dag när det känns helt OK att ligga under en filt i soffan och äta äpplepaj till ljudet av Tipsextra.

Vilken tur att det finns såna dagar!

Nostalgitripp med Tage

"Titta på jorden, så ser den ut!"
"Tralalalalala....... och Knut!"

Hittade följande klipp från UR:s serie "Klotet" på Youtube och drabbades av akut 70-talsnostalgi:

Det står att klippet är från 1973, men jag minns att den här serien även fanns 1978, när jag precis hade börjat skolan. Min snälla fröken Karin tog med hela klassen till TV:n i skolbiblioteket, så att vi kunde följa programmet varje gång det gick. - Veckans garanterade höjdpunkt!

Vi fick även gå dit och titta varje gång Ingemar Stenmark åkte slalom, minsann! (Vilket kanske i och för sig inte inträffade så ofta på en vardag, men ändå.)

Tänk, var det inte bättre förr iallafall?!
(Fast det var kanske JAG som var bättre förr...)

Ompackning

På vår hyfsat stora råvind står mängder med flyttkartonger som kom med i flytten från "Storstad", men som av olika anledningar inte blivit uppackade. Vissa grejer kommer att förbli nerpackade ett bra tag till, andra säkerligen för evigt. 

Men så finns det ju sådana där saker som man behöver veta exakt var man har, som glödlampor, nål och tråd, skoputsargrejer och städsaker. Dem har jag börjat leta rätt på och packa om i mindre IKEA-boxar, som får stå lite mer lättillgängliga.

För extra ordning och reda tog jag fram min QuicKutz (stansverktyg) och fixade till passande bokstäver. Lätt som en plätt att bara klistra på med vanligt limstift! - Rätt propert dessutom, om ni frågar mig.

Måste få avsluta med att tacka för all positiv respons och uppmuntrande kommentarer på gårdagens inlägg. Jag blir alldeles varm, ska ni veta!

Funderingar vid ett köksbord

Jag sitter vid mitt köksbord, lyssnar på lokalradions trivsamma pladder, dricker varm choklad, funderar och förundras. Det är bara tre månader sedan vi blev permanenta "Glesbygds"-bor, men samtidigt känns det som om livet vi hade i "Storstad" ägde rum i ett annat århundrade. Tänk, att en cityflicka som jag kunde ändra sig så! (Hur vi hamnade här från början kan du läsa här.)

När vi väl bestämde oss för att flytta till Solhäll permanent, tror jag att flera i vår omgivning tänkte att vi var lite väl spontana. Visserligen gick det ganska snabbt när vi väl bestämt oss (varken sambon eller jag är personer som går och ältar saker under längre tid, vi GENOMFÖR, för det är inte värre än att man kan ändra sig), men ogenomtänkt var det absolut inte. 

Vår flytt handlar inte bara om kärleken till ett skevt litet hus, utan är också en slags befrielse. Vi har valt att hoppa av den karusell med högt tempo, dyrt boende och höga lån som livet i storstaden för med sig, vare sig man vill eller inte. (Om man inte är miljonär...)

För "Storstads"-pengarna kan vi nu leva helt skuldfria i "Glesbygd" och dessutom ha lite pengar över. Visserligen finns det många renoveringsprojekt att lägga dem på, men det innebär också att jag har förmånen att ta tid på mig och se mig om efter jobb i lugn och ro. (Sambon pendlar till sitt gamla jobb, men önskedrömmen är att ingen av oss ska behöva jobba heltid på sikt.) Vi har sänkt våra levnadskostnader rejält, och vi njuter dessutom en livskvalitet som inte kan köpas för pengar: Tryggheten i människor som hälsar när man möts, ett livstempo som är betydligt mer hälsosamt och orörd skog och natur alldeles i närheten.

Kanske ägnar vi oss åt verklighetsflykt. Eller kanske är det så här livet faktiskt kan vara, om man vågar (och har möjlighet) att ta steget!

Bloggerskans favorithörna i tillvaron

Vindspel

Idag har jag testat en idé som jag fick redan i augusti, när jag läste ett inlägg på den härliga bloggen Me and Alice. Där såg jag en köksmobil/ett vindspel av gamla skedar, som familjen hade köpt på en marknad i USA. (Kika här!)

Jag har gått och grunnat på det där vindspelet och tänkt att det hade varit kul att prova på att göra ett eget. Så hittade jag fina gamla silvergafflar för en krona styck på en loppis och då tänkte jag att det måste ju gå lika bra med gafflar!

Så idag hämtade jag borrmaskinen i uthuset och skred till verket. Jag borrade små hål i varje skaft (och förstörde en skärbräda på köpet, men det kan väl kvitta...) och böjde till "tänderna" på den största gaffeln med en stor klumpig hovtång och gjorde krokar så gott det gick. - Det spretar åt alla håll och är ojämnt som attan, men det ska väl synas att det är hantverk, hehe!

I brist på finare utsmyckningar, som t.ex. glaspärlor, tog jag bara grov silvertråd och knöt ihop de olika delarna. Ska fundera lite till på om jag ska lösa det på något annat sätt, men det funkar tills vidare.

Jag tänker behålla gafflarna lite svarta och oputsade, - jag gillar att det ser lite gammalt och ruffigt ut. Dessutom ska det ju hänga utomhus!

Man får väl se det här som ett tappert första försök, men man kan nog jobba lite mer med detaljerna. Om än inte så vackert så blev det ett välklingande vindspel iallafall! Nu testhänger det ute på kökstrappen. Klingelikling!

Vi får väl se om jag iallafall kan imponera på skatorna, haha!

Martha Stewart och äppel päppel

I morse vaknade vi till 4 minusgrader och en silverglittrande soldränkt trädgård; att vintern börjar göra sitt intåg råder det numera inget tvivel om. Jag har nu säsongsinvigt mina långkalsonger (och behåller dem gärna på även inomhus, hehe!) och plockat ner mössa och vantar från vinden. 

Igår var vi duktiga och hyrde släp för transport av diverse bråte från vår källare till soptippen. Tanken är att vi ska börja städa upp i de övriga rummen som finns där nere, så att vi kan fixa till dem. - All extra yta är välkommen, men det behövs verkligen en rejäl uppfräschning där nere, och kanske framförallt uppstädning.

Idag blev det en tur till Lund för mig, för några timmars härligt "fikahäng" med en kär väninna, som jag träffar alldeles för sällan. På vägen dit stannade jag till på PEMA i Korsholm (utanför Hörby) för att bunkra papper till årets julkort (ja, jag är alltid ute i så här god tid). Vansinnigt, så mycket härligt pyssel det finns att handla! Ett papper här och ett papper där, sen har man spenderat mer än man planerade... 

Jag slog också till på en "manick" från Martha Stewart Collection som stansar ut spetsremsor i papper; visst behöver väl varje människa en sådan?! - Jag kan iallafall motivera det inköpet med minst 100 olika användningsområden som jag tänkte ut i bilen på vägen hem, ifall någon skulle få för sig att fråga, hehe!

Bild från www.marthastewart.com
Fast den jag köpte klipper liksom på båda hållen!

Nu återstår att grunna ut en kul design på årets julkort, - alltid lika angenämt! Jag får återkomma med hur de blev, när de är skickade och klara.

I helgen har vi också förstagångsskördat det lilla äppleträdet som sambon fick på sin födelsedag förra året; perfekt färg och form, men en skörd anpassad för en lilleputt, hihi! - Kanske det räcker till en äpplemuffins, iallafall!

Orangeri och apelsindoft

Alla engelska inredningstidningar visar bilder på hus med s.k. conservatories, vilket väl kan översättas med orangeri på svenska. - Det är liksom så mycket mer och så oändligt mycket snyggare än ett vanligt inglasat uterum. Varför byggs inte sådana på svenska hus???

På Solhäll har vi iallafall en liten oisolerad glasveranda, fast klimatet där är inte så anpassat; kokhett på sommaren och iskallt med rimfrost på vintern. Inte så lätt att använda till något vettigt, men ack så charmigt!

Under sommaren har jag iallafall haft en "hyresgäst" som har stortrivts där ute: Ett apelsinträd som jag fick av min sambos snälla kollegor när jag fyllde år. (Tack snälla H & co!) Men nu när det börjar bli nattfrost har trädet fått flytta in i hallen.

Litet grönt bord från Fammes gömmor

Jag, som aldrig har varit speciellt bra med krukväxter, går omkring och är omåttligt mallig över att det ljuvliga trädet fortfarande lever, - jag menar, det har ju ändå gått mer än 2 månader sen det hamnade i min ägo!

Ljuvligt doftande blomma nere till vänster

Trädet dignar av små apelsiner och den här veckan har det börjat blomma också. Doften är helt fantastisk och fyller hela hallen!

Hmm, kanske man skulle prova en?

Nu håller jag tummarna för att min lilla kamrat ska trivas lika bra inomhus så att den håller sig lika fin framöver. (Och att jag inte får sota för mitt skrytsamma inlägg och hittar plantan död imorgon...)

Jakten på det ultimata

Det finns vissa saker jag ständigt är på jakt efter, trots att jag kanske redan har flera uppsättningar av liknande saker hemma. Ni vet, jakten på den ultimata handväskan, det perfekta läppglanset, de finaste blomkrukorna, de rätta köksstolarna... Känns det igen?

Ytterligare en sådan sak som jag alltid tittar efter är kaffemuggar, och det gör jag vare sig jag är på ICA Maxi eller på Hantverksmässa i Båstad. Får ändå säga att mitt kaffemuggsshoppande varit ovanligt kontrollerat genom åren; avverkade en gul/blå Höganäsperiod som varade alldeles för länge och de senaste åren har vi kört på IKEA:s lindblomsgröna variant för mindre än en tiokrona styck. - Other than that har jag inte handlat så värst många.

Så hittade jag fina gröna STORA muggar i veckan (jag fyller hälften med mjölk, så stort är bra) på någon liten prylaffär i stan. 29 spänn styck kändes inte som någon överdriven utgift, så jag plockade med mig några hem.

Så nu sitter jag här och sörplar kaffe ur en av mina gröna muggar. Funkar riktigt bra! Den är go' att hålla i, rymmer mycket och färgen känns ju trevlig såklart!

Men har jag nu hittat den ultimata muggen? Kommer jag sluta snegla på porslinshyllan nästa gång vi åker och storhandlar? Förmodligen inte...


P.S. 6,5 timmar efter att det här inlägget kom till sitter jag här med en ny handväska också.
Förstår inte hur det gick till... D.S.

Skrivbordslampa

I min farmors gömmor finns många skatter, som hon inte tvekar en sekund att ge bort.
"Har jag inget mer du kan ta?" säger hon alltid, min snälla "Famme".

När jag var och hälsade på henne i september hittade jag den här fina skrivbordslampan på en hylla i klädkammaren:

Är den inte helt fantastisk?! - Skärmen (lite repig, men vad gör väl det) är i äggskalsvit plåt och samma färg går igen i träpartiet runt foten. Den har en gammal hederlig tryckknapp i svart bakelit på foten, där man slår av och på.

Både farmor och pappa hade lite svårt att åldersbestämma lampan, - pappa minns den från någon gång på 60-talet, men kanhända är den ännu äldre. Tänk ändå vilken kvalitet det var på grejer förr, - hur många av dagens lampor kommer fortfarande att fungera år 2060?

Eftersom jag åkte tåg hem tog pappa lampan i sin bil. Idag kom den så till Solhäll, där den alldeles strax ska få pryda sin plats på arbetsbordet nere i pysselrummet. Åh, den kommer passa jättebra där! Och vem vet, kanske håller den i 50 år till!

Frusna tår - no more!

Jag är en riktig fryslort. Oavsett årstid och temperatur så är jag alltid kall om nästipp och tåspetsar. Flanellpyjamasen används flitigt året runt (- jag får väl en ny i julklapp i år igen, mamma?) och något så dumt som att ta ur täcket ur påslakanet när det är 28 grader varmt på sommaren skulle aldrig komma på fråga. Och NEJ, jag är inte rökare!

Detta något isiga tillstånd gör att jag ständigt är på jakt efter värmande fårskinnstofflor och raggsockar för att tina upp mina kalla fossingar, jag vet inte hur många varianter jag sliter ut varje år.

Lyckan var fullkomlig häromdagen, när hittade moccasiner i vuxenstorlek på billighetskedjan Tiger, för ynka 30 kronor. Gröna och granna är de också!

Jag hann knappt få på mig dem förrän jag kom på mig själv med att gå och gnola på en gammal indianinspirerad sång som vi sjöng när jag gick på "lekis" på 70-talet: "Mojje Moccasin och ja' ja', Mojje Moccasin å ja' ja'!" (Varför sjunger ingen den fina gamla dängan nuförtiden?)

Har endast tagit av mig mina fina moccasiner för besök i duschen och turer utomhus (fast om jag bara ska gå ut med soporna så tar jag på mig sambons 45:or ovanpå!), annars har de små godingarna suttit på dag och natt sedan jag köpte dem för tre dagar sen.

Nu får man allt leta länge för att hitta någon i norra Skåne med varmare tår än jag!

Datummärkt

Den här fina datumtavlan i plåt fick följa med mig hem från en inredningsaffär i Hässleholm igår. Nytillverkad, men i gammal stil...

 ... med fiffiga små magnetramar som man kan flytta runt till rätt månad, dag och datum.

Gillar färgskalan (ni noterar väl att den stora rubriken HOME är i grönt, hihi!), som passar fint in i vårt kök.

Kanske kan jag dessutom hålla reda på dagarna lite bättre nu, - när man går hemma och är ledig är det lätt hänt att man tappar tidsbegreppet lite grann.

Höstfint på trappan

När man tittar runt bland alla fina bloggar som finns där ute och ser hur höstfint alla gör på sina trappor och i sina trädgårdar blir man så inspirerad!

Trots att rosorna fortfarande blommar som bäst vid vår ytterdörr, så ville jag få in lite höstkänsla också. Sagt och gjort, - en gammal kruka rotades fram och växter inhandlades i den lokala matbutiken.

Den roliga idén med äpplen på en pinne fick jag på den fina bloggen Liljor och Tulpaner, som verkligen är värd ett besök om man vill få inspiration till fina blomsterarrangemang.

Nu ska jag dra på mig gummistövlarna och gå ett varv runt huset, så att jag får njuta av prakten när jag kommer runt till ytterdörren igen! 

Mangel och fint porslin

Ibland händer saker som nästan är för bra för att vara sant!

Grannen tittade förbi i förrgår kväll och undrade om jag hade lust att hänga med och kolla in ett gammalt loppislager som ska läggas ner. Eftersom allt ska forslas iväg till soptippen fick man ta saker gratis om man hittade något man ville ha. Innan han hade hunnit avsluta hela meningen stod Fröken Grön med ytterkläderna på, - sånt behöver man inte fråga två gånger!

Med vantar och iskalla näsor tassade vi runt i den gamla lagerlokalen. Och visst fanns det prylar! Det kändes nästan som julafton, men samtidigt fick jag lägga band på mig, för man ska ju ha plats för grejerna när man väl kommer hem också. (Dessutom är girighet är ett ganska osmickrande drag hos människor, i synnerhet hos prylglada fröknar...)

Jag hittade lite fint porslin som jag har satt upp på kökshyllan här hemma, - en vit kaffekanna och en lejonskål i mittemellanstorlek.

Det var så roliga detaljer på locket till kaffekannan, - en liten krumelur, liksom! Tror inte att det är originallocket, men vad gör det.

Lejonskålar kan man ju inte få för många av, - den här storleken kan bli bra att använda till någon liten julblomma i december. Om inte annat kan man ju ha snask i den!

Sen blev jag helt förälskad i ett smutsigt, tungt grönt "skrälle" som stod längst in i ett hörn: En gammal handvevad mangel! OK, det finns en viss möjlighet att min kärlek blossade upp bara för att den är grön...

... men det kan också bero på minnet av välbehag över de krispigt manglade lakan som alltid finns hemma hos farmor.

Jag ska skura av mitt "åbäke" och ställa den nere i tvättstugan. Lite grann som pittoreskt inslag, får jag erkänna, men jag tänker nog faktiskt prova på att använda den också.

Några ramar, en blomkruka och två gamla badmintonracketar blev det också, innan det var dags att gå hem.

Idag mumsar jag vidare på mina cup cakes och målar den fula IKEA-hurtsen nere i pysselrummet. - Den som kan gissa rätt färg får en guldstjärna, hehe!

Höstmums

Morgonen är grå och trist, regnet hänger i luften och jag borde ta tag i disk och städning. Jag är ju ändå hemmafru för tillfället och känner att det förpliktigar. (Iallafall ibland...)

Vad gör man då? - Jo, man botaniserar bland svägerskans fantastiska hitskickade amerikanska bakprodukter och gräddar sig en omgång cupcakes!

Chocolate milk frosting and colored leaf sprinkles

Känner att jag är lite enformig med mina chokladmuffins, men jag gillar faktiskt dem bäst. Dessutom tänker jag att det är bäst att göra slut på en frostingburk i taget, - när man väl öppnat en håller den ju inte i evighet. Ni observerar väl särskilt att strösslet är i form av färgglada små höstlöv, - illa piffigt, så här i oktober!

Eftersom sambon inte är någon större fantast av kladdiga bakverk (där är det trist vetebröd som gäller) och dessutom bortrest på utbildning i tre dagar, så får jag nog äta upp dem själv. Stackars lilla mig, hihi!

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer om mitt pysselrum, - tack alla snälla människor som tar sig tid att lämna en liten hälsning. Jag kan lova att det värmer!

Kreativt rum

Äntligen är pysselrummet i källaren färdigmålat och nu börjar det roliga: Att få packa upp alla prylar som ska vara där och "piffa"! Tanken är ju i första hand att rummet ska vara praktiskt, men Fröken Grön vill ju så klart att det ska se trevligt ut också!

Det är fortfarande ganska rörigt där nere, med flyttkartonger och borrmaskiner huller om buller, så idag visar jag bara några glimtar.

Gammal nummerplåt, loppispall och Martinireklam

Jag har ställt in ett stort skrivbord i ek från IKEA (för stökigt för att vara med på bild just nu) med tillhörande hurts, som får fungera som arbetsyta tills vidare. Inte så charmigt, men praktiskt. Kanske hurtsen får sig en omgång ny färg och nya handtag, vi får se.

Två färdigmålade vita hyllplan hittade jag billigt på Cheapy, - smidigt att slippa måla för en gångs skull, fast konsollerna från IKEA var trärena, så jag fick ta fram penseln iallafall. När hyllorna väl kom på plats tog det inte lång tid att fylla dem! Var sak har fått sin plats och jag har satt handskrivna etiketter på lådorna så att man lätt hittar det man behöver.

En salig blandning av gamla och nya lådor.

I det här rummet tänkte jag inte vara rädd för färg, - snarare tvärtom! Jag har så många färgglada lådor i olika storlekar som gärna får stå framme. (Fast sambon tyckte det nog var lite väl "pimpat" att få sina tenngubbar i en ask med blommor och grönt glitter, hehe!)

Genom åren har vi också samlat på oss en hel del reseminnen som gärna får hitta sin plats här, - sådana kan ju vara ganska svårplacerade annars. (Vet inte hur man tänker när man är ute och reser ibland...)

Marionett från Prag och låda från House Doctor

Handgjord klocka från Uganda

Amerikanska nummerplåtar från mina favoritstater

En färgglad korg i plast från Åhléns blir bra förvaring för presentpapper och gamla tapetrullar. Den blir dessutom riktigt snygg att ha framme i ett hörn!

Presentpapper och gamla tapeter

En och annan pryl utan funktion får också vara här, bara för att jag tycker om dem...

Bystig änglafröken i pärlor och läppstift

Naturligtvis går jag nu och grunnar på den ultimata förvaringslösningen; drömmen vore att hitta ett högsmalt gammalt arkivskåp, där jag kan förvara alla mina scrapbookingpapper. Eller kanske ett mindre skåp med dörrar, där man kan gömma undan saker. Tänk, vilken tur att jag fått ett nytt loppis-letar-projekt!

Jag tror jag ska göra mina julkort tidigt i år, för nu vill jag sitta i källaren mest hela tiden!

Svart i rutan...

Som ni ser har jag fått "pilla" lite med layouten på min blogg igen, - tydligen har den gamla inneburit problem för vissa webbläsare, då hela sidan har täckts av en stor svart ruta.

(Eller kan det vara så att jag blivit censurerad av nån diktaturstat som inte gillade att jag gjorde "reklam" för Amnesty International i mitt förra inlägg?!)

Tack till er som slagit larm!
Nu hoppas jag att Fröken Grön får lov att fortsätta vara grön, - inte nattsvart...

Award!

Idag mottog jag en jättesöt award ifrån en av mina absoluta favoritbloggare, Hannis. Så glad jag blev! Och så mumsig den ser ut!

Med awarden följer ett litet uppdrag:
Berätta tre saker som ligger dig varmt om hjärtat och visa din favoritbild. Varmast om hjärtat ligger naturligtvis mina nära och kära, och så mitt hem såklart. Men det kanske är mer spännande att berätta tre saker som inte är lika uppenbara, so here goes:

1. Böcker
Jag har alltid varit en bokmal. När jag var liten memorerade jag hela berättelser utantill och låtsades att jag läste högt för mamma och pappa. Så snart jag verkligen kunde läsa började jag sluka böcker, och än idag finns det nästan ingenting som går upp känslan av att uppslukas av en riktigt bra bok!

2. Körsång
Sjungit i organiserad form har jag gjort i olika perioder av mitt liv, både solosång och sång i grupp. Jag när inga som helst drömmar om att bli idol eller något sådant, utan gillar allra bäst när jag får sjunga tillsammans med andra. När en grupp människor hittar harmonin och blir som en enda gemensam röst är det så att man får gåshud! Nu sedan jag flyttade till "Glesbygd" har jag återupptagit mitt intresse och sjunger tillsammans med 15 fantastiska damer i blandade åldrar.

3. Amnesty International
Jag har varit medlem i Amnesty i över 25 år, varav 15 av dem som aktiv i en arbetsgrupp. Kanske är jag naiv, men jag tror på mänskliga rättigheter och på att saker och ting går att förändra!

Många av mina absoluta favoritbilder föreställer människor som jag tycker om. Av hänsyn till dem och deras rätt att inte vara "offentliga" väljer jag att inte publicera foton på dem här.

Istället väljer jag en bild som jag tog i trädgården tidigt i somras. Den föreställer frökapseln till en vit vallmo, ett par veckor innan den slog ut. - Tänk, vilka konstverk naturen själv skapar!

Awarden och medföljande uppdrag vill jag gärna skicka vidare till följande bloggar, som jag tycker  förgyller tillvaron här i cyberrymden:

Tusen idéer och en fröken
Dona Blogg
Nordingården
Vita Ranunkler
Marias Stil

Det ska bli spännande att få läsa tre nya saker om er, tjejer!

Små fransmän i mitt kök

För hundra år sedan köpte jag åtta små roliga assietter för billiga pengar på Överskottsbolaget. Inte något lyxporslin precis, men det är något speciellt med de där tallrikarna och jag har varken hjärta eller lust att göra mig av med dem. Idag används de flitigt i köket på Solhäll!

"Waiter Suite" by Guy Buffet, Eschenbach, Tyskland

Varje tallrik har ett eget motiv, i form av antingen en kock eller en kypare, och varje gubbe har ett eget namn som finns att läsa på undersidan av tallriken. - Alla är fransmän, såklart!

Chef Pierre

Monsieur Edgar

Chef Hubert

Monsieur Henri

Chef Michele

Monsieur Lucien

Chef Bertrand

Min personliga favorit är en mycket bildlik kopia av en kypare som jag själv jobbat med en gång i tiden, under min korta men lärorika servitriskarriär på en av "Storstads" finare restauranger. (Hur i allsindar jag nu lyckades nästla mig in där...) Han var butter och sträng, men oerhört yrkeskunnig. När man väl kände honom upptäckte man att det fanns ett stort, varmt hjärta som klappade innanför den bistra ytan. Han sig an mig som om jag vore hans egen dotter och lärde mig massor!

Monsieur Yves

Tre små grisar...
Sju små dvärgar...
Tio små negerpojkar...
Åtta små fransmän!!!