Inspirerad av Eija med bloggen
Norrfrid tänkte jag visa den sanna bilden av vårt kök idag. Hon skrev så klokt om att inte förhasta sig när man flyttar in i ett gammalt hus, utan att bo in sig och ge sig själv och huset gott om tid innan man sätter igång med större renoveringsingrepp. Lite så är det för oss också, - i vårt kök har inga större förändringar hänt under de senaste 60 åren.
Vårt kök är hyfsat stort, men planeringen tillräckligt begränsad för att man inte kan få in ett kylskåp utan att det tar över hela rummet. (Ni som följer den här bloggen vet att vi har kylskåpet i hallen brevid köket.) Rummet har ett ganska stort söderfönster som släpper in härligt dagsljus hela dagarna, och ytterligare ett litet fönster ovanför diskbänken. - Jag har alltid drömt om att kunna titta ut när jag står och diskar, och nu kan jag det!
När vi tog över huset var ju avsikten att det skulle vara ett sommarhus, så vi gjorde bara en budgetrenovering av köket. Väggar och luckor fick en mildare färgskala (smurfblått är liksom inte min grej), en grå plastmatta lades in på golvet och arbetsbänkarna byttes mot mörkbetsade ekskivor från byggvaruhuset, men allt annat är kvar sedan tidigare. (Ni lägger väl speciellt märke till den charmiga blandaren med bruna plastkranar?)
Spisfläkt har vi ingen, och själva spisen är en gammal modell från Ankarsrum med bara tre plattor. (Man anar att den gamle smeden som bodde här före oss inte var så glad för matlagning, för den känns nästan oanvänd! Han har dock lyckats bränna ett spislock, som har lämnat en ful ring runt den ena plattan...) Spislampan har nog också några decennier på nacken, och kakelfogarna börjar lossna lite här och där.
Till vänster om spisen har vi det bästa med hela köket: Ett stort skafferi med kallventil. Här får man plats med hur mycket som helst! (Och ja, jag fixade till lite på hyllorna innan jag tog bilden, hihi!)
Sittplatsen rymmer ett ganska rejält klaffbord och kökssoffa i perfekt längd, som jag fick leta efter hur länge som helst för att hitta. (Den var grönmålad och klar, - inte klokt vilken tur man kan ha!) Stolarna är ommålade 10-kronorsfynd från loppis och brukar bytas ut mot andra med jämna mellanrum, eftersom jag lätt tröttnar. På hyllan trängs både sådant vi använder och sådant som bara är tycka-om-saker. (Saker som jag tycker om, men nödvändigtvis inte alla som bor här i huset...)
På ena kortväggen hänger en liten hylla som vi hittade här ute i ladan och målade om i samma kulör som skåpsluckorna. Den börjar visst också bli full av tycka-om-saker...
Nu när vi bor här permanent får man kanske ställa sig frågan om vi ska renovera köket eller inte. Jag älskar att läsa kökskataloger och drömma, titta på fina kök i inredningsreportage och på andra bloggar, och bara för ett par år sedan hade jag tyckt att köksrenovering var något man absolut borde prioritera när man skaffade hus. Nu är jag inte så säker längre... Kan man leva med lysrör ovanför matbordet? Med en stor reva i papptaket ovanför spisen? Med kylskåpet ute i hallen? Med kakelplattor som hänger lösa? Utan spisfläkt? Utan diskmaskin? Med en ful kökskran? - Än så länge är svaren på frågorna ganska samstämmiga: JA, det kan man! Hur lätt som helst!
Summa summarum: Jag älskar mitt orenoverade kök! (Eller så har jag helt enkelt blivit hemmablind, välj själva!)
