Som det kan bli

Jag vet inte om det berodde på att jag kanske har varit understimulerad på jobbet idag, eller om jag helt enkelt var övertrött när jag kom hem, men efter kvällsmaten fick jag för mig att det baske mig var dags att slita bort en bit av det hiskeligt fula linoleumgolvet i hallen på baksidan. Bara så där...

Så spontant var det kanske inte, om man beaktar att vi har gått och sagt i över 4 år att den där fula bruna medaljongmattan lever på lånad tid. Ja, ni ser själva i nedre kanten på bilden! Om det ändå vore så att mönstret var intakt så hade den kanske varit riktigt cool, men mattan är så nedsliten och missfärgad så det ser mest ut som lort...

Nu visade det sig att det var masonit under mattan, och under den samma härliga breda massiva golvbrädor som i resten av huset. En gammal veckotidning från 1961 hittade jag också, så nu vet vi när linoleummattan är lagd. Mindre kul var det att hitta en ful skarv, där den gamla innerväggen har gått en gång i tiden, men den kan man nog såga ur och snygga till på något sätt. 

Så nu har vi ett stycke ofixat golv som matchar vårt stycke ofixade timmervägg, där i hörnan mellan källardörren och sovrumsdörren. En plastmugg full med småspik har vi också. Som det kan bli en helt vanlig torsdagkväll i oktober...