Tidlösa

De gör mig förvånad varje höst, när de helt plötsligt bara dyker upp i rabatten på framsidan. Jag pratar om tidlösan, de ljuva små höstlökarna som tittar fram så här års. 

Man kan visst också säga nakna jungfrun, eftersom blomningen inte tar vid förrän bladen har vissnat bort. Kärt barn har många namn.

Köksingång eller huvudentré?

I sen eftermiddagssol försökte jag mig på att knäppa några bilder ute i smatten. Det är inte så lätt som man kan tro, eftersom svängrummet är ganska snävt här ute. Man får stå inne i hallen och fotografera helt enkelt, eller så får man stå ute på trappan och fotografera in. Här har jag valt det förstnämnda alternativet. (Det var alldeles för kallt ute!)

Som ni ser har det hänt lite mer här sedan sist. Idag har vi äntligen satt upp hyllor i hörnet vid kylskåpet, och sen har jag roat mig ett bra tag med att plocka runt med gamla burkar, korgar och grejer. Sodastreamern och våra "klafsa-ut-i-trädgården-skor" är inte fullt lika pittoreska inslag, men man måste ju faktiskt vara praktisk också.

På golvet under hyllorna finns plats för braspinnar i en korg och papplådor för återvinning. Till vänster om fönstret samlas färggranna bakattiraljer i den lilla gråa hyllan, och i pottskåpet undertill förvarar vi konserver. Äpplen från egen skörd sprider ljuvlig höstdoft.

Man kan tycka att det är märkligt att ha kylskåp/skafferi i farstun där man har husets huvudentré, men i praktiken kan man ju se det som en liten köksingång. Och bor man (som vi) på liten yta får man helt enkelt utnyttja de utrymmen man har!

Nä, jag menar äppelmos

På Solhäll har vi haft följande arbetsfördelning idag: Frun klipper gräs (förhoppningsvis sista gången i år) och målar hyllplan, medan mannen plockar äpplen och gör världens godaste äppelmos. Nu har vi prydlig trädgård och full frys!

När jag var liten hade jag en LP-skiva med en Gösta Knutsson-karaktär som hette Pigge Lunk. Där utspelade sig en tramsig liten konversation, som jag alltid får på hjärnan i äppelmos-sammanhang. När jag var liten tyckte jag det var det roligaste skämtet jag hade hört, och i vår familj har vi använt den där slutrepliken titt som tätt i närmare 40 år:

Pigge Lunk: "Jag tycker om bullar med kamel"

Kungen: "Du menar väl kanel?"

Pigge Lunk: "Nä, jag menar äppelmos."

Varmkorv och skärmvägg

Idag har vi gjort en banbrytande upptäckt: Om man gör tvärtemot som man brukar göra och istället börjar sitt IKEA-besök med varmkorven, så går allt som en dans sen. Med tanke på den billiga pengen, så kan man ju alltid äta en korv till innan man åker hem, eller köpa med sig en påse varma kanelbullar för hemfärden. Prima!

Vi fick med oss en del saker hem, bland annat den fina skärmväggen Ekne, som blev jättebra som rumsavdelare nere i tvättstugan. Man kan flytta den lite som man vill, så att det känns lite mer ombonat när man ligger i badkaret. Fin som snus! 

En Mulig-hylla till källarförvaringen blev det också, och några Ekby-konsoller till ett par hyllplan som ska upp på väggen ute i smatten. (Hyllplan fixade vi måttsågade på byns lokala bygghandel.) Sen hittade jag några gröna små fruktliknande dekorationssaker, som jag nog får visa i ett eget inlägg framöver. Det känns nästan smått chockerande att kunna meddela att jag faktiskt kom hem utan värmeljus. Jag får "elda upp" det gedigna lager jag redan har först. Fast det blir nog ingen match, haha!

Äppel päppel

Vårt skeva gamla äppelträd bär mängder av frukt i år. En hel del äpplen har redan fallit av, men en diger skörd väntar fortfarande på plockning uppe bland grenarna. Vad det är för sort vi har vet jag inte riktigt, men de är lite syrliga i smaken och passar bäst till mos och paj. Jag har inte ens gjort årets första äppelpaj än, men det får det nog bli ändring på i helgen.

Imorgon lutar det åt en tur till IKEA i Älmhult. Vi behöver handla förvaringshyllor till källaren, och känner jag mig själv rätt blir det säkert en del annat som slinker med hem. Värmeljus, till exempel!

Steget före

Jodå, nog var det frost när vi vaknade imorse. När jag stod där och skrapade rutorna på bilen och termometern visade på en minusgrad, så kände jag mig iallafall smått nöjd med att pelargonerna hann komma in på glasverandan igår. Skönt att man ligger steget före iallafall ibland!

Tipp-Ex-incidenten fick tyvärr inget lyckligt slut, inte ens med assistans från den där rosa burken som är känd från TV. Men det hade jag nog inte trott heller...

Höstsol och Tipp-Ex

Efter att ha spillt ut en halv flaska Tipp-Ex rakt ner i knät på jobbet idag, så kändes inte den här dagen som någon höjdare. Jag hade mina favoritjeans (läs: de enda jag kommer i) på mig, till råga på allt. Men så är livet när ens sanna namn egentligen är Fröken Klumpig. 

Som plåster på såren bjuder den sena eftermiddagen iallafall på lite skön höstsol. Jag har varit ute i trädgården och konstaterar att det fortfarande blommar lite här och där. Här är en Louise Odier-ros som njuter allt den kan innan frosten kommer och tar den.

Och i en av mina tomma odlingsbäddar ligger grannens katt fortfarande och gottar sig. Det gäller att njuta medan man fortfarande kan!

På lokalradion imorse sa meteorologen att den första frosten är att vänta. Jag som knappt har förberett någonting, men nu har jag iallafall lyft in pelargonerna på glasverandan. Dags att börja rota fram mina flanellpyjamasar.

Färdigt i hallen

Från att ha varit husets skamfläck har ju hallen på baksidan fått ovanligt mycket utrymme här på bloggen den sista tiden. Med risk för att trötta ut er, så kommer här ännu en fotovinkel, nu när allt är klart. Strumpautomaten är på plats, och den nya hatthyllan likaså.

Så här prydligt och avplockat lär det inte vara särskilt länge, men jag njuter medan det varar.

Kockumskanna

Jag är svag för emaljerade föremål från Kockums. Förmodligen är det färgskalan som tilltalar mig, med den blekgula nyansen i kombination med ljuvligt grönt. Jag har alltid fått för mig att Kockums är något typiskt skånskt, men när jag googlade alldeles nyss så fick jag minsann veta att Kockums emaljeringsverk faktiskt låg i Ronneby. Man lär så länge man lever. (Och då har jag ändå bott nästan en fjärdedel av mitt liv i Karlskrona, som ligger strax brevid, hmm...)

När vi är ute på loppisar här nere i södra Sverige, så hittar man kockumsprylar allt som oftast. Man får helt enkelt försöka begränsa sitt samlande lite grann, men när jag sprang på den här fina tekannan i Tyringe i fredags så kunde jag inte låta bli att köpa den. Jag tror faktiskt inte att jag har sett den här varianten förut.

Dagens projekt får nog bli att rensa lite på hyllan i köket, så att den fina kannan får plats. Det låter som en alldeles lagom aktivitet för en i övrigt väldigt slapp söndag!

Marknad, mässa och plommonpaj

Lördagen bjöd på strålande höstsol och en utflykt till Karlskrona. Där var det höstmarknad på torget och bomässa i idrottshallen. Men det bästa av allt var mammas goda plommonpaj!

Nu är jag hemma i "Glesbygd" igen och ligger i soffan med en hög skvallertidningar. En fin avslutning på en fin lördag!

Fullspäckad fredag

Tur att jag är ledig om fredagarna numera, för här hemma har vi haft fullspäckat schema idag. Uppstädning i källaren, tur till soptippen, uppmontering av strumpautomaten, återbesök av elektrikerna, spackelslipning och målning av det sista i hallen, pyssel i smatten och städning i våra högar i kök och matrum. Full rulle, med andra ord!

I smatten börjar det bli så där hemtrevligt som jag drömde om när jag stod där med penseln i handen för några veckor sedan. Den lilla gråa hyllan ovanför pottskåpet har kommit på plats igen. Lemonadlådan (gjord av ett gammalt CD-ställ) likaså, och äppelkorgen från Bäckaskog har fått flytta in från trädgården. Jag flyttar om småplock, tar bort grejer och lägger till nya. Jag kan hålla på i evigheter!

Mitt i alla andra projekt idag hann vi dessutom med en snabb utlykt till Trästället i Skyrup, där planen var att vi skulle handla smideskonsoler till hyllorna som ska sitta brevid kylskåpet. Istället kom vi hem med en ny hatthylla i svart smide, som vi har satt upp i hallen. (Den vi loppade för 40 kronor fick stryka på foten till sist.) Mer om det en annan dag!

Matta på plats

Mattan till hallen kom idag, och den blev kanonbra! En härlig kontrast mot det gula och det gröna, fast jag vid första anblick tyckte att den var aningen mörkare grå än vad jag hade förväntat mig. Vändbar är den med, så om man vill kan man låta de vita rutorna dominera, men jag gillar faktiskt den mörkare sidan bäst. Nu har jag fått mina golvrutor!

När jag ändå var nere på byn för att hämta paketet med mattan, så passade jag på att slinka inom byns fina lilla blomsteraffär och unna mig en bukett snittblommor. Jag kom därifrån med en läcker kombination av rosa krysantemum, kärleksört och ett spännande plymigt gräs. Rosa är verkligen en fräsch färg, även på hösten!

Nu har maken och jag fredagsmys på en torsdag. Arbetsveckan är slut för oss båda, och imorgon väntar uppstädning i källaren och slutfix i hall och smatt. Sen kan vi öppna skumpan och fira att renoveringen är avslutad för den här gången, hurra!

Lysande

Idag har elektrikerfirman gjort återbesök på Solhäll, vilket i sin tur har lett till att vi äntligen har elektricitet ute i "smatten". För första gången i världshistorien finns nu en riktig (om än liten) lampa här ute, och runt hörnet till höger i bild är kylskåpet ställt på plats. Så skönt att slippa ha det mitt ute på köksgolvet, som vi har haft de senaste tre månaderna!

Nu är det äntligen dags för övrigt piffande här ute. Pottskåpet och den lilla vita bänken har fått flytta tillbaka, men ingenting har kommit upp på väggarna ännu. Matta och vägghyllor för förvaring brevid kylskåpet (fortfarande ur bild till höger om dörröppningen) ska inhandlas, och lite annat smått och gott ska upp på de övriga väggarna. Det blir ett härligt projekt för min lediga fredag!

Somliga går med trasiga skor

På ett besök på en bordsloppis förra helgen hittade maken och jag ett par slitna gamla träskor. Kvinnan som sålde dem berättade att de var riktigt gamla och att de kom från Finland. De låg där på bordet och fullkomligt osade levande historia. Både maken och jag förälskade oss i dem, och nu står de hemma på vår glasveranda.

När man ser hur slitna och lagade de är, drar tankarna iväg. Skorna bär onekligen spår av ett levnadsöde, och i min fantasi formas en människa med en berättelse att förmedla till vår tid. 

Somliga går med trasiga skor. Säg, vad beror det på? Gud fader, som i himmelen bor, kanske vill ha det så...

Att gilla läget

Vilken regnig och ruskig måndag det har varit i nordöstra Skåne; blåsigt och regnigt så det förslår. Jag har haft höstkängorna på för första gången den här säsongen, och en tjockare tröja på jobbet hade minsann inte suttit helt fel heller. Det får jag ta med imorgon.

Krukan som står på trappan på framsidan har fått "höstigare" innehåll sedan en tid tillbaka, men annars är utomhusmiljön här hemma tyvärr ganska eftersatt för tillfället. Päron borde plockas, odlingslådor rensas och gräset klippas, men det är som det är med det.

Det kan tyckas att jag låter lite gnällig, men jag har faktiskt kommit fram till följande: Jag GILLAR att bo i ett land med växlande årstider. Jag GILLAR att man får gå och smågnälla över väder och vind. Jag GILLAR att ha varmare kläder och strumpor på fötterna. Jag GILLAR att jag får tända brasor, ta värmande bad och gå hemma och hasa i mina fårskinnstofflor. 

Och när maken kommer hem från en resa till Berlin med 1 kilo M&M's i bagaget, som bara är till mig, så känns hösten rentav riktigt fantastisk!

Rutor trots allt

Nu när det inte blev några schackrutor målade på golvet i hallen, så slår vi iallafall till på en rutig plasttrasmatta i vitt och grått, från Matts Mattor i Borlänge. Jag tror den kommer att passa in hur bra som helst!

Butiken får väl nästan anses vara hovleverantör när det gäller mattor här hemma; det här är vår fjärde matta därifrån. De har ett stort utbud och har alltid varit toppenbra att ha att göra med, både i verkligheten och när man handlar via web-butiken. De får mer än gärna (och helt utan anmodan) lite gratisreklam av mig!

P.S. Några av er undrade över solcellslingan jag visade i förrgår. Den är köpt i USA på den stora kedjan Target, som finns över hela landet. Jag är osäker på om de har någon web-shop, men kolla gärna! D.S. 

Vaxat och klart

Golvet i hallen är nu redo att tas i bruk, och vi är väldans nöjda med resultatet. Med hjälp av dekorvax i tonen Valnöt fick de ljusa furuplankorna en alldeles lagom gyllenbrun ton, och efter gårdagens hårdvaxoljning har träet nu fått en hårdare yta som skydd mot smuts och väta.

Tröskeln på bilden ovanför kom till eftersom det var så pass olika nivåskillnader när de tog bort det gamla golvet. Ni kan ju föreställa er hur det såg ut här tidigare. Det var nästan som en kamelpuckel under det gamla laminatgolvet, hihi!

Nu är hallen redo för inflyttning! Min omklädda loppispall är först på plats, men sen ryms det i ärlighetens namn inte så många fler golvmöbler. Fast jag drömmer om att hitta ett pyttelitet extra smalt halvmånebord att ha mot murstocken. Fint att ha något nytt att leta efter på loppisarna framöver!

Mörka kvällar

Jisses, så mörkt det är om kvällarna nu. Tur att man har solcellslingor som lyser upp lite här och där i trädgården.

Renoveringen är nu inne på sin slutspurt. Nu vill jag bara att allt ska vara klart, så att vi kan börja skura bort alla färgfläckar ur vasken i köket och röja upp i våra högar.  Fast nu tar jag kvällspaus och kurar i soffan.

Solblekt Solhäll

Nackdelen med att måla och fixa delar av huset är att man blir mer observant på hur bleknat och sjaskigt det är på andra ställen. Som de röda pardörrarna på framsidan, till exempel. Fem års sol, regn, snö och vind hade förvandlat den mörkröda färgen till något som mest liknade solblekt blodpudding...

När jag ändå höll på och måla den nya dörren på baksidan för ett par veckor sedan, så passade jag på att gå loss även på framsidan. Nog blev det skillnad, allt!

Taket är också i behov av en rejäl omgång rostborst och ny färg. Men det får baske mig bli nästa år, för snart är det dags att gå i renoverings-ide för i år!

Tvättpynt och golvvaxning

Som ni skymtat på tidigare bilder så har en vitmålad loppishylla kommit upp ovanför tvättmaskinerna i tvättstugan. Så roligt det är när grovrenoveringen är klar och man får börja med själva inredandet! Dock ställer jag mig själv frågan hur många gånger man egentligen kan ändra om på en hylla innan man blir riktigt nöjd? 

Ikväll har jag annars ägnat mig åt att ge hallgolvet en första omgång dekorvax. Det blir bra! Jag tror faktiskt att det räcker med en omgång för att få till den där patinerade trätonen vi är ute efter. Och att spara ett par plankor in till toaletten struntade jag faktiskt i, - det blir nog enklare att offra ett par strumpor.

Vem orkar vänta i 100 år?

Hur nöjda vi än är med vårt nylagda furuplankgolv i hallen, så kommer man inte undan att det ser skrikande nytt ut. I stora delar av det övriga huset har vi såpskurade grova plankgolv från 1800-talet, som har fått den där alldeles perfekta patinan. Så kommer väl det nya golvet också att se ut med tiden, men vem orkar vänta i 100 år? 

Vi har funderat mycket på vad vi ska göra med golvet för att få det att passa in i resten av huset. Måla det? Lasera det? Olja det? Såpskura det? Lösningen för vår del blir att lasera golvet med ett tunt lager transparent dekorvax, och sedan försegla det hela med hårdvaxolja. Det är ju ändå ett hallgolv, så det måste kunna tåla en del smuts och blöta. Och det där med tjusiga vitoljade golv är i ärlighetens namn inte riktigt vår grej.

När man har laserat golvet ska det torka, och när man sedan oljat golvet efter det ska det torka igen. Man får alltså inte gå på golvet på ett par dagar. Då uppstår ett delikat litet problem: Hur kommer man till husets enda toalett? Det enklaste blir väl att lämna en bräda eller två kvar tills allt är klart. Annars får det minsann bli ett nattkärl vid sängen. Eller så kanske jag äntligen får användning för min P-mate, som mannen köpte hem halvt på skoj (?) för ett tag sen. Och i yttersta nödfall (bokstavligt talat) så har vi ju faktiskt grannarnas extranyckel, hehe! 

Från en svunnen tid

Så härligt att läsa alla era fina kommentarer om smedens gamla skänk! Det känns verkligen roligt att få ställa in något i huset som har stått här förut, i en svunnen tid. Roligast av allt var det vi hittade bland en massa bråte i lådorna: Smedens avgångsbetyg från folkskolans åk 7 från 1939, och flera olika arbetsbetyg från 1941 och framåt. Några av dem är så vackert handskrivna att man blir sugen på att rama in dem!

För övrigt så kan jag meddela att premiärdoppet i vårt nya badkar avklarades igår kväll. Det var alldeles förträffligt! Förvisso fick vi fylla på vatten med trädgårdsslangen, eftersom vi än så länge saknar en blandare, men det gick bra det med. Jag hade nästan glömt hur galet skönt det är att bada. Nu är tvättstugan utan tvekan mitt nya favoritrum!

Gammal skänk

Ute i ladan har vi haft en gammal skänk stående som har tillhört Solhälls förra ägare; smeden i byn. Vi har haft den lite i baktankarna och tänkt att den kanske kan komma till användning någon dag, och idag var det den dagen.

Den var verkligen ofräscht, med ingrodd smuts och spindelväv överallt. Dessutom hade mössen byggt sig ett litet vinterbo ovanpå den, med löv i en rulle fiberduk. Usch... Men efter ett par rejäla omgångar med skurborste och diskmedel så försvann både smuts och dålig lukt.

Min tanke var först att jag skulle slipa bort den gamla färgen och måla om det, men när det kom på plats nere i källaren så ändrade jag mig. Den här slitna patinan får man ju betala tusentals kronor för på affärer som Raja och Indiska! Dessutom passar färgerna in riktigt bra nere i tvättstugan.

Ur våra gömmor trollade vi fram en tvättkanna med tillhörande fat och en matchande gammal pinnstol att ställa vid sidan om. Nya gräddfärgade frottéhanddukar från rean på Jysk och läckert turkosgröna ljusstakar från Fröjd af Sverige passar in finfint. 

Min gamla Hemnes-spegel från IKEA har äntligen hittat sin plats, efter att ha varit undanställd i ett hörn i pysselrummet sedan vi flyttade från Storstad. Det gamla hederliga spegeltricket är smart, - rummet blev plötsligt större och luftigare.

Nu ska jag bara skarva på avloppsröret till badkaret och sen vankas det premiärdopp. Blandare har vi ingen, men trädgårdsslangen duger fint, hehe!

Måleri och loppisfynd

Nu är Påsklilja från Alcro övermålad med Clear Grass från Nordsjöfärg. På bild är skillnaden kanske inte så markant, men i verkligheten känns allt fantastiskt mycket bättre. Den nya nyansen är både varmare och mildare. Mer som jag hade tänkt mig från början, helt enkelt!

Dörren mellan hallen och smatten är också under ommålning. Den gamla rödbruna lasyren har jag stört mig på i alla år, men nu är den äntligen borta och ersatt av...

... en ljusgrå färdigblandad färg från Cuprinol. Jäklar, vilken skillnad det blev redan efter första strykningen! (Och på före-och-efter-bilderna har väggarna faktiskt olika gul färg, även om det inte framgår så mycket.)

Det roligaste idag är annars att vi fyndade en hatthylla för 40 kronor och en hallampa för 15 kronor på loppis i grannbyn imorse. Och jag som letade i timmar inne i stan igår, haha! Om det blir bra återstår att se, men för 55 kronor har man råd att ångra sig.

Ledig fredag

Från och med 1 september har jag gått ner 20% i tjänst. Det innebär att jag kan vara ledig en dag i veckan, och idag har jag min första lediga fredag. Jisses så lyxigt det känns! Dagen har tillbringats i Kristianstad, på jakt efter hatthylla och lampa till hallen. Jag kom hem utan både det ena och det andra, men jag hittade en jättefin stege att ha som handdukshängare vid badkaret i källaren. Särdeles trevligt lunchsällskap fick jag också, i form av Tamara med bloggen Livet på Solsidan. Det får vi göra fler gånger!

Tack för alla glada tillrop angående den gula färgen i gårdagens inlägg. Jag kan dock meddela att när jag kom ut i hallen imorse, så bestämde jag mig ganska omgående för att färgen tyvärr är helt fel. Det såg inte så farligt ut på bilden igår, men i verkligheten ser den remouladsåsig ut. Säkert jätteläcker hos någon annan, men alldeles för skarp för den övriga färgskalan här på Solhäll. Ny färg är redan inhandlad, den här gången i sällskap av färgkunnig make. Fast jag har inte vågat lyfta på locket än...

Curry nam nam

För att fräscha upp lite i den annars så mörka hallen, och för att knyta an lite grann till 50-talstemat i köket, enades vi till slut om att måla hallväggarna i gult. Väggarna var förvisso redan gula här, men i en ganska dov ton som började kännas lite beige och trist.

Jag fick mandat att åka förbi färgaffären efter jobbet och köpa färg. (Min man är en modig man!) Efter mycket om och men föll valet på Påsklilja från Alcros kollektion. Sitt namn till trots så kändes den mild och lagom mörk när jag såg den uppmålad i affären, men när jag kom hem och öppnade locket så såg det ut precis som currydressing i hinken, haha!

Nu är den iallafall uppmålad i en omgång på väggen. Vi får se hur den blir när den torkar. Maken (som egentligen är den av oss som är mest sober i sitt färgval) diggar färgen totalt, medan jag själv (som är färgglad i vanliga fall) inte känner mig lika övertygad. Jag hade nog velat ha en aningen varmare och kanske aningen "smutsigare" gul. Fast om vi ska spinna vidare på 50-talstemat, med strumpautomat och våra inramade 50-talsveckotidningar, så kan det nog bli riktigt bra ändå. 

Nåväl, vi får vänta och se hur den funkar i riktigt dagsljus imorgon. Och sen får den som lever se...

Ifrågasättande

De säger att högsommarvärmen har återvänt. Fast det kan man inte tro, när man går till bilen på morgonen och det bara är 3 grader ute. Då är det gott med värme i stolsitsen, kan ni tro. Sen sitter jag inomhus på jobbet, ända till klockan 16.00. Jag kliver ut lagom till att dagen svalnar och luften åter känns ruggigt råkall. Inte känns det som sommar då heller.

På mitt lilla symaskinsbord är det också höst, med krysantemum i kruka, äppelkorg och pumpor inhandlade på Bäckaskog och vackert röda köpeäpplen från Konsum nere på byn. Jag har börjat tända mina första värmeljus på verandan om kvällarna och så smått börjat leta efter lådan med flanellpyjamasar uppe på vinden. Högsommar igen? Kan det verkligen stämma? I don't think so...

Snart så...

Nu börjar det likna något ute i smatten Det sista lagret linoljefärg på väggpanelen torkar som bäst, och fönsterbräda och tak har fått sin sista omgång vit färg. Otålig som jag är bad jag maken lyfta ut vårt lilla pottskåp, för att få en känsla för hur det kommer att se ut när inredningen kommer på plats. Det här är verkligen min färgskala!

Nu fattas bara målning av kvartslisten under fönstret och lite bättringsmålning här och där. (Ni vet sådant där evigt "duttande" där fel färg har läckt ut på fel ställe...) Allra sist väntar rengöring av det gamla golvet och elektrikerbesök för dragning av ett par nya uttag. Sen är vi minsann klara med renoveringen! Här ute, iallafall...

Söta små blåklockor

Det sägs att vi kvinnor har simultankapacitet; att vi klarar att hålla många olika saker igång samtidigt. Fast när jag tänker efter så får jag erkänna att jag själv inte är något vidare exempel på det just nu. Jag fokuserar på renoveringen och försummar min stackars trädgård, som nu får klara sig helt och hållet på egen hand. 

Men å andra sidan, vem vill klippa gräsmattan när den är full av söta små blåklockor? Jag tror jag skyller på det om någon får för sig att fråga...

Kackel om spackel

Vi har två hallar på Solhäll, eftersom det finns ingångar både på framsidan och på baksidan. Hallen på baksidan ligger innanför det vi kallar smatten. Här lades nytt trägolv innan midsommar, som sen har fått ligga och torka under sommaren. Nu är det snart dags för ytbehandling, men innan vi gör det så ska övrigt ytsikt i hallen få sig en uppfräschning. När vi drog om elen i vintras så blev både väggar och tak ganska fula, så det är verkligen behövligt.

Murstocken har redan fått en omgång ny vit silikatfärg, den gamla avlutade toalettdörren är på plats och dörrarna till städskåpet (vänster om murstocken) och källaren (höger om murstocken) har fått samma gröna linoljefärg som panelen ute i smatten. Nu väntar väggar och tak på målning, och rummet har plötsligt förvandlats till en gigantisk kattlåda...

Bredspackling verkade till en början vara en god idé för att få en snyggare yta på våra skruttiga väggar, som i grund och botten bara består av masonitskivor. När jag testade att spackla upp en liten väggstump så lossnade den gamla väggfärgen under spacklet och allt bara släppte och rann av. Det var bara att skrapa bort allt, ända in till den gröna ursprungsfärgen. Så har vi lärt oss att man inte kan använda väggspackel på masonit... Eller var det underfärgen som var konstig? Snickerispackel fäste däremot alldeles utmärkt.

Vad det blir för färg på väggarna nu har vi inte riktigt enats om än, men med tanke på hur lång tid underarbetet kommer att ta så har vi nog några dagar på oss...