Dörrarna jag aldrig köpte

Jag har en tendens att snöa in på saker. Bli besatt. Smått fanatisk. Så där betuttad i något att jag släpper all reda och sans. Ibland är det en positiv egenskap, eftersom den ofta leder till produktivitet. Men ibland korsar jag gränsen för galenskap, och då försvinner mitt logiska tänkande i ett endaste nafs. Häromdagen inträffade just det, när jag fick syn på ett par helt fantastiska pardörrar på Bukowskis Market. "Fuktskadade" stod det i beskrivningen. "Rostiga. Avskavda. 215 cm höga." En mer korrekt beskrivning borde ha varit: "De mest makalösa dörrar du kommer att hitta i hela ditt liv!"

Bild från Bukowskis Market

Bara det faktum att vi bor i ett hus med 208 cm upp till tak borde ha fått mig att vakna till, men nu funkar jag ju inte riktigt så... Vill man något tillräckligt mycket, så är det väl en världslig sak att takhöjden är 7 cm för låg! Följande konversation utspelade sig sedan mellan maken och mig. (Vem som är vem får ni gissa själva.)

- Vi får bygga om huset. Vi kan inreda vinden!

- Men om vi ska göra iordning på vinden vill jag vara med och bestämma hur det ska inredas. Det är ju trots allt alla mina prylar som redan är förpassade dit.

- Nä. JAG ska inreda.

- Men du har ju sagt att jag får bestämma på vinden.

- Förr, ja. Jag har ändrat mig nu.

Min galenskap gick så långt att jag faktiskt la ett bud på de där dörrarna, men jag kan ju säga att jag var ute ur leken nästan med en gång. Det vinnande budet landade slutligen på 7106 kronor, och då hade jag hunnit vakna till sans igen för länge sen. Herregud, det var nära ögat! Den här gången hann jag iallafall undvika både en kostsam renovering och äktenskaplig kris innan det var försent, hihi! Fast lite avundsjuk är jag allt på den som får ha så vackra dörrar i sitt hus...