Gårdagens loppisrunda

Gårdagens loppis- och antikrunda i Hässleholm-Tyringe-trakten resulterade som vanligt i grejer som jag inte ens visste att jag behövde. (Ja, kanske till och med grejer som jag inte ens visste fanns, hihi!) Ofta tänker jag att "det här kommer jag aldrig hitta igen", och när den tanken väl är tänkt kan jag komma hem med nästan vad som helst. Som en tung maskäten planka hittad på en nyöppnad antikaffär i Tyringe. Jag tror det är en gammal tvättbräda. Eller vad kan det annars vara? 

Klart man måste ha en sådan hemma! Ju maskätnade desto bättre, bara de små liven har flyttat ut. (Och i just det här fallet har det nog varit obebott ett bra tag.) Just nu har brädan mellanlandat på bordet i hallen, men den kan mycket väl flytta sig vidare till något annat ställe. Himla dekorativ!

På Pingstkyrkans loppis hittade jag en rund virkad duk, som blev fin på soffbordet i röda rummet. Jag vill gärna tänka att det är någon söt liten church lady som har suttit och hantverkat den på någon syjunta eller så. Fast den kanske rentav är fabrikstillverkad, hihi! (Sömnad är inte min forte.)

Och vem i hela friden köper STEN på loppis? Hrmmm, ja jag känner visst iallafall en person som gör det. Men jag försvarar mig med att den nästan inte kostade någonting, och så är den ju så himla vacker med sin runda form och den gråa cirkelformade randen. Den hamnar garanterat i trädgården någonstans, bara våren kommer och utomhusprojekten drar igång.

På Pingstkyrkans loppis satt det också två små Goebel-munkar (salt- och pepparströare) i en monter. "Defekta" stod det på en liten lapp, eftersom plastplopparna i botten saknas. Eftersom de kostade löjligt lite, och eftersom jag älskar deras gladlynta uppsyn, fick de flytta med hem till vitrinskåpet i gröna rummet. Där hade de för övrigt redan en lika gladlynt kusin som stod och väntade, så nu har jag tre. Ett jämnt och bra antal, helt enkelt. Eller en samling, om man hellre vill se det så.

På Förmedlingscentralen i Tyringe (som för övrigt annars har blivit mindre intressant än tidigare sett ur ett second hand-perspektiv) hittade jag en luffarsmidemojäng som man ställer strykjärnet på. Den kan nog bli fin som rekvisita nere i tvättstugan.

Ja, man kan ju förundras över hur mycket man kan proppa in i en liten stuga på 76 skeva kvadratmeter. Fast det fina med second hand-fynd är ju att man kan passa på att plocka bort saker vartefter det tillkommer nya. Devisen "en ny grej in - en gammal grej ut" är nog inte så dum ändå. Nu ska vi bara bli lite bättre på att se till att "ut" inte bara betyder "ut i ladan"...