Året som gått

Så här på årets sista dag scrollar jag igenom blogginläggen från 2017 och försöker summera dagarna som gått. Jag har redan gjort inlägg om årets trädgårdsprojekt, uteplatsprojekt och loppisfynd (klicka på länkarna om du vill läsa mer), men här kommer en liten sammanfattning över året i stort.

Januari

Min ålder kom visst i kapp mig redan i början av året, för efter 45 och ett halvt år vaknade jag plötsligt en morgon och insåg att jag behövde glasögon, hihi! I övrigt tillbringade jag större delen av månaden i längtan efter våren, så som jag alltid tenderar att göra i januari. Köket fick nya gardiner och jag unnade mig nya snittbuketter varje vecka, vilket var mitt nyårslöfte även för i år.

Februari

Jag och två av mina kollegor bokade biljetter till årets upplaga av Chelsea Flower Show; en gammal dröm som äntligen skulle bli av under året. Vi hade rejält med snö, och jag tittade på "Mandelmanns" på TV och drömde om sommaren. 

Mars

Jag skymtade vårljuset i vintertunneln och började vårpynta ute så smått. Med tiggda gatstenar från grannen byggde jag kanter runt de små rabatterna vid ladan. Jag åt brunch på Grand Hotell i Lund och åkte på kurs till Stockholm, och i slutet av månaden kom vi hem med en sprillans ny bil.

April

Vi klappade kossor på Nedanbäcks gård och började flytta ut trädgårdsmöbler. Jag planterade de första penséerna, skötte mina försådda tomatplantor och köpte ett coolt gammalt zinkbadkar. 

Maj

Jag satte äntligen upp grindstolpar in till köksträdgården och renoverade och hängde upp den gamla grinden. Växthuset blev skurat, och jag planterade nya jordgubbsplantor i en av pallkragarna. I slutet av månaden bar det äntligen av till London och Chelsea Flower Show. Vilken upplevelse! 

Juni

Jag och två vänninor firade en födelsedag med spa på Mossbylund, och tillsammans med mina kollegor tillbringade jag en ljuvlig heldag i Mölle och på Kullaberg. Trädgården här hemma prunkade och vi firade traditionsenlig midsommar på Solhäll med våra vänner. Jag fick en egen artikel publicerad i det finska magasinet "Kotiblogit".

Juli

Semester! Maken och jag besökte Österlen, tog en loppistur till Småland och gjorde en liten road trip till Västmanland och Dalarna i slutet av månaden. Jag målade om trädgårdsmöbler med linoljefärg och småpysslade i trädgården i väntan på att stensättarna skulle göra färdigt vår nya uteplats. Vi blev så nöjda med resultatet!

Augusti

Jag sådde gräs runt vår nya uteplats, firade min födelsedag på Solviken, besökte Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero och hängde (nåja...) med min stora favorit Monty Don.

September

Jag njöt av blommande rabatter och målade ett loppisskåp blått (!). Jag åkte på Bokmässa i Göteborg med mina kollegor och tillbringade en helg i vänners hus vid stranden i Skummeslöv.

Oktober 

Trädgårdsintresset gick (som alltid) från 120 till 0, och jag gjorde inte så mycket mer än att pynta på utebordet. Jag högtryckstvättade trappan på baksidan och fick "ärva" en fin gammal trädgårdsbänk av en flyttstädande bloggkompis.

November

Jag baxade hem ett gammalt köksskåp, som jag satte upp i ett genomgångsrum nere i källaren. Maken och jag åkte till Torekov på spa, och på månadens sista dag satte bygga-stuga-i-moraset-projektet igång, vilket lämnade sina spår även på framsidan...

December

Under årets sista månad föll det snö, och huset blev advents- och julpyntat. Vi har firat jul på tre ställen och räknar nu ner timmarna som är kvar av 2017. Nere i moraset är betongplattan gjuten och står och väntar på fortsättningen. To be continued 2018!

Tack kära bloggläsare för att ni har följt med under året som gått! Tack för alla fina kommentarer och mail ni har tagit er tid att skriva, och tack för alla hemliga besök också för den delen. Efter mer än 8 år tycker jag fortfarande att det är lika roligt att dokumentera delar av min vardag i ord och bild. Min ledstjärna i bloggandet är "personligt, men inte för privat". Det är alltså mycket i livet som inte hamnar på bloggen, men det tror jag att ni redan förstår. Ett riktigt gott slut önskar jag er! Hoppas att vi ses igen nästa år!

Näst sista dagen

På årets näst sista dag började det onekligen bli dags att utnyttja biocheckarna jag fick i julklapp av min arbetsgivare julen 2016. Det blev den senaste Star Wars-filmen; en riktig lördagsmatiné tillika nostalgitripp. Nog är det något visst med Luke Skywalker ändå. Fast det är ju i ärlighetens namn lite svårt att förlika sig med att den blonda hjälten från min barndoms 70-tal har förvandlats till en spinkig liten farbror. Hur gick det till?

Ikväll tittar jag på juniorhockey-VM med ett öga och slösurfar på datorn med det andra. Tur att man har simultanförmåga. Äta choklad kan jag också göra samtidigt som allt det där andra. Kvinnans förmågor äro förunderliga, hihi!

P.S. På grund av total brist på nya bilder, så återanvänder jag en från 2015. Det har varit makalöst dåligt fotoljus idag... D.S.

Mellandag

Idag har vi verkligen haft en "mellandag" i ordets rätta bemärkelse. Med andra ord har vi  inte gjort så värst mycket. Dagens största bedrift var att bilen (som var makalöst skitig) blev tvättad på macken i grannbyn, och att jag lyckades komma ut tomhänt ur en av traktens största antik- och loppisbutiker, trots att det var 20% på allt i butiken. Det var väl ungefär det vi hann med idag.

Annars går jag mest runt och är sugen på frukt och grönt. Efter flera dagars konstant ätande (mer eller mindre) är man i ärlighetens namn rätt trött på kött och bröd och snask. Inte orkar man tänka ut vad man ska äta till middag heller. Ge mig en apelsin eller en tonfisksallad!

Nu är jag faktiskt sugen på att börja städa bort julen. Märkligt det där, hur snabbt man tröttnar på det också, bara juldagarna är över. Från och med nu börjar min väntan på våren...

Tyska tomtar

Varje jul står mormors tyska terracotta-tomtar på paradplats här hemma. Kanske älskar jag dem extra mycket just för att de kommer just från min mormor (som satte fram minst HUNDRA tomtar till jul), men nog är de makalöst charmiga ändå?  Jag vet att åtminstone de yttersta tomtarna (som dessutom är tvillingar) på bilden här nedanför kommer från det tyska företaget Gräfenroda, grundat 1856. Fast mina är nog från mitten av 1900-talet, skulle jag tro. Roligast är de när de står tillsammans i grupp. Som ett litet pojkband, hihi!

Två lärlingar från Gröfenroda startade sedermera egna företag, som också tillverkade tomtar: Heissner och Griebel. Från början var de större och faktiskt tänkta som trädgårdstomtar (s.k. Gartenzwerg), och det kan man ju förstå när man ser en del varianter som håller i trädgårdsredskap av olika slag. Färgerna på tomtarna är dessutom ofta inte så juliga, förutom de röda luvorna. Jag hittade en mindre variant på loppis häromåret, som till och med har en GRÖN luva. 

På en samlarmarknad för några år sedan (jag minns inte riktig var och när) hittade jag en liten goding som håller i ett ljus. Han ser så snäll ut och har verkligen blivit en favorit. Vanligtvis står han i fönstret bakom TV:n i röda rummet på julen, men här har han fått åka på en liten utflykt till matbordet i gröna rummet. 

Vissa jular tänker jag att "i år ska julen gå i vitt, grönt och naturfärger här hemma", men i det konceptet passar ju inga tomtar in, så det lägger jag alltid på hyllan när det väl kommer till kritan. För mina tyska tomtar vill jag absolut inte vara utan. Inga tomtar, ingen jul!

Matta i smatten

När det är blött ute och vi klafsar in med kladdiga ytterskor blir det väldigt smutsigt i både smatten (farstun) och i hallen. Vi har en liten dörrmatta innanför ytterdörren, men den gör i ärlighetens namn inte så himla stor skillnad. Därför skaffade vi en liten trasmatta och lade på golvet ute i smatten

Om ytterskorna är väldigt blöta så lämnar vi kvar dem på mattan tills de har torkat. Jag älskar mina gröna curlingkängor med lurvigt varmt foder! Fast när det är sju plusgrader ute (som nu), så värmer de nästan lite för bra... Fast det är fint att kunna sticka i barfotafötter i dem när man ska gå ut till brevlådan och hämta in posten, hihi!

I smatten är det faktiskt inte så julpyntat i år, vilket känns skönt så här nu när juldagarna är över och man redan längtar efter att städa bort allt. Två små tomtar i stengods får iallafall vara med. De är inköpta på hantverksmässan i Båstad och har nog nästan ett decennium på nacken nu. Jag tycker de är så himla fina! När jag köpte dem hade jag någon slags plan att jag skulle köpa två nya varje år, men sen såg jag aldrig fler.

En kruka med mjuken och några röda äpplen bidrar också med lite decemberstämning. I den gamla träskeppan från Hedemora står nyårsbubblet och väntar. Vi firar som vanligt in det nya året hos goda vänner i Åkarp. 2018 låter trevligt, tycker jag!

Idag har jag gjort precis som jag sa igår: Ingenting! Bara gått i pyjamas hela dagen, läst tidningar, slötittat på TV och klämt ytterligare några avsnitt av välgjorda podden "En mörk historia". Och det bästa är att dagen inte är slut än, så det finns gott om tid att bara slöa vidare, hurra! Kanske gör jag något vettigare imorgon.

Annandag och annan dag

Den sista av julens dagar närmar sig sitt slut, och vi är hemma i stugan igen efter en dagstur söderut för ännu en dags julfirande. Efter tre härliga dagar i rad är jag redo för en heldag i pyjamas imorgon. Ni vet, en sådan där dag när man varken behöver klä på sig, laga mat eller gå utanför dörren på hela dagen. (Om man inte vill.) Julefrid när den är som bäst, if you ask me. 

Annandag idag och en annan dag imorgon, alltså. Fint att man kan få uppleva båda delarna!

Juldag

Juldagen har vi tillbringat hos mina föräldrar i Blekinge, där det har blivit lite av en juldagstradition att mamma bjuder på sin goda porterstek. Ljuvligt tycker jag, som inte är någon större fantast av att äta julbord flera dagar i sträck. (En dag brukar räcka för mig...)

Imorgon drar julturnén vidare till Malmö, men ikväll har jag en träff med fantastiska fröken Friman klockan 21.00. Jag har längtat efter det i ett helt år! Och så har jag fått med mig en hel kasse av mammas gamla veckotidningar hem, så jag har redan bespetsat mig på tidigt sängläge. Aldrig är väl julen så skön som när man får tillbringa timmar i sin flanellpyjamas, hihi!

Doppareda'n

Det har blivit lite av en tradition att maken och jag alltid firar julafton hemma på Solhäll. Vi har ju ett litet hus som gör sig extra bra i julskrud, så det känns fint att få vara hemma på julens första dag. I år fick vi sällskap av svärmor och Amerika-svägerskan, som klev av bussen nere i byn lagom till lunch. Julbordet (ett alldeles lagom stort sådant) dukades upp ute i köket, och sen åt vi inne i gröna rummet. 

Äntligen fick jag tända mitt julträd, som jag målade tidigare i höst. Jag satte bara äpplen på ett par av pinnarna; de andra hamnade på bordet. Den bolstermönstrade julduken har hängt med ett par år i rad nu. Jag tycker fortfarande att den är så himla fin, för den är alldeles lagom julig.

Med 9 grader varmt utanför fönstret var det inte direkt läge att göra upp eld i spisen, men mina fina flugsvampar fick bidra med lite värme och stämning. Ja, julsnapsen med för den delen, hihi!

Fast i ärlighetens namn är det mest julmust som går åt här hemma på julen. Tänk att man aldrig tröttnar på det! Jag var på en glöggfest i Malmö tidigare i december, där jag delade bord med ett stort gäng tillresta danskar, som provade julmust för allra första gången där och då. De var alla rörande överens om att det var jätteäckligt. Märkliga människor, haha!

Sen kom tomten med nya fårskinnstofflor till mig. Tänk att han visste precis vad jag ville ha! Amerikanska jellybeans och Nanna Johanssons senaste seriealbum låg också under granen, så nu vet jag precis vad jag ska göra i mellandagarna.

God jul, kära bloggvänner! Hoppas att ni också har det fint!

Lillejulafton

Lillejulafton (som vi säger i södra Sverige) har ägnats åt diverse julstök på Solhäll. Bland annat har det trillats 2,2 kilo köttbullar, efter makens eget recept med kryddpeppar och en skvätt ale, och så mycket smör i stekpannan. Mums filibabba! Vi avsmakade dem redan till lunch idag, och de får högsta betyg.

En annan aktivitet på agendan var julklappsinslagning. Maken och jag brukar köpa varsin riktig klapp till varandra, men tillsammans med båda våra familjer har vi anammat en väldigt opretentiös inställning till julklappar de senaste åren. Vi köper inte en massa dyra grejer till varandra, utan försöker hålla oss till klappar runt 25 kronor per person. Alternativet är att ge bort något man har gjort själv eller som man redan hade hemma. Det blir mycket roligare och mycket mer avslappnat så,

På tal om julklappar, så kom den hemliga tomten på besök någon gång under gårdagen. När vi kom hem från stan igår kväll och klev ur bilen på uppfarten, så stod den här påbyltade korpen och väntade på bänken på norrsidan, tillsammans med ett osignerat julkort. Tre år i rad har den hemliga tomten varit här, och vi har fortfarande inte lyckats lista ut vem det är. TACK snälla tomten! Jag önskar att jag fick ge dig en riktig kram! 

Julstädning hann vi också klämma in idag. Det tog mest hela dagen faktiskt, eftersom vi grejade lite här och lite där samtidigt. Nu luktar det iallafall gott av såpskurade golv och nytvättade lakan; vilken lycka! Aldrig är jag så hemkär som när det är nystädat i stugan.

Nu blir det lite uppesittarkväll med mysbrallor och TV. Inte för att det är någon speciell jultradition eller så, utan mer för att tre dagars ledighet har lett till att vi har börjat vända på dygnet som värsta tonåringarna, hihi! Fast det där med sovmorgon är mest min grej. Jag vaknar hyfsat tidigt, men medan maken går upp och startar dagen ligger jag gärna kvar och drar mig en timme extra. DET är jullov, det!

Traditionen med julkort

Traditionen med julkort har ju förändrats i vårt digitala samhälle. Nuförtiden är det så mycket lättare att slänga iväg ett SMS eller göra ett inlägg på Facebook, som når alla vänner i en enda knapptryckning. Men nog är det ändå något speciellt med julkort i pappersformat. 

De kort som fortfarande hittar till Solhäll hamnar alltid på hedersplats på köksdörren. Snöret med de små "klädnyporna" är nog egentligen tänkt att användas som adventskalender, men de passar ypperligt att hänga upp julkort i. (På matbordet i gröna rummet pågår speltillverkning mitt i julstöket, hihi!)

Själv skickar jag färre och färre vanliga julkort för varje år. Jag har alltid satt en ära i att tillverka egna julkort, men i år får det bli en blandning av digitala julkort och hemmagjorda. Tiden har helt enkelt inte riktigt funnits att göra så många. 

Har ni förresten sett frimärkena med vackra vinterblommor som finns i handeln just nu? (Ett av dem finns på bilden här ovan.) Motiven bygger på fotografier av buketter gjorda av den danska trädgårdsprofilen Claus Dalby. Trevligt med lite trädgårdsperspektiv i vintertid! 

Midvintersol, hurra!

Mellan 17 och 18 idag var året som allra mörkast. Nu vänder det och dagarna blir ljusare igen, hurra! Så enormt hoppfullt ändå, för oss som redan längtar efter våren så att det nästan värker i bröstet. Inga stearinljus i världen kan väga upp välbehagskänslan man får av riktigt solljus, och nog märks det tydligt nu att det blev ovanligt lite av den varan sommaren 2017. Det känns som om den ynkligt lilla D-vitaminreserven man hann buffra upp var förbrukad redan i september. Själv har jag känt mig ovanligt trött under hösten.

Solen hälsade på en kort stund redan idag. Det gillade min vita amaryllis, som beslutade sig för att slå ut på fullt allvar. Den är lite spinkig i stjälkarna, men vacker ändå. Jag har planterat löken i en grön gammal kaffeburk, för hos Fröken Grön är julen naturligtvis övervägande grön.

Ikväll skålar maken och jag för solen och alla härliga utomhusprojekt som väntar under 2018. Fast en fördel med vintermörkret är ju att vi slipper se vår tragiskt sönderkörda gräsmatta medan vi väntar på våren, hihi!

Jul på momangen

Från och med idag börjar en lång julledighet för oss på Solhäll, hurra! Vilken lycka att ha sparade semesterdagar, för nu känns de verkligen välbehövliga kan jag säga. Vi firade ledigheten med att åka och köpa gran, och naturligtvis fick den komma in i stugan omedelbart och bums. Vanlig rödgran ska det vara, tycker jag. Den doftar så gott och är så härligt gammaldags. Årets exemplar är nog den tjusigaste granen vi kommit hem med hittills, får jag säga; symmetrisk, kurvig och alldeles lagom hög. 

Jag har en hel flyttkartong med julgranspynt på vinden, med pynt som jag har samlat på mig under de senaste 25 åren. Varje år är det lika kul att välja kulor. (Ursäkta dålig ordvits, hihi!) I år valde jag rött och vitt som tema: Röda kulor, vita hjärtan och flugsvampar på snöre. Här och där smög jag in några små guldstjärnor i metall, och under granen sitter julugglan och vaktar ett hittills ensamt paket. 

Julkänslan har haft lite svårt att infinna sig i år tycker jag, men gran på plats i stugan var onekligen en quick fix när det gäller julstämningen. Det blev minsann jul på momangen! Det bästa av allt är att jag har tre lediga dagar kvar innan det är jul på riktigt. Skönt med gott om tid att fixa färdigt allt, men framförallt tid att hinna landa lite grann. Det här med att ha semesterdagar kvar i december får nog bli början på en ny tradition, tror jag.