Det är segt att gå upp på morgnarna nu. Så mörkt att det känns som om det fortfarande är mitt i natten när väckarklockan (=mobiltelefonen) ringer vid 6-snåret, och fortfarande lika mörkt när jag går ner till busstationen vid 7. Det är inte annat än att jag längtar lite grann efter vintertiden, som inträder natten till söndag. Då får man ju sova en hel timme längre! Fast å andra sidan måste man hålla sig vaken en hel timme längre om kvällarna, och jag är ju inte precis pigg då heller. Vilket dilemma...
Fast än så länge är det iallafall ljust en stund på eftermiddagarna när jag kommer hem. Då passar jag på att njuta av sådant som lyser upp vardagen lite grann, som den här vackert blommande Awakening-rosen nedanför kökstrappan. Och det ser ut att hinna bli fler blommor, om temperaturen håller sig på rätt sida nollan. Så hoppfullt ändå!
Där ser man hur olika man kan tänka. Själv tycker jag det är som att dra ner rullgardinen när det plötsligt blir mörkt en timme tidigare bara så där. Längtar efter att de ska sluta med de här tidbytena.
SvaraRaderaJa, för min del får de gärna avskaffa tidsbytet också. Vi skulle kunna ha vintertid hela tiden, hihi!
RaderaJa, det har jag inte något emot. Så länge de bestämmer sig för en tid. Gillar inte det där att det blir från OK ljust till inte OK ljust över en natt.
RaderaJa jag som både är morgontrött och kvällstrött får ingen ordning alls på tillvaron och mörkret just nu...får väl inte glömma klockan i helgen då!
SvaraRaderaHöstkram från Titti