Gräsklippartrubbel, jordgubbar och bordsfix

Lördagen började med ett besök på byns lokala gräsklipparverkstad, eftersom styrstången har brutits av nere i fästet på vänster sida. (Jag är så brutal när jag klipper gräs, hehe!) Vi får väl se om det går att laga. Desto trevligare blev det sen, när svärmor och Amerika-svägerskan dök upp på brunch. De hade årets första svenska jordgubbar med sig, och de smakade mera, kan jag meddela.

När vi hade vinkat av våra gäster på eftermiddagen, hängde jag i trädgården ett par timmar. Jag tänkte piffa till utebordet på uppfarten med mina nya blommor, men stod helt plötsligt med en färgskrapa i handen och skrapade bort den flagnande färgen på brädorna som utgör bordsskivan. Två av dem var helt ruttna och föll mer eller mindre sönder, men jag rotade fram några gamla brädor ur ladan och ersatte dem. De stämde inte alls på bredden, och den ena av dem var dessutom lite för tjock, men ett loppisbord för 70 kronor behöver man ju inte vara så himla noga med. 

Brädorna var egentligen lite småfuktiga efter gårdagens myckna regnande, men Fröken Jag-Kan-Aldrig-Vänta gav sig ändå på att måla. Den ljusgråa färgen, som jag hittade i en gammal burk i källaren, var ju faktiskt vattenbaserad, så jag tänkte att det nog inte spelade så himla stor roll. Efter en timme i den ljumma eftermiddagsbrisen hade färgen faktiskt torkat. Underredet målade jag inte om, men det ser rätt OK ut ändå. 

Så fort färgen var torr, pyntade jag på momangen. Jag var iallafall lite småduktig och satte små möbeltassar undertill på alla fat, så att de nymålade brädorna inte blir rostfärgade på en gång. Det ärggröna gamla stallfönstret får bestämma färgskalan på krukor och fat, och även krattorna är ju föredömligt färgkoordinerade. 

Den här sortens karamellrosa krysantemum är ju lika fin som zinnia!

Alla plåtkrukor har jag köpt för inga pengar alls på Affari Outlet i Osby (numera inrymt i den bakre delen av Fröjd) och allt annat är "skrot" från mitt rekvisitaförråd i ladan. Grön mossa och två små "granar" har hängt med ända sedan advent och får vara med ett tag till. I den tunga fyrkantiga lerkrukan stoppade jag ner några plantor vit aubrietia och ett par små murgrönor. På bortre hörnan står en vinröd oxalis.

Vit lavendel blir man ju inte direkt olycklig av. Så elegant!

Imorgon MÅSTE jag få ner mina dahlior i jorden. Jag har inte bestämt mig än om de ska få bo i en pallkrage eller om jag ska plantera dem i hinkar. Jag lutar åt det sistnämnda, så att jag kan flytta runt dem efter behag i sommar. Så får det nog bli.