Klockan 04.49 imorse sussade jag fortfarande gott i min säng och missade därmed vårdagjämningen. Tidpunkten på året då jordklotet står rakt upp. Tidpunken på året då dag och natt är lika långa. Tidpunkten på året då det bara kommer att bli ljusare och ljusare. Det känns ju ändå som något man definitivt borde ha firat, eller vad säger ni?
Jag har nu avverkat en hel arbetsvecka från mitt eget kök, och eftersom jag dessutom har varit snorig och lite hängig hela veckan, har jag faktiskt stannat innanför grindstolparna ända sedan i lördags. Det är inte utan att jag börjar känna mig som astrosmurf i min bubbla, hihi!
Eftersom det var strålande sol idag dristade jag mig iallafall till att stämpla ut från mitt hemmakontor redan vid 15, för att bege mig ut i trädgården med sekatören för en stund. Jag tog det ganska lugnt, men hann klippa ner lite grann i rabatterna runt huset, innan maken kom hem med fredagsmyset.
Helgplaner känns det ju inte direkt som att man kan göra upp numera. Ska man bara sitta innanför grindstolparna och glo en vecka till? Då kommer jag nog förgås av lappsjuka... Fast tänk om man snorar på grund av vanlig hederlig pollenallergi. Hur i allsin dar vet man?
Vårdagjämningen tycker jag absolut att man ska fira på något sätt. Vad trevligt och fint du har gjort på bordet. Så skönt med vår. Jag undrar också hur man ska veta och hur man ska göra. Trevlig Helg! / Pia
SvaraRaderaLjusare tider, ack så skönt...väl värt att fira :)
SvaraRaderaKram från Titti