Trägubbar

Kanske bor det en liten Emil i Lönneberga i mig (trots att jag oftast känner mig mer som Pippi), för jag när en viss fäbless för trägubbar. Förvisso inte vilka trägubbar som helst, men vissa som talar speciellt till mig. Till vardags har jag en omaka trio, som står tillsamman i fönstret i gröna rummet. De är köpta på olika loppisar genom åren, men trots att de är olika så passar de ändå ihop på något sätt. En av dem är faktiskt en gumma, men begreppet "trägubbar" får ses som könlöst i sammanhanget. 

När adventsstaken sätts upp till advent får det ordinarie gängen semester en månad. Då sätter jag istället upp två andra små trägubbar, som jag ropade in på Tradera förra julen. Det är väldigt behändigt att gilla saker som ingen annan gillar, för jag vill minnas att det enda som egentligen kostade mig något var frakten. 

Det enda juliga med de här figurerna är ju egentligen att de håller i ett ljus. Det har nog varit något i den ljuslösa handen tidigare, men vad vet jag faktiskt inte. Istället har jag pillat ner en liten enkvist i hålet. Den ena kamraten i denna duo är en liten herre i någon form av uniform eller livré. Är han chaufför, månntro? Eller kanske soldat? 

På den kvinnliga figuren har de blå vingarna trillat av, och jag faktiskt inte brytt mig om att klistra tillbaka dem. Att gult funkar på julen ser man ju här också (på tal om mitt tidigare inlägg om en gul jul), för hon har minsann en gul mössa. 

Kanske blir det fler trägubbar i min lilla samling framöver. Kanske inte. Det beror ju helt och hållet på om jag hittar något mer exemplar som talar till mig.