Hur är det ens möjligt?

Efter en kall men solig söndag har det plötsligt fullkomligt ploppat upp vårtecken i trädgården. Hur är det ens möjligt, med tanke på att vi har haft 6-7 minusgrader varje natt i en månad och vaknade till en decimeter snö så sent som igår? Knopparna på mitt lilla körsbärsträd, som står i en zinkbalja vid sidan av verandatrappan, ser ut att spricka vilken dag som helst. 

I den varmaste rabatten, som är den på framsidan till höger om glasverandan, tränger pionknopparna upp ur marken. Jag hade inte ens klippt ner de gamla stjälkarna än, så det gjorde jag idag. Medan jag grejade här slog det mig plötsligt att det nog är här jag ska plantera den där 'Alchymist'-rosen jag yrade om häromdagen. Det står nämligen en eländig rhododendron i hörnet mot glasverandan, som inte trivs alls och som har bönat och bett mig att flytta på den i flera år nu. Kanske är det i år det äntligen blir av. 

I den här rabatten blommar det plötsligt också violett nunneört för fulla muggar. Den växer i två stora ruggar, som blir större och större för varje år. Det är en sådan trevlig vårblomma, tycker jag. 

På rönnspirean börjar bladen spricka ut. Den är som allra vackrast på våren och försommaren, när färgerna skiftar i ljust grönt och rosa. Många tycker att det här är en hopplös buske, eftersom den sprider sig med rotskott, men mina buskar är planterade som solitärer ute i gräsmattan, så jag brukar hålla skotten i schack med gräsklipparen. Ibland gräver jag även upp dem och sätter i krukor, och det funkar också fint. 

När jag ändå var ute och spanade på vårtecken, så passade jag på att vira fast lite påskfjädrar i blomsterkornellen på uteplatsen. Utomhus kan det gott vara lite glad färg på fjädrarna, tycker jag. 

Imorgon byter vi till sommardäck på en av bilarna, så nu får det baske mig vara slut på vinter, snö och is. Vi har dock helgarderat oss lite grann och väntar med den andra bilen till efter påsk. Fast nu kan vi väl helt enkelt bara bestämma att det äntligen är vår på riktigt.