Ampelskära och att våga gult

Min "jag-klarar-minsann-att-bara-titta"-kaxighet varade inte ens ett dygn. Idag när jag var på en ICA-butik i närheten av mitt jobb för att handla lite lunch snubblade jag över en vagn med uteväxter, och sen var det kört. Jag kände instinktivt att mitt liv skulle bli så mycket gladare av den solgula 'Bidens ferulifolia', eller ampelskära som den kallas på svenska. Och tänk, så blev det också. Jag blir faktiskt jätteglad när jag ser den!

Jag vet att folk fortfarande när en viss ängslan när det gäller gula blommor, och jag själv måste också jobba lite på att tvätta bort mina fördomar. Jag tänker att jag kan träna på att tänja på gränserna nere i köksträdgården, där det känns helt okomplicerat att ta ut svängarna. Mer gult åt folket! I sällskap av två lila gyllenlack blev det ju rena rama Löfbergs Lila-temat, hihi! Fast i Skåne dricker man Zoegas. (Fast på Solhäll dricker vi Gevalia.)

För övrigt har det varit en underbar sommarkväll i trädgården, och varmare ska det visst bli framåt torsdag. Det ser man ju fram emot. Den där kvällsstunden när man bara får lufsa runt och smågreja är helt obetalbar. Höjden av trädgårdslycka. Så ljuvligt att den tiden äntligen är här.