Hemma från Amsterdam

Efter fyra intensiva dagar i Amsterdam, och ovanpå det en helt vanlig jobbdag i Osby idag, har jag nu landat hemma i soffan. Resan var verkligen fantastisk, och det är med huvudet fullt av intryck och kameran full med bilder som jag sitter här och försöker sålla och smälta allt bäst jag kan. Trött är jag i både kroppen och knoppen, men ett litet reseinlägg ska jag iallafall försöka få ihop. 

Kan man bli annat än förälskad i Amsterdam? Jag var här en gång i min ungdom, men på den tiden prioriterade man ju inte precis att gå runt och titta på alla fina gamla hus. Det var desto mer njutbart den här gången. Det ena huset är ännu mer charmigt än det andra, snett och vint på alla ledder. Man undrar ju om lägenheterna inuti är lika skeva.

Vi var ett helt gäng om 22 personer från två kommuner som reste tillsammans, och hela arrangemanget var ett Erasmus-projekt med syfte att studera hur Amsterdams kommun jobbar med integration och vuxenutbildning med fokus på yrkesutbildningar och andraspråk. Torsdag-fredag var schemat späckat med studiebesök, och jag får säga att det var otroligt intressant. Kan ni gissa vad man tränar på den här dockan? (Läskig, eller hur?) 

En av kvällarna blev vi bjudna på middag på en restaurang som drivs av lärare och elever på en restaurangskola. Det blev en fyrarätters middag med typiska nederländska rätter, som till exempel sparrissoppa med rökt sill och räkcoctail på lokalt fångade miniräkor. Vi undrade verkligen vem som hade orkat pilla skalet av de där räkorna, för de var verkligen pyttesmå och jättemånga. Godast av allt var nog ändå de holländska jordgubbarna, som verkligen smakade som helt perfekta jordgubbar ska smaka. 

Vi reste ner redan på onsdagen och landade mitt i firandet av Koningsdag, som är en helgdag då nederländarna firar kungens födelsedag. Jisses, vilket party det var på gator och torg! Det var som att landa mitt i Vattenfestivalen i Stockholm eller Malmöfestivalen. Alla var klädda i orange och hela stan var dekorerad med ballonger och annat pynt i samma färg. Det var en kul upplevelse, får jag säga. 

Att Amsterdam går under smeknamnet "Nordens Venedig" kan man verkligen förstå, för i hela stan finns det mängder av kanaler, varav de flesta grävdes redan på 1600-talet. 1600 lär också vara antalet broar som finns i stan. Otroligt läckert!

I lördags eftermiddag hoppade vi på en av många kanalbåtar, för att uppleva staden från vattnet. Det kändes verkligen som att åka runt i en stor labyrint, men det var onekligen ett suveränt sätt att få studera alla fina hus från första parkett. 

Amsterdam är också cyklarnas stad. Ofta var det inte biltrafiken vi oroade oss för, utan att bli påkörda av en av alla tusentals cyklister som susade fram utan antydan att trycka på handbromsen. Det här måste nog ändå ha varit stadens vackraste exemplar. 

Det är visst en rejäl summa cyklar man fiskar upp ur kanalerna varje år, men tydligen är det också mängder av bilar som kör ner i vattnet varje år. Det kan man i och för sig förstå, när man ser hur de parkerar precis på kanten. Det där låga staketet håller nog inte emot speciellt mycket, och på flera ställen finns det inget staket alls. 1994 fiskade man tydligen upp en Ferrari från slutet av 60-talet!

Är man konstintresserad, så finns det mycket att titta på i Amsterdam, men den här gången blev det inte mycket av den varan för min del. Jag stötte iallafall på Vermeers kända "Flicka med pärlörhänge" i Keukenhof-parken. (Som för övrigt får ett helt eget inlägg en annan dag.)

Det är otroligt stämningsfullt att strosa runt längs kanalerna kvällstid, fast det är också vid den tiden på dygnet som de tråkigare sidorna av staden vaknar till liv. Jag syftar på sexhandeln i Red Light District, som sker helt öppet och som verkligen är beklämmande att se. Det är ledsamt att sådant ens får förekomma i ett modernt västeuropeiskt land år 2022. Droghandeln i alla coffee shops sker alla tider på dygnet, och jag tror faktiskt aldrig att jag har sett så många påverkade människor samtidigt som här. Det kändes också ledsamt, tycker jag. 

Samtidigt upplevde vi alla Amsterdam som en otroligt vänlig stad, där man inte behövde vara rädd för att röra sig runt. Atmosfären var härlig och gästvänlig på alla sätt och vis, och människorna vi mötte var genuint trevliga och hjälpsamma. En stad man vill återvända till helt enkelt, och på bara fyra dagar började vi känna oss riktigt hemtama. 

Hemresan igår blev rejält kaosartad med personalstrejk och timslånga köer genom securityn på flygplatsen. Det tog flera timmar innan vi kom igenom, men det var ändå ett organiserat kaos måste jag säga. Brandkåren fanns på plats för att dela ut vattenflaskor till alla i kön, och volontärer styrde upp inströmningen i de tydligt snitslade banorna. Vi var lite oroliga att vi inte skulle komma fram till vår gate i tid, men det slutade bra till sist. Det spanska flygbolaget krävde munskydd under hela hemresan, vilket verkade ganska befängt mot bakgrund av att alla på planet (utom möjligtvis besättningen) nyss hade tillbringat 2,5 timme i trängsel utan munskydd tidigare... 

Ja, nu är jag hemma, som sagt. Och besöket i Keukenhof kommer, även det som sagt, i ett eget inlägg framöver. Nu trycker jag på publicera-knappen och går och lägger mig. Amsterdam i all ära, men just nu känns min egen säng som den enda platsen jag vill vara på, hihi!