Herr och fru Lemoine

Nu blommar de eleganta 'Mme Lemoine'-syrenerna för fullt. De står planterade i vinkel på kanten bakom gårdsbrunnen, där marken sedan sluttar i en ganska tvär lutning ner mot gruset vid bastustugan. Jag tänkte att det skulle bli som en liten syrenberså där uppe på hyllan, men när jag planterade här var jag ganska grön när det gäller trädgård, så jag tänkte inte på att plantorna skulle växa upp och bli mer som små träd än täta och fina buskar. Jag har i ärlighetens namn inte stoppat dem heller, så nu får de vara som de är. För några år sedan dog den ena syrenen, så den fick jag ersätta med en ny. Den har inte riktigt hunnit ikapp, om man säger så. 

Blommorna är dubbla och verkligen kritvita, och så doftar de så himla gott när man går förbi på grusgången nedanför. Tydligen ska blommorna fungera bra till snitt, vilket syrener i övrigt tenderar att inte vara så bra på. Jag kanske ska våga mig på att knipsa av en gren och testa. Fast maken är ganska doftkänslig, så å andra sidan är det kanske ingen bra idé.

Jag grunnade på om den där Madame Lemoine var en verklig person och googlade för att hitta svar. Hon var visst hustru till syrenförädlaren Victor Lemoine (1823-1911), som uppkallade sin vackraste syren efter sin fru för att hedra henne. Var inte det romantiskt, så säg? Någon bild på henne hittade jag dock inte på nätet, men väl en bild på honom. It's a man's world... 

Victor Lemoine uppkallade visst en syren efter sig själv också, när han ändå höll på. Den är blålila i färgen och heter just 'Victor Lemoine'. Kanske man borde skaffa en sådan också. Det är ju en fin tanke att återförena herr och fru Lemoine en sisådär hundra år senare. Vore inte det också romantiskt, så säg?