Nunneört

I rabatten på framsidan blommar nu nunneörten för fullt. Bortsett från snödroppar och scilla är den alltid först ut. Det låter lite märkligt, men jag har läst någonstans att nunneörten hör till vallmosläktet. Det kan man ju då rakt inte tro. Det sägs också att själva rotknölen är giftig och att den brukade användas som blodtrycksmedicin förr i tiden. Nunneörten kommer i färger från krämvit till blekaste gul till blå, men hos mig finns den bara i violett. Jag har grävt upp självsådda plantor i gräsmattan genom åren och planterat dem på samma ställe, och nu har jag två rejäla tuvor som växer sig större och större för varje år.

När blomningen är över brukar bladverket också vissna, och då är den inte så rolig att titta på längre. Då brukar jag klippa bort allt ovan jord och låta andra perenner ta över, tryggt förvissad om att den kommer tillbaka nästa år igen. För nog är den en trogen återvändare, den lilla nunneörten.