Får man säga att odling är tråkigt?

Jag får vara ärlig och säga att jag faktiskt tycker odling är en ganska tråkig del av trädgårdslivet. Får man ens säga det? Det är inte min grej helt enkelt, och därför brukar det jag gör bli lite halvhjärtat. Och i år har jag kommit på att jag faktiskt inte behöver lägga tid på en massa grejer som jag ändå inte tycker är roligt. Man blir klok när man blir gammal. Eller egensinnig. Välj själva, hihi!

Jag är ju ingen storodlare i vanliga fall heller, men så lite som jag har i köksträdgården och i växthuset i år slår nog alla tidigare bottenrekord. Flera pallkragar gapar tomma, och andra är fyllda av rhododendronbuskar och andra växter som jag har övervintrat där i väntan på utplantering. Det har ju varit så himla torrt, så jag har inte velat flytta dem än. Två rejäla torn med luktärter har jag iallafall, och några jordgubbsplantor sedan tidigare. I växthuset finns fem tomatplantor och två snackspaprikor. Inte mer än så. Lagom jobb för mig.

Man kan ju faktiskt göra andra saker i ett växthus. Som att sitta på en stol och dricka kaffe när det regnar. Fast så många sådana stunder har det ju tyvärr inte hunnit bli än i sommar.

Imorgon tänkte jag försöka stämpla ut lite tidigare från jobbet för att smygstarta midsommarhelgen. Vi får väl se hur det går med den saken, men intentionerna är iallafall goda.