Vinter, julmust och bristande bokläsning

"När räknas det som vinter?" frågade jag Google, för Google vet ju allt. Jag fick svaret att vintern har  anlänt när det är 0,0 grader eller lägre fem dygn i följd. I Skåne är det i och för sig fortfarande plusgrader, men den som har upplevt det skånska novembervädret någon gång vet hur rackarns ruggigt det kan vara. Sedan i lördags kväll använder jag min nya vinterjacka, och idag har jag bokat tid för däckbyte senare i veckan. Mental vinter råder det iallafall utan någon som helst tvekan. Björnen i mig vill helst gå i ide. 

Det bästa med vintern är att man kan dricka ohemula mängder julmust. Det har jag gjort sedan i slutet av september. Iskall julmust är det baske mig inte mycket som kan mäta sig med. Sockerfri, så klart. 

Nu har jag en och en halv månad på mig att uppfylla mitt nyårslöfte för 2023: Att läsa tolv böcker. Det ser onekligen mörkt ut. Jag vill ju inget hellre än att vara en läsande människa, men jag får erkänna att jag verkligen ligger back. Jag har nog faktiskt bara läst 2-3 hela böcker i år, och det är ju katastrofdåligt. Det ligger en hög med halvlästa böcker på mitt nattduksbord, men de räknas inte. Blir 2024 året då jag raderar alla appar från mobiltelefonen, drar ut sladden till TV:n och säger upp Netflix-abonnemanget? I wish...

Min senaste helt lästa bok är iallafall "Agnes Cecilia - en sällsam historia" av Maria Gripe. Jag minns den som en av min barndoms stora läsupplevelser, och nu när jag läste om den förstår jag verkligen vad det var som trollband mig då. Det är verkligen en underbar historia, både sett till innehåll och språk. Jag kan inte annat än fyllas av beundran över min läskapacitet som 11-åring och konstaterar utan omsvep att jag var en mycket bättre läsare då än vad jag är nu...