Gurka, melon och lite till

Jag volonterade att köra maken till tåget i Hässleholm före lunch. Dels för att jag är en god hustru, dels med baktanken att stationen bara ligger ett "pärakast" från Blomsterlandet. Nu har jag två gurkplantor och en melonplanta i växthuset, minsann. Tänk, jag ODLAR faktiskt, hihi!

Jag köpte några jordgubbsplantor som jag pillade ner med lite säckväv i en loppisampel och hängde i växthustaket. Vi har förvisso redan ett litet jordgubbsland i köksträdgården, men jag tänkte göra ett litet experiment och se hur mycket jordgubbar det blir på ett ställe som inte fåglarna kommer åt. 

Jag trodde att jag köpte ett jättebilligt olivträd, men det visade sig vara en liten salix. "I am Oliver" står det på etiketten, och nog lurade den mig iallafall, haha! (Fast det är å andra sidan inte så svårt.) Härdig utomhus ner till -30 grader låter som något jag borde klara av.

Jag planterade den i en terracottakruka, som jag ställde i den gamla brandpumpen. (Ett av alla mina fynd från skroten.) Flyttbara träd är ju himla bra.

Hängsälgen i krukan vid kökstrappan (som uppenbarligen också klarat att stå kvar ute hela vintern) fick några lobelia-kompisar längs krukkanten. Det hade jag förra året med, och det blev väldans trevligt. 

Eftermiddagsvädret har varit ljuvligt, och om väderleksrapporten stämmer har vi ännu varmare dagar att vänta. Hurra, säger jag! Vår bästa tid är onekligen nu.

Trätråg från Tranås

När det gäller ett bra fynd är jag är som jätten Argos. Ni vet, han killen med 100 ögon i den grekiska mytologin, som alltid hade ögonen med sig. Allt som behövdes idag var en kvart över mellan två aktiviteter i Tranås på vår fortsatta studieresa, och så var jag hux flux ägare till ett gammalt trätråg. En antikaffär mitt i stan hade en stor Allt-ska-bort-skylt i fönstret, och sånt kan man ju inte motstå. 

Mina kollegor börjar bli luttrade när det gäller mig och alla mina knasiga infall. Stor buss hade vi ju också, så hemtransporten var minsann inget problem. Och till mitt försvar kan jag säga att en av mina lika loppistokiga kollegor hade en hel del otympliga grejer med sig hem, hon också.

Jag ska nog hitta på något kul med tråget nere i köksträdgården, så i väntan på den ultimata planen så slängde jag in det i växthuset. Användningområdet brukar liksom lösa sig, förr eller senare. Det vet vi ju sedan tidigare, eller hur? 

On the road

Det här ljuvliga trädet i Osby lämnade jag och mina kollegor bakom oss imorse. Med buss har vi rest genom stora delar av Småland med stopp för studiebesök på flera ställen. En synnerligen inspirerande och trevlig dag!

Nu sitter jag på ett hotell i en liten stad någonstans i ovan nämnda landskap. Imorgon väntar en ny intensiv dag med späckat schema, men först väntar en god middag i gott sällskap. Så trevligt att vara ute på vift när man har så trevliga kollegor som jag!

Tête à tête

Är det tantvarning om man helt plötsligt kommer på sig själv med att gilla nejlikor? Kanske det, men i så fall vill jag gärna vara tant! På min lokala mataffär nere på byn hittade jag de här ljuva små liven. Tête à tête stod det på etiketten, och nog sitter det mängder av knoppar sida vid sida.

Tre plantor köpte jag, som jag sedan stoppade ner i den gamla järngrytan på bordet på norrsidan. Blommorna är så vackra i både färg och form; nästan som små karameller. Och så kändes det himla skönt att äntligen bli av med de vissna påskliljorna som har stått i grytan ända fram till nu.

Hur länge står trädgårdsnejlikor i kruka, månntro? Hon är ju novis på nejlikor, den här tanten! "Lång hållbarhet", står det när jag googlar. Hoppas Internet har rätt!

Försommarkväll

Lite oväntat förvandlades en i övrigt ganska kylslagen tisdag till en riktigt skön försommarkväll, med sol och riktigt varm temperatur. När jag kom hem från jobbet passade jag på att vara ute och njuta i 1,5 timme. Härligt när solen silar genom äppelträdets blombeklädda grenar och världen plötsligt är grön!

Även om det har regnat lite grann de senaste dagarna, så har det inte kommit tillräckligt mycket på de nysådda krassefröna i slänten nere i köksträdgården. Jag drog ut slangen och vattnade på rejält. (De gröna prickarna är inte krasse, utan frön från träden.) Här har för övrigt min loppisbänk hamnat, iallafall för tillfället. Den är nog mer charmig än vad den är hållbar, hihi! Man får sitta med andakt.

Plåtkorpen har jag placerat på den avsågade stubben nere i moraset. Den blev riktigt kul där! De gröna lianerna som klättrar upp på stammen är humle. Kanske gräver jag upp den och gör en riktig humlestör någonstans istället. Kanske inte...

Utanför växthuset står en liten pall, som maken hittade under ett snabbt besök på en veteranmarknad på campingen i grannbyn i lördags. Vi gjorde ett snabbt stopp där när vi kom från tippen och hade varit och lämnat tillbaka släpet. Nu när vi har slängt så mycket kan vi ju fylla på med ny bråte, hihi!

Innan jag drog in slangen i källaren igen, så satt jag här på hörnan och filosoferade en stund. (Känner du igen stolen, Tamara?) Jag klippte gräsmattan för andra gången i helgen, vilket ger den där härligt prydliga parkkänslan som jag tycker är så skön. 

När vi vaknar imorgon är vi halvvägs in i arbetsveckan. Igen... Kan någon förklara var tiden tar vägen just nu? Jag hinner inte riktigt med.

Gräddbollehållare

Inte så sällan kommer jag hem med de mest märkliga saker. (Men det vet ni ju redan.) Ofta hittar jag sådant som jag inte vet vad det är och som jag inte vet vad jag ska ha det till. Men helt plötsligt kommer man på vad det är man har köpt. Som här: En gräddbollehållare! Att jag inte såg det direkt! 

Som om de där gräddbollarna brukar bli tillräckligt långlivade här hemma för att behöva just en sån... 

P.S. Här i Skåne heter det för övrigt gräddBULLar, men det låtsas jag att jag inte vet om. Är man upplänning så är man, trots alla dessa år i sydsvensk exil. Jag säger ostKROKar också! D.S. 

Pigge Lunk

Vid 9-snåret imorse fick vi finbesök i trädgården. Det var en liten igelkott som fnattade runt i rabattkanten i jakt på något mumsigt att äta till frukost. Jag såg honom från köksfönstret och tassade ut iförd tofflor och nattlinne med kameran i högsta hugg. "Kan du inte sitta still en stund?" frågade jag med min allra snällaste röst, och då gjorde han det för en stund. (Jag tror nästan att jag ser min egen reflektion, där i hans glittriga öga!) Sen pinnade han in i buskarna och försvann.

Jag vill tro att det var Pigge Lunk som var här på besök. Ni vet, igelkotten från 70-talets barnbok/barnskiva med texter av Gösta Knutsson, om den lille igelkotten som bodde hos Bullgumman och Bullgubben på gården Rundhult. "Pigge, Pigge, Pigge Lunk. Han har taggar på sin rygg. Sticker dig om du är stygg. Men om du är riktigt, riktigt snäll, så kan du nog försiktigt klappa Pigge, Pigge Lunk." Åh, så nostalgiskt!