Min lilla gran så grön och fin

Årets julgran inhandlades idag av en lokal idrottsförening utanför en av de stora mataffärerna i Hässleholm. Rödgran så klart, för den doften vill man ju inte vara utan. Nu står den klädd och klar i röda rummet, och julstämningen har onekligen gått från noll till hundra. 

Vi har en hel flyttkartong med julgranspynt, som jag baxar ner från vinden varje år. Där finns kulor och grejer i alla möjliga olika färger och stilar, så granen blir aldrig likadan två år i rad. 2018 blev det  först kulor i grönt, guld och vitt, men det såg lite färglöst ut, så sen hängde jag upp flugsvampar och några röda kulor också. Glitter blev det visst också i år. Ser ni mig i kulan?

I toppen sitter som vanligt min gamla ängel från 1977. Jag minns att jag köpte den på varuhuset Wessels i Uppsala, där min mamma jobbade på den tiden. 

Och under granen sitter ugglan och vaktar alla paket; även det precis som vanligt. Kan man ha en julbock, så kan man väl ha en juluggla?

Imorgon trillar vi köttbullar och griljerar skinka, men någon julstress känner vi inte direkt. Det blir ju faktiskt jul oavsett vad man gör och inte gör. Och stressar gör man ju nästan alla andra dagar på året, så det försöker vi låta bli.  

Tretton dagar

Så vaknade jag imorse till den första av tretton lediga dagar. Så härligt det ska bli! Jag firade min nyvunna frihet med ett frukostbesök hos tandhygienisten, som gav mig tummen upp och ett lager melonsmakande fluorlack på garnityren. Efter det gick jag hem och bäddade rent i sängen, så inatt får vi sova i jullakanen. 

När min pappa och faster tömde farmors lägenhet i våras fattade de ett gemensamt beslut att skicka med hennes fina julgransljusstake hem till mig. Glad är jag för det! "Hembygdsgården julen 1988" står det i botten på den, med farmors snirkliga handstil. Det är nästan det bästa av allt.

Idag är det vintersolståndet. Årets mörkaste och kortaste dag, alltså. Det betyder att vi går mot ljusare tider från och med nu, hurra! Det firar vi med lövbiff och pommes frites; kulinariskt så det förslår, hehe! Och imorgon köper vi gran. Livet på en pinne!

Vintern ska värma våra fötter

På Luciakonserten i år sjöng min kör en, för oss, helt ny sång skriven av den Malmö-baserade folkmusikgruppen Alla Fagra. Jag går fortfarande och trallar på den här låten, och jag får säga att både text och melodi får mina frusna vintertår att tina. Klicka igång YouTube-filmen här nedanför och sjung med, vet ja!

Långt här uppe i den kalla Norden

är halva året fruset, mörkt och kallt

och var vi än har kommit från på jorden

så är det här vårt hem, i ett hem ska ingen frysa

även om vi inte tänker lika

om livet och hur allt hänger ihop

så önskar vi att värmen ska berika

och föra oss samman och aldrig tappa taget.

Vintern ska värma våra fötter

när kalla vindar blåser in mot hamn

isarna sjunger sina sånger

men du ska inte frysa mer

jag värmer dig så gärna i min famn

vi kan känna frostens kyssar

och blicka fram mot vårens gröna tid

och njuta av vårens alla färger

trots att vintern breder ut sin vita skrud

så är jag varm med dig bredvid.

Långt här uppe i den kalla Norden

är tiden tyst och tystnaden ett spår

som trampats in i snön utav de orden

kryp in under min filt, här ska frusna tårar smälta

Tillsammans ska vi tina upp och skratta

åt vintern lek och iskristallers sång

miljoner flingor i en vintermatta

blir taket till vårt hem där vi värmer upp varandra

Ingen dörrkrans än

Det slår mig att jag inte har gjort någon dörrkrans i år. Fast det är ju i och för sig inte försent. Förra årets version var enklast och snabbast tänkbara: Grön mossa virad runt en färdig halmstomme. Jag piffade upp den med mängder av små loppisfyndade flugsvampar. Att de var gjorda i frigolit och "smälte bort" i regn och snöfall var kanske inte så genomtänkt. (Lite som när jag målade utemöbler i falu rödfärg, haha!) Men det var ju fint så länge det var fint. 

Kanske totar jag ihop något enkelt i helgen. Kanske köper jag en färdig någonstans. Kanske struntar jag i det hela. Det blir ju jul ändå.

Ett litet axplock

I söndag rotade jag fram min gamla adventskyrka ur en låda på vinden. Jag målade ju om taket från nagellacksrött till grönt förra året, vilket var en klar förbättring och definitivt gjorde den mer lättplacerad. Jag har tagit bort den ojordade lampsladden och gjort det lätt för mig, genom att stoppa in en vanlig batteridriven ljusslinga istället. Nu står den på det lilla vita bordet i gröna rummet, som en liten extra myspysbelysning. Förra året gjorde jag fint med grön mossa runtomkring den på en silverbricka, men det orkade jag inte i år. 

Har ni sett att det finns kritvita julstjärnor i år? Det fanns det kanske redan förra året, men för mig är det nytt. Man ska vattna julstjärnor med varmljummet vatten, berättade trädgårdsmästaren Linda Schillén på TV i söndags. Det var också nytt för mig, som brukar vara världsmästare på att ta kål på mina innan julhelgen ens har börjat.  

Jag köpte med mig några kvistar eukalyptus hem från blomsteraffären i lördags. De silvriga bladen passar alla tider på året; jag tröttnar visst aldrig på dem. Visst är flugsvampen fin? Den är gjord i trä och kommer från Åhléns. I love flugsvamp!

Well, det där var ett litet axplock från några pyntade hörn här hemma. Tänk, om ungefär en vecka kommer jag redan vara trött på allt och vilja köpa krispiga vårtulpaner, haha!

Grejer till mig själv

Maken och jag tog en snabb sväng inom byns två lokala välgörenhetsaffärer i lördags. Målet var att hitta julklappar till våra nära och kära (för det är ju återvunnet som gäller i år), men jag köpte faktiskt mest grejer till mig själv, hihi! 

Fyra fina snapsglas med gravyr för 8 kronor styck och fyra julservetter i tyg för 2,50 kronor styck (det var halva priset på alla jultextilier) kan ju bli fint på julbordet. Vi blir förmodligen fler runt bordet än så på julafton, men det finns ju redan en och annan udda grej hemma att skarva med. 

Servetterna kommer från IKEA, men verkar vara helt oanvända. (Lapparna satt nämligen kvar.) Ganska fina ändå, va? Synd att det inte fanns fler. Finns de på IKEA i år, tro?

En vävd löpare i naturvitt, grönt och brunt för 20 kronor blev jättefin att ha på köksbordet. Den är lagom julig i färgerna, tycker jag. 

Och så ett nytt tillskott till min samling fula tomtar. Med sot på näsan och pliriga ögon. Ibland kan jag bara inte låta bli, haha!

På vägen hem slank jag inom byns finaste lilla blomsteraffär, där jag köpte ett gäng lösa kvistar av sådant jag tyckte var fint i blomsterkylen, som till exempel skimmia och något limegulgrönt rufs, som jag inte vet var det är. Inte det mest juliga i färgerna kanske, men med lite vintergrönt blev det jul ändå på något vis. 

Det stora kålfatet kommer från Bordallo Pinheiro och är inte direkt något loppisfynd. Det är snarare en julklapp till mig själv, som jag har gått och suktat efter länge. Jag tycker det är så himla läckert, och färgmässigt passar det fint ihop med skålen från Sthål, som jag redan hade hemma. 

Det blir en grön jul i mitt kök. Who would have thought... Bordsskivan på köksbordet såpskurade jag med rotborste och grönsåpa förra helgen, och efter den behandlingen blev det nästan chockerande rent. Fast jag måste nog olja in träet lite grann, för det är ganska torrt nu. 

Och så har vi kickat igång årets sista arbetsvecka, som bara är fyra dagar lång. Jag ser redan fram emot ledig tid i flanellpyjamas i sällskap av den där olästa bokhögen jag talade om i ett tidigare inlägg. Men fram tills dess tutar vi och kör med full fart. 

Tredje advent

Framåt sen eftermiddag började snön falla över "Glesbygd". Förvisso ganska blöt sådan, som inte lade sig kvar på marken i någon större utsträckning, men tillräckligt ändå för att skapa riktig adventskänsla. Vi har varit inne och kurat nästan hela dagen. 

Jag har stökat ner ännu mer i stugan idag, genom att dra ner lådorna med mormors jultomtar från vinden. Och så har jag faktiskt hittat mina nya vantar, som låg ute på uppfarten och säkert hade blivit överkörda av bilen både en och två och tre gånger, haha! Men nu är de torra och fina och redo att användas igen, hurra!