"Testamente"

Jag ligger lite efter med mitt nyårslöfte om att läsa minst 12 böcker innan året är slut. En bok i månaden alltså. Det är väl ändå inte att ta sig vatten över huvudet, kan man tycka. Jag älskar ju dessutom böcker och kan inte riktigt förklara varför jag ständigt väljer bort läsningen för annan (ofta mindre värdefull) sysselsättning. Jag VILL ju verkligen vara en läsande människa, för läsningen gör onekligen gott för både hjärna och hjärta. Kanske jag helt enkelt ska börja schemalägga regelbunden tid för läsning, så att det verkligen blir av. Mellan 20-21 på kvällarna kanske, istället för att bara slötitta på TV-program jag inte ens vill se, eller istället för planlöst scrollande på mobiltelefonen. 

Hur som helst så har jag nyss avslutat bok nummer fem, som blev "Testamente" av Nina Wähä. En bok som lämnar mig smått uppfylld på ett sätt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det inte så mycket för själva handlingen i boken, för den är egentligen ganska mörk och bitvis brutal, utan kanske mer för att det känns som jag har varit med om något nytt och fräscht i svensk skönlitteratur. Författaren har nämligen hittat ett helt eget sätt att berätta en historia, och dessutom har hon en ton och ett flöde i språket som jag njuter av att läsa. Redan på bokens framsida får man en försmak av både handlingen, berättartekniken och språket:

En deckarhistoria skulle man kunna tro, men långt ifrån i traditionell bemärkelse, trots att författaren redan från början låter läsaren ana att något dramatiskt kommer att hända innan boken är slut. Berättelsen är istället mer som en blandning av en skröna och en släktkrönika, där vi får följa den fattiga familjen Toimi, som bor i Tornedalen i Finland. Boken startar i tidigt 80-tal, men tar även med läsaren bakåt i tid. Familjen är en udda samling bestående av tolv syskon (fjorton egentligen, om man räknar en bror och en syster som har dött) i olika åldrar och deras föräldrar. Var och en av familjemedlemmarna har sin berättelse och sina egenheter, och även om det till en början kan te sig en smula rörigt med fjorton olika huvudpersoner, så är det inte det minsta svårt att hålla reda på vem som är vem. Var och en kryper liksom in under huden på en, oavsett om man gillar dem eller inte, och var och en av dem bidrar med sitt perspektiv på hur det är att leva i den mer eller mindre dysfunktionella familjen Toimi. 

Det här är kanske inte en bok för alla, men för mig var "Testamente" en givande läsupplevelse. Annorlunda, men bra. Kanske tycker jag att det finns en del frågetecken som författaren inte riktigt rätar ut, men det här är å andra sidan inte en bok där själva ramberättelsen känns speciellt viktig. Historien om varje person är liksom en helt egen berättelse i berättelsen. När boken nådde sitt slut saknade jag familjen Toimi i flera dagar. 

Semesterrutinen

Semesterrutinen har infunnit sig för de dagar vi inte har något inplanerat. Jag ligger kvar länge i sängen och drar mig så länge som möjligt varje morgon. Lyssnar på "Morgonstudion" på TV:n, som maken har slagit på. Scrollar lite på mobilen. Ligger och låter tankarna flöda fritt. Ibland går jag upp och hämtar en kopp kaffe och går tillbaka till sängen igen. Framåt tiosnåret släntrar jag ut i trädgården och kommer inte in igen förrän maken lockar med lunch. Sen går jag ut igen och bara låter tiden suddas ut. Gräver lite. Plockar lite. Sitter lite. Drar lite ogräs. Flyttar någon kruka. Vattnar lite. Lortar ner mig. Och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att ha semester än så. Dagar som dessa känner jag mig verkligen ledig.

Sen är det skönt att göra ett litet avbrott från semesterrutinen ibland, till exempel genom att göra en liten utflykt på ett par timmar. Idag var vi en stund på Hästveda marknad i värmen. Jag köpte oliver i lösvikt och drack en iskall slush så glupskt att jag fick brain freeze, hehe! Det skulle bli loppis på torget klockan 13, men den hoppade vi faktiskt över efter att ha tjuvtittat lite grann på utbudet. (Ståndaktigt, eller hur?) Och sen var jag nöjd med att få gå hemma och drula resten av eftermiddagen. Gräva lite. Plocka lite. Sitta lite. Dra lite ogräs. Flytta någon kruka. Vattna lite. Lorta ner mig. Ingen är så bra på att ha semester hemma som jag.

Rosplantering och lite annat

Idag har jag planterat i värmen. Kanske inte jättesmart, men till min fördel får jag säga att jag faktiskt var uppe hyfsat tidigt på morgonen, medan framsidan fortfarande låg i skugga. Jag planterade 'Chippendale'-rosen cirka en halvmeter ut från husväggen för att undvika regnskugga från tak och husvägg. Rosen är sannerligen inte stor nu när den har kommit i jord, men den växer förhoppningsvis till sig. Jag fyllde ut rabatten med en rea-pion som jag hade i en pallkrage och kärleksört som jag hade i en kruka. Allt annat fanns redan. Jag behöver fylla på med några plantor till, men det får vänta så länge. 

För att fylla ut tomrummet mot husväggen så stoppade jag ner en vacker rostig ros på pinne där. Den fick jag i tidig födelsedagspresent av min fina svärmor, när vi träffades i fredags. Hon har köpt den av Karl-Fredrik på Eklaholm i samband med årets upplaga av Malmö Garden Show. Så fin! Och när kvällssol och skugga möts förvandlas den vitputsade väggen till en himmel med vita moln genom kameralinsen. Magiskt!

I rabatten på den andra sidan glasverandan grävde jag upp den stackars rhododendronbusken, som förde en tynande tillvaro där. Den hade en kompis på andra sidan som jag flyttade till baksidan av bastustugan redan i höstas, och den tar sig fint på sin nya plats. Nu får vi se om den här spinkiga stackaren också växer till sig. 

Jag har tagit vatten för bevattning ur badtunnan i en hel vecka. Efter planteringen i förmiddags var den så pass tom att maken kunde skura ur den med såpa och slang och fylla på nytt färskt vatten. Det lortade vi ner direkt sen med bastubad och dopp, hihi! Galet med bastubad i värmen kanske ni tycker, men det är faktiskt det allra mest effektiva sättet att bli sval resten av kvällen. Det händer liksom något med kroppens egen termostat efteråt. 

Solhäll ser verkligen ut som ett sommarhus på semestern, med konstant öppen ytterdörr, framrullad grill och handdukar på tork på trappräcket. Har ni förresten provat att grilla sidfläsk kryddat med cayennepeppar? Mums!

En ny sväng till tippen har vi också hunnit med. Vi har blivit duktiga och ställer in skräpet direkt i skåpbilen nu, istället för att det ska mellanlanda "tillfälligt" i ladan. Det är ju så nära till vår lokala återvinningsstation, så ett ärende dit tar bara en halvtimme tur och retur. Det går visst att lära gamla hundar att sitta, hihi!

'Chippendale'

Det var så fint i rabatterna på framsidan av huset när klockhyacinterna blommade i juni, men nu när de hade vissnat ner såg det riktigt bedrövligt ut. När jag hade rensat bort allt det torra gapade det plötsligt tomma hål på flera ställen i rabatterna. Det tog mig ungefär två sekunder att komma fram till att jag behövde åka till plantskolan och köpa lite utfyllnad. Jag hade bespetsat mig på en ros till den ena sidan, och jag visste att Oppmanna plantskola hade fått in mängder av fina sorter i slutet av förra veckan. Det visade sig dock redan vara ganska urplockat där, men jag hittade ett jättefint exemplar av den moderna buskrosen 'Chippendale', som raskt åkte ner i min shoppingvagn. 

Det här är en storblommig rabattros med styva upprätta grenar och tätt växtsätt. Bladen är mörkt gröna, blanka och lite läderartade. Den blir upp till en meter hög och lika bred, vilket jag tänker passar fint där den ska få växa. Sorten remonterar och blommar nästan oavbrutet från slutet av juni till sent i oktober. Färgen på de fullt utslagna blommorna är verkligen maffig. Nyansen på blommorna beskrivs som korallorange, fast jag skulle nog kalla den pink grapefruit. Fast efter vad jag har förstått kan färgen skifta från blomma till blomma. Doften beskrivs som en blandning av persika och mango, och jag får tillstå att det verkligen luktar gott. I Nya Zeeland har den visst blivit utsedd till mest väldoftande ros ett år. Knopparna är vita och rosa och vackra i sig. 

'Chippendale' härstammar från en plantskola i Tyskland och lär vara så ung som från 2005. Sitt namn har den fått för att hedra den engelska möbelmästaren Thomas Chippendale, som levde och verkade på 1700-talet. Rosens namn har alltså ingenting att göra med de lättklädda striptease-killarna från USA, fast nog får man tillstå att det är dem man kommer att tänka på först, hihi!

Jag har faktiskt inte planterat den än. Dels kom jag hem lite sent, dels måste jag fundera lite mer på ordningen i den övriga delen av rabatten först. Duktigt av mig att faktiskt sova på saken för en gångs skull. Det hör verkligen inte till vanligheterna, hihi!

Vilodag, rosor och bär

Idag har jag försökt helga vilodagen. Inga större projekt, alltså. Maken och jag tog en liten biltur till närliggande Lönsboda för att besöka tre loppisar där. Vi konstaterade dock att vi nog har blivit kräsna (eller prylmätta), för vi köpte ingenting. Jag tänker mest att jag borde rensa ut mitt stash av grejer i ladan och ha en egen loppis, innan jag kommer hem med något nytt. Det där med att man blir klokare med åren verkar ju faktiskt stämma, hihi!

'Climbing Bonica' har slagit ut på rosportalen ner mot bastustugan. Det är en oerhört tacksam ros, för den får varken speciellt mycket sol eller omvårdnad. Men kärlek på avstånd får den desto mer. I love it! Som ni ser sitter julens ljusslinga kvar på portalen. Den har blivit kvar där efter två vintrar i rad, och på ett sätt är det ju ändå praktiskt att slippa hålla på och krångla med att sätta upp och ta ner den. Fast nu åker den ändå ner, för jag har visst råkat klippa av sladden till den med häcksaxen... 

Vi har två stora vinbärsbuskar på framsidan av tomten, och i år dignar grenarna av bär. De borde plockas av exakt just nu, men vi är så himla dåliga på det. Att safta och sylta är inte vår melodi, men maken är iallafall duktig på att äta mängder direkt från busken, och det gör duvorna med när vi inte är i närheten. Jag ska nog plocka av och styckfrysa några att ta fram och ha som dekoration. På Hedentorps plantskola förra helgen hade de dekorerat både sallad och kakor med vinbär, och det var så himla fint. 

Själv är jag duktigare på att äta jordgubbar. Det mognar en del nere i köksträdgården, som jag äter direkt från plantan, men det blir även en hel del köpta bär. Det finns inget så gott som svenska jordgubbar. När vi hjälpte till att tömma mina föräldrars sommarstuga plockade jag åt mig en jordgubbsskål från Bruka, som jag själv har köpt en gång i tiden. Ni som var vuxna i slutet av 90-talet och början av 00-talet minns säkert att de här skålarna var himla populära då. Jag vill minnas att de fanns i flera olika storlekar och med flera olika texter. 

Imorgon börjar semestervecka nummer två. Det känns som om jag redan har varit ledig i en hel evighet. Jag älskar att helt tappa greppet om vilken veckodag det är och låta semesterdagarna gå in i varandra. Det är verkligen ett vinnande ledighetskoncept för mig, och det tänker jag fortsätta på. 

Städat i vedkällaren och nyklippt gräs

Maken och jag satte oss ner häromdagen och gjorde en gemensam to-do-list med små och stora hemmaprojekt, som helst ska vara slutförda innan hösten kommer. Listan blev tretton punkter lång, varav två blev avbockade idag: Att röja ut allt skräp som hade samlats på hög i vedkällaren och lägga markduk och grus på det jordstampade golvet där inne, samt att köra till tippen med tidigare nämnda skräp och två bortom all räddning trasiga skottkärror. Kanske inte så värst imponerande på bild, men stor skillnad för oss. Det som fanns kvar av den gamla veden lade vi upp på hyllan, och tändpinnarna hamnade i en vedlår. Dags att beställa hem ett nytt lass ved inför vintern. 

På eftermiddagen tog jag ett varv med gräsklipparen. Jag tyckte först inte att gräset hade hunnit bli så högt, men jag tror faktiskt inte det har blivit klippt sedan strax före midsommar, och efteråt märktes skillnaden tydligt. Hela trädgården känns alltid nystädad när gräset är nyklippt. 

Wichurana-rosen 'Awakening' är frodigare än någonsin i sommar. Det är trädgårdens äldsta ros med närmare 10 år på nacken, skulle jag tro. Jag får säga att den här allmänt lätt att ha att göra med. Frisk och tålig, utan att man sjåpar för mycket med den. Här står den i full sol mer eller mindre hela dagen, men den lär visst vara skuggtålig också. 

Ikväll tittar vi på EM-fotbollen på TV och hejar på vårt fina landslag. Det är väl en evinnerlig tur att vi har duktiga damer som kvalificerar sig till de stora mästerskapen, för nog ger det lite extra sommarkänsla när det är fotboll på TV.  Heja Sverige!

Dalby - Malmö

Svärmor fyller år idag, så maken och jag stämde träff med henne för födelsedagslunch på Dalby Gästis. Det visade vara ett bra val, för maten där visade sig vara otroligt god och välkomponerad. Jag åt pluma (kotlettkappa) med smakrik morotspuré och klyftpotatis, och sedan sotade inkokta päron med myntaglass, färska hallon och ugnstorkad gräddfil. Det smakade verkligen mums! Imponerande var också samlingen snapsglas, som fyllde upp en hel dörröppning. Läckert!

När vi ändå var i krokarna passade vi på att kika in i Dalby kyrka, som har anor från 1060 och därmed är Sveriges äldsta byggnad. Mer än hälften av det södra mittskeppets murar och stora delar av södra sidoskeppet finns kvar från det ursprungliga uppförandet, och man känner verkligen historiens vingslag när man går runt där inne, i synnerhet nere i kryptan. Enligt legenden ska det finnas en hemlig tunnel mellan Dalby kyrka och domkyrkan i Lund. Jag minns ett år då tidningen Sydsvenskan publicerade den fantastiska nyheten att den skulle ha blivit hittad, men det visade sig bara vara ett aprilskämt. 

Sen skjutsade vi hem svärmor till Malmö, där vi tittade förbi på två loppisställen. Några större fynd blev det dock inte, men jag hittade två stora fållade tygstycken (dukar?) på Erikshjälpen som färgmässigt skulle kunna fungera på många ställen här hemma. Extra fint med det diskreta axmönstret i varannan ruta. Kanske blir det nya köksgardiner? Eller kanske ny klädsel till kökssoffan? Eller ett nytt överdrag till pallen i hallen? Eller till strykbrädan? Den som lever får se. 

Vi stannade på en kopp eftermiddagskaffe hos svärmor, vars balkong är en ljuvlig liten oas. Utsikten mot den lummiga bakgården går inte heller av för hackor. Det är nästan som en hemlig trädgård, skyddad från trafik och larm. Tänk att det här är mitt i storstan. Coolt ändå. Rönnspirean i kruka kommer ifrån ett litet rotskot från våra buskar på Solhäll. Den har klarat vintern bra här på balkongen i flera år nu. 

Framåt sen eftermiddag styrde maken och jag kosan mot vårt nordöstra hörn av landskapet igen. En lagom fredagsutflykt, och en väldigt trevlig sådan. Grattis på födelsedagen, L!