Terracotta

Maken och jag besökte Hästveda marknad idag. Mest för att det är väldigt nära hem, men också för att de brukar ha stor loppis på torget samtidigt varje år. Jag gjorde inga betydande fynd idag, men känner mig alltid nöjd när jag hittar terracottakrukor modell större.

Det smarta med terracotta är att oavsett vilken form krukan har, så blir det väldigt enhetligt i trädgården. Och se så bra min fina kärleksört från Malmö Garden Show passar i den finaste av dagens fynd! Man kan inte ha för många sådana här krukor, helt enkelt.

Skogens guld

Vi har förmånen att bo väldigt nära skogen. Själv är jag inte där så ofta, men maken är en riktig skogsmulle och lyckas lura med mig ut ibland. Varje gång jag är där känner jag att besöken borde bli oftare. Jag älskar den där trolska känslan, när man kisar mellan mossiga stenar och tättväxande trädstammar och tycker sig se ett smygande skogsrå eller en liten skogsvätte i ögonvrån.

"Här brukar det växa kantareller," säger maken och pekar vid sidan av skogsstigen vi vandrar på. Och precis där han pekar sticker det upp en guldgul hatt. Och en till! Och en till! Och en till!

Vi fyller en påse på ganska kort tid, och på vägen hem i bilen dreglar vi båda över tanken på smörstekta kantareller på en grov smörgås, gärna med stekt ägg och hackad gräslök därtill. Just nu kan jag nästan inte tänka mig något godare.

Så ikväll står det svamprensning på schemat. Kanske inte lika roligt som själva plockandet, men den som väntar på något gott kan väl stå ut med nästan vad som helst. Mums!

Blodlönn, badkruka och besök

Blodlönnen som jag planterade för några år sedan verkar trivas bra där den står och har stuckit iväg lite grann både på höjden och bredden. Den purpurlila färgen står verkligen ut mot den gröna "väggen" bakom. Daggkåpans limegröna färg är nästan på gränsen, men kontrasterar fint.

Nästan dold där i mattan av skuggröna sitter badkrukan Siv och huttrar med tårna i ett vattenbad. Hon är en av mina allra käraste inslag i trädgården.

Den här kanten av trädgården börjar bli riktigt uppväxt och fin. Det gamla plommonträdet är uppstammat så det förslår, eftersom det nästan höll på att kvävas  i ett tjockt buskage innan vi rensade upp här. Inte Sveriges grannaste fruktträd precis, fast på något sätt gillar jag den där stammen mitt i allt det lummiga. De frösådda lönnarna till vänster i bild formklipper jag hårt varje sommar, så att de bildar en enda krona. Man får jobba med det som naturen ger en gratis, hihi! (Bilden är tagen för nästan en månad sedan. Lupinerna och snöbollsbusken blommar inte längre.)

Efter nattens åskväder har vi faktiskt haft en riktigt skön sommardag i "Glesbygd", med både sol och temperaturer en bra bit över 20 grader. Jag har haft besök av två kära gamla kollegor från den tiden då vi bodde i "Storstad". Så roligt att träffas igen efter 6 år! Nu har de åkt och det drar visst ihop sig till regn igen. Inte mig emot; jag känner mig redo för lite soffhäng resten av dagen.

Regn hos mig

Ett stilla duggregn faller över min trädgård idag. Inte mig emot, eftersom jag klippte gräset och rensade rabatter hela dagen igår. Gruset i köksträdgården ändrar färg så fint när det regnar; det blir nästan lite rosa. Och så luktar det så gott när allt är blött!

Den senaste veckans myckna regnande har iallafall satt fart på köksträdgården, där det växer så det knakar i pallkragar och krukor. Och så länge det regnar behöver jag inte känna mig stressad över att den slitna gamla trädgårdsmöbeln inte blir målad, hihi! 

Ytterligare ett ommålningsprojekt är en gammal trägrind, som fick följa med hem från vår lilla resa uppåt landet. (Från Skattegården i Ödeshög, alldeles intill E4:an. Stanna där om ni har vägarna förbi!) Jag tänkte att jag skulle ha den som grind in till köksträdgården, men den är egentligen lite för kort på bredden. Ska man renovera den på riktigt, så borde jag byta ett par av träribborna och komplettera med en som saknas också. Fast det vette katten om jag bryr mig om... Kanske får den bara stå någonstans och vara fin som den är, med mossa och allt.

Betongäpplet i den ovala rabatten framför köksträdgården har fått flytta på sig till förmån för ett riktigt läckert solur, som maken hittade på loppisen på Hökön förra helgen. Det är en platt urtavla med "visare", som man kan lägga lite var man vill. På stenhällen som sticker upp i rabatten passar den alldeles utmärkt. ("Det är ett urberg!" säger maken.) Gråa dagar som denna fungerar det ju inte så bra, men vad gör väl det.

Vid ladan blommar salvia, och det som en gång var en vit stockros blir visst ett helt gäng i år. Superfint med de vita blommorna mot den faluröda ladan! De gröna käpparna väntar på att få tjänstgöra som stöd, vad det lider.

Regn hos mig, alltså. Inte så dumt det heller. "Tänk på vilodagen så att du helgar den" känns som en passande devis för dagen. Gud tänkte verkligen smart där!

Hallonlycka

Höjden av semesterlycka är när man kan tassa ner till köksträdgården i nattlinne och plocka hallon till sin frukostyoghurt. Mums, så gott!

Jag kan inte minnas att vi har fått hallon så tidigt förr om åren, för jag tror att det egentligen är hösthallon vi har. Kan det vara det fantastiska vädret vi hade i maj som gav dem en kickstart? Kan det vara så att det var bra att jag slarvade med nedklippningen i höstas? För kanske är det sommarhallon vi har? Vilket som, - förgyller min frukost gör de iallafall!

Wanås 2016

Vi besöker Wanås konstpark varje år; inte bara för att vi bor väldigt nära utan också för att det är ett särdeles trevligt ställe. "Wanås är en plats i världen där konst, natur och historia möts" står det i presentationen på hemsidan, och nog känns det så. Idag fyller dessutom min svärmor år, och hon älskar det här stället, så det fanns ytterligare en anledning att åka hit just idag.

På Wanås vandrar man runt bland vackra gamla byggnader och i en frodigt grön skog och tittar på konst. Mycket är så kallad interaktiv konst, som man får lov att röra vid och ibland till och med klättra på. Garanterat underhållande för alla åldrar! En del installationer är permanenta, men varje år finns det något nytt att titta på. Skogen i sig är också en upplevelse, lite trolsk och mossig så där.

Nytt för i år är de halvmeterstora myrorna, som har intagit hela slottet. Läckert! Installationen är gjord av den colombianske konstnären Rafael Gomezbarros och heter just Intaget hus (Casa Tomada). Tre hundra myror kan man räkna till allt som allt på de olika byggnaderna.

Nytt för säsongen är också två olika installationer och en film av Nathalie Djurberg och Hans Berg; två av Sveriges just nu mest uppmärksammade konstnärer utomlands. Ett av verken heter In Dreams och ligger mitt ute i skogen; en installation med speglar, ljud och färgglada plastskulpturer. Jag fick lite Alice i Underlandet-känsla här, och det var säkert meningen också.

Mitt favoritverk är annars den kissande bronsdamen av den svenska skulptören Ann-Sofi Sidén. Jag fotograferar henne varje år, där hon sitter bakom en buske och tittar ut över dammen. Den mest underbara fontän jag sett! (För det rinner faktiskt vatten från ett mycket strategiskt ställe, hihi!) 

Omgivningarna runt slottet är verkligen vackra. Man kan strosa här och bara njuta av miljön om man vill. Om jag var svan skulle jag absolut flytta in i det här fina lilla svanhuset ute i dammen.

För mig brukar det ofta bli mer än ett besök på Wanås per sommar. Hit vill man nämligen återvända!

På resande fot

De senaste dagarna har maken och jag varit på resande fot. I tisdags körde vi från Skåne via Småland-Östergötland-Närke till Västmanland, och idag körde vi samma rutt åt andra hållet. Längs vägen har vi pausat lite här och där, som på det här trevliga caféet; Garvaregården i Askersund. (För övrigt en fantastiskt fin liten sommarstad, får jag säga. Stanna här om ni har vägarna förbi!)

Det huvudsakliga målet med resan var att hjälpa min 102-åriga (!) farmor att flytta, men samtidigt blev det ju också som en trevlig liten familjesammankomst med bland andra min faster och kusin. Några av de saker farmor valde att inte ta med sig fick åka med mig hem till "Glesbygd", bland annat den här söta Jungfru Maria-figurinen, som kommer från min farfars föräldrahem. Jag har minnen av den ända sedan jag var liten och bodde hos farmor och farfar på loven.

Maken och jag har bott på hotell i två nätter och har haft det riktigt bekvämt, men nog är det skönt att komma hem och få sova i sin egen säng. Dags att duscha av sig resdammet, lägga upp fötterna på soffan och småsova lite grann framför Tyskland-Frankrike-matchen på TV.