Som bomull

Som boende i Skåne måste jag säga att det ändå är något visst med snö. Dagarna blir ljusare och hela världen lite vackrare. Idag sken dessutom solen, som en extra bonus. Jag drog på mig kängorna och pulsade runt i trädgården på lunchen. Det var rena rama ljusterapin, kan jag säga. Ljuvligt så det förslår.

När snön ligger kvar som bomull på buskar och träd blir det nästan lite sagostämning. Jag får Narnia-feeling och väntar bara på att faunen herr Tumnus ska komma skuttande bakom hörnet. 

I en driva nere vid bastustugan sitter den lille plåtkråkan bortglömd och översnöad. Tur att det inte är en riktig kråka iallafall, hihi!

När jag loggade ut från mitt hemmakontor och dagens sista Teams-möte, var bastun uppvärmd och klar. Ett tag tänkte jag att jag skulle våga mig på att göra en snöängel i födelsedagskostymen, men sen bangade jag. Idag räckte det minsann att ställa sig på trappan och vädra sig lite grann mellan varven. 

Och imorgon är det fredag. Tänk så snabbt det går att komma in i vardagslunken igen, och så länge det känns sedan man var ledig. Skönt på ett sätt, för jag längtar ju tills det står april-maj i kalendern. Läskigt på ett sätt, för det är ju dagarna som går som är livet. 

Snö, strömavbrott och varg

Hej och hå, nu är det minsann snö i Skåne! Det har mer eller mindre vräkt ner snö hela eftermiddagen, och det fortsätter nu under kvällen. För en stund sedan gick strömmen så att det blev becksvart i hela byn, men lagom till att jag precis hade famlat runt i mörkret och tänt en massa stearinljus, så kom den tillbaka igen. TV-bild har vi dock fortfarande ingen. Den har varit borta i över en timme nu, så masten är nog helt översnöad.

Annars är dagens stora samtalsämne här hemma att maken såg en varg på ett fält utanför byn på väg hem från jobbet i eftermiddags. Det har stått om den i tidningarna tidigare i veckan, så vi visste att den var i krokarna här i nordöstra Skåne, men att se en varg på riktigt är ju inget man förväntar sig i våra sydliga trakter. Förhoppningsvis är det inga får ute i snöovädret. 

Ett hittat träd och ett flyttat träd

Jodå, nog hittade jag körsbärsträdet idag, fast inte riktigt där jag trodde. Jag hade varit duktig och jordslagit det för vintern i den tomma gamla tvättunnan i köksträdgården. Där var det nämligen fortfarande tom jord efter att jag flyttade 'Noriko'-rönnen därifrån i somras. Ni som har varit med här på bloggen ett tag minns kanske att det lilla trädet bodde där i tunnan i fyra år innan sin flytt, och det trivdes faktiskt riktigt bra där.

Det som var lite synd var att trädet liksom försvann i grönskan, när trädgården var som lummigast om sommaren. I synnerhet som jag inte alltid är så duktig på att hålla efter vår sida av hasselhäcken mellan oss och grannarna... Fast jag gillar ju som bekant när det är rufsigt, hehe!

Desto bättre syntes 'Noriko' de gånger då häcken var helt nyklippt, och då höstfärgerna sprakade som mest i det skira lövverket. Snacka om wawawoom-färg, alltså!

Minns ni hur fånigt lycklig jag blev i somras, när jag behövde ett träd till min nyplantering i slänten vid bastustugan och kom på att jag redan hade ett? Att få upp 'Noriko' ur tunnan efter fyra år visade sig dock vara lättare sagt än gjort, för rötterna hade letat sig genom botten och ner i jorden, men efter lite bökande och många svordomar gick det bra till slut. Och där det står nu kommer det definitivt till sin rätt på ett bättre sätt.

Jag var först lite orolig att det inte skulle klara flytten, i synnerhet som jag fick klippa av rötterna lite grann för att få loss det ur tunnan, men det verkar ha gått vägen. Och när hösten väl kom, så levererade trädkronan samma sprakande färgfyrverkeri som det hade gjort från sin förra plats. Först lite lagom...

... och sen med wawawoom-effekt som heter duga. 

Körsbärsträdet är alltså återfunnet och står på tillväxt i den gamla tvättunnan i köksträdgården, och 'Noriko' får förhoppningsvis en vilsam vinter och ny energi att vakna till liv i vår igen. Och så gör man en kort historia lång, hihi! 

Körsbärsträdet som klev ur sin kruka och försvann

Idag kändes det definitivt som årets första riktiga vardag. Nu är ledigheten slut för både maken och mig, och det blev Mamma Scans köttbullar och pulvermos till kvällsmat i total brist på fantasi och ork att hitta på något mer avancerat. Det enda spåret som finns kvar av att det nyss har varit jul är en dörrkrans på bastustugan, två bortglömda flugsvampar på glasverandan och den översnöade lilla granen vid verandatrappan. Fast den där sistnämnda tänker jag att jag kommer undan med, för den vill jag nog behålla precis som den är. Kan vi inte bara säga att vårens trädgårdstrend 2021 är vintergrönt?

Det slår mig att jag hade ett pyttelitet körsbärsträd i den där gamla kopparkrukan (som naturligtvis är ett loppisfynd) i våras. Det var så himla fint där mot den vita väggen när det blommade, men det fångade jag visst inte ens på bild. Hur tänkte jag där?

Körsbärsträdet stod sedan kvar där hela sommaren och långt in på höstkanten, men vad i allsin dar gjorde jag av det sen? Grävde jag ner det i en pallkrage, tro? Eller kanske i en rabatt? Eller klev det helt sonika ur sin kruka och traskade iväg? Det är pinsamt att säga det, men jag minns faktiskt inte...

Jag får väl ta mig en tur i trädgården när det är ljust imorgon och se om jag kan hitta det. Kanske hittar jag även andra saker som jag har glömt bort att jag hade. Det börjar nog bli dags att byta namn till Fröken Mossig...

Årets första tulpanbukett

Idag åkte julgranen ut. Det blir alltid så tomt och mörkt när julljusen försvinner, men jag kompenserade genom att unna mig årets första tulpanbukett. Jag hade både blåbärsris och eukalyptus över från nyårsbuketten, så jag kompletterade bara med rosa tulpaner från mataffären. Det blev en både spretig och rufsig bukett, så där som jag tycker är härligt. 

Buketten har eukalyptus i två färger, både grön och mörkröd. Jag älskar när eukalyptusen får sådana där små bärklasar. Fast i närbild ser det mest ut som avätna vindruvor, hihi! 

Jag blir på riktigt lycklig av tulpaner. För mig är det så starkt förknippat med att vi (om än i sakta mak) är på väg mot ljusare tider. Inte ens det faktum att det har snöat idag kan förta den känslan. Kombinationen rosa + grön känns extra vårkrispig. 

Medan maken tittar på slutspelet i amerikansk fotboll ikväll, tittar jag på "Gardeners' Worlds" årskrönika för 2020 på Youtube. Ljuvligt! Den hittar ni om ni klickar på länken.

 

Loppisabstinens och lördagsgodis

Efter att i princip inte ha varit någonstans på hur länge som helst, drabbades jag av akut loppisabstinens i förmiddags. Dessutom behövde skåpbilen köras en runda, för den har stått oanvänd på uppfarten i nästan tre veckor. Därför stoppade vi helt sonika varsitt munskydd i jackfickan och körde till Möbelmagasinet i Hanaskog. Det är ett ställe som handlar med dödsbon och flyttstädningar, och som har ett jättelager av begagnade möbler och grejer. Dessutom är det 1000 kvadratmeter stort, så det brukar inte direkt vara någon trängsel, och det var det inte idag heller. Jag kände mig ändå lite dum, som inte hade vett att bara stanna hemma...

Jag fyndade två fina små skålar från Rotor Design för 30 kronor styck. Det var ett kap kan jag säga, för nya kostar de egentligen 225 kronor styck. Egentligen är det öronlösa muggar, men de är perfekta i storlek att använda som småskålar för diverse saker. (Godis till exempel.) Vi hade en större skål i den här serien när vi bodde i "Storstad", som vi hade köpt på Norrgavel, men den slog jag tyvärr sönder i något sammanhang. 

Nu när det är en helt vanlig "vardagslördag" får man vanligt hederligt lördagsgodis. Jag plockade ihop några favoriter från lösgodishyllan när vi var på mataffären och handlade. Det blev några surisar, en näve gelébönor, en rosa sockerbit, franska saltpastiller, Gott och blandat-giants och så några sådana där verktyg som är som godis var när jag var liten på 70-talet. Syns det att jag har tröttnat på choklad över jul?

Nu blir det hemmapyssel resten av dagen. Jag har tagit bort adventsljusstakarna och adventsstjärnorna och ska snygga till lite på fönsterbrädorna. Julgranen får nog vänta till imorgon, men sen är julen 2020 definitivt slut. Ett steg närmare våren.

Att bita ihop och hålla ut

Vi har faktiskt fortfarande lite snö ute. Iallafall tillräckligt för att världen ska kännas vit. Det kom lite påfyllning under natten, och ytterligare några flingor på förmiddagen idag. Jag har suttit helt ensam på jobbet idag, för att förbereda det sista inför terminsstart på måndag. Jag jobbar ju med vuxenutbildning och vi fortsätter på heldistans, precis som innan jul. Det är absolut tråkigare, men det går faktiskt bra. Idag har även maken fått besked om att hans högstadieskola går över till distans i nästa vecka, så snart blir vi två "hemmasittare". 

Även om läget egentligen är värre än någonsin i Skåne, så känns det ändå som att man börjar kunna föreställa sig ett liv efter Covid-19. Jag vaccinerar mig utan tvekan så snart jag får erbjudande om det. Alternativet känns helt otänkbart för mig, både när det gäller hänsynen till min egen och andras hälsa. Nu gäller det bara att bita ihop och hålla ut.