Snödroppar

Det var ett tag sedan jag kollade om mina snödroppar hade börjat blomma, men idag kan jag äntligen svara ja på den frågan. Vårens glada gäster!

Urspungligen växte de nere i moraset, men jag brukar gräva upp tuvorna där nere och sätta dem vid foten av päronträdets stam istället. Där blir tuvorna allt frodigare för varje år som går. 

Jag skymtade två nya tuvor i ett buskage nere i moraset, som jag också ska flytta på in the green, för annars hinner man ju glömma var man såg dem. 

För övrigt blommar hasseln för fullt här nere i Skåne, så pollensäsongen har kommit tidigt får man säga. Det har varit riktigt vårsoligt de senaste dagarna, men vis av årstidserfarenhet vet man ju att det lika gärna kan vara en halvmeter snö när man vaknar imorgon. Fast då kan vi iallafall välkomna mars månad, hurra!

Det är frågan

Att förså eller inte förså, det är frågan som uppkommer varje år vid den här tiden. Det är inte alltid jag orkar ge mig på det där, men förra året sådde jag faktiskt mängder av tomater. Allting underlättades ändå av de där behändiga "briketterna", som fungerade både som jord och kruka. Om jag ska förså något i år, kommer jag absolut köpa sådana igen. OM jag ska förså något...

Fast lika tråkigt som det är att hålla på att "dutta" med sina frösådder, lika roligt är det att köpa fröpåsar. Konstigt, det där... Lite som att stå vid lösgodishyllan i mataffären, hehe! Jag har faktiskt redan köpt tre påsar, som ligger och väntar. Krassefrön kan man ju ändå trycka ner direkt i jorden i maj, och zinniafrön brukar också gå att direktså på plats. De sistnämnda ska jag nog ändå förså inomhus i år, så att plantorna kommer igång snabbare och levererar blommor lite tidigare. 

Även om det är ett evigt vattnande under sommaren (i synnerhet förra sommaren!), så glömmer man allt det tråkiga snabbt, den dagen man får stoppa solmogna tomater direkt i munnen. Mmmmmmm! Jag måste nog så lite tomatfrön i år också...

I pallkragarna i köksträdgården brukar jag bara ha sådant som går att så direkt i jorden. Fast så lite som jag hade där förra sommaren, har jag nog aldrig haft förut. Jag kom mig aldrig för att så  någonting överhuvudtaget, för det var ju så himla torrt i jorden redan tidigt på sommaren. Och med tanke på hur himla lite det regnade, så var det nog lika bra. Man hoppas ju ändå att det blir lite mer normalt i år.

En försådd pumpa lyckades jag iallafall dra upp och hålla liv i förra året, fast den blev verkligen ovanligt liten. 

Att förså eller inte förså, det är alltså frågan. Känner jag mig själv rätt, så står jag väl här snart och "duttar"...

"Vill ni ha en gammal dörr?"

Hantverkarna som vi brukar anlita är inte bara duktiga, de är himla snälla och omtänksamma också. Idag när jag kom tillbaka till mitt skrivbord efter eftermiddagens sista lektion, väntade följande SMS från snickaren i min mobiltelefon: "Vill ni ha en gammal dörr? Annars åker den på tippen." 

Vad jag skrev som svar behöver jag nog inte berätta för er, hihi! Inte för att vi har något projekt på gång som kräver en ny dörr just för tillfället, men förr eller senare dyker det säkert upp ett, och då är det ju jättebra att ha en fin gammal dörr på lager. Och vad tror ni snickaren skrev som svar på mitt svar? "Den står redan hos er!" 

Klematis i februari

Bästa medicinen för måndagströtta och ryggontsgnälliga bloggerskor? En rufsig bukett med mängder av ljuvlig klematis! Som en påminnelse om allt det där trädgårdshärliga, som väntar i en inte alltför avlägsen framtid. En bukett kan nog nästan inte bli vackrare än så här!

Jag inser att jag nog måste ha MER klematis i trädgården i sommar. Ännu en sak att skriva upp på önskelistan, hihi!

Antikt i nordvästra Skåne

Hemresan från Torekov igår blev en egen liten utflykt, då maken och jag passade på att köra förbi hela fem olika antik- och loppisställen i nordvästra Skåne. Första stoppet blev på Rutigt och Randigt Second Hand, som ligger i Grevie mitt på Bjärehalvön. Jag har kört förbi här flera gånger förut, men aldrig lyckats komma när det är öppet. Ni ser ju på bilden varför man vill stanna här, och inomhus är det verkligen rum efter rum proppfulla med saker. Till och med jag, som är en van loppisräv, tappade hakan! Det här är mer en antikaffär än en loppis, vilket man också påpekar på en skylt på väggen. 

Sen körde vi vidare till Ängelholm, där vi stannade både på Fyndet och på Varuförmedlingen, som ligger alldeles intill varandra på Industrigatan. I synnerhet den förstnämna är trevlig, med en eklektisk mix av grejer från olika årtionden i olika prisklasser. Om man har den stora plånboken med sig, kan man till exempel köpa den här lilla dosan från Svenskt Tenn. (Det gjorde inte vi.)

Vi körde över Munka Ljungby hem, där vi stannade på Logan Antikt (jättestort!) och på Klenodbutiken. Den sistnämnda ligger inrymd i Skelderhus gamla stationshus, och är nästan värd ett besök bara för byggnadens skull. Titta vilken ljuvlig liten veranda! Är det den gamla vänthallen, tro?

Vad kom jag hem med, då? En gjutjärnsdekoration från en gammal mangel (Rutigt och Randigt) och ett slags stativ i smide (Fyndet), som blev perfekt som underrede till en av mina plåtlådor. 

Ett vackert målat klappträ (Logan) från 1842, som med största sannolikhet inte har använts för att banka tvätt med, utan är en gammal friargåva. 

Idag skrotar vi runt hemma igen. Jag har fortfarande ont i ryggen och ska nog gå och sätta mig i bastun en stund. Imorgon börjar februaris allra sista arbetsvecka. Det finns hopp om liv, hihi!

Båstad - Torekov - Ängelholm

Jag unnade mig en semesterdag igår, för att hänga lite med min sportlovsledige man. Redan på förmiddagen styrde vi kosan mot Båstad, som ligger lite drygt en timmes bilresa från "Glesbygd". Västkusten bjöd på soligt men kallt februariväder. Jag hade tagit med mig kameran, men upptäckte ganska omgående att jag hade glömt kvar batteriet på laddning hemma. Suck... Mobilkameran fick hoppa in från avbytarbänken. 

Vi lunchade på Restaurang Sand, där de alltid har så fräsch salladsbuffé. Dagens rätt var picanha, som är en supergod kötträtt från Brasilien. (På svenska heter det visst grillat rostlock) Vi provade det när vi var i Madrid i höstas, och det var lika gott den här gången. 

Centercourten vid Hotell Skansen, där Båstad-tennisen spelas varje sommar, lyste verkligen färgstarkt i solskenet. Det känns så kul att den ligger inklämd mitt inne på hotellområdet, utan någon form av staket eller murar runtomkring. Jag gav mig på att posera som Serena Williams, men den bilden besparar jag er, haha!

Sen körde vi vidare mot Torekov, där vi checkade in på Hotell Torekov för ett dygn med spa och god mat. 

Vi har bott här ett par gånger tidigare, men det var första gången vi fick ett grönt rum! Nyrenoverat på hotellet eller bara en lycklig slump? Maken anade nästan en konspiration, när han fick se alla kuddar i sängen, hihi!

Sen väntade en hel eftermiddag på hotellets fina spa-avdelning, dit jag inte ville ta med någon mobiltelefon. Att koppla av och att koppla ner är ju liksom hela poängen med varför man åker på spa. Det blev iallafall både varma bad inne och varma bad ute, och en tupplur i en korgstol med utsikt över Kattegatt. Lovely! (Fast jag lyckades visst med konsttycket att ligga i samma position aningen för länge, för min rygg protesterar lite idag... Så kan det gå när man latar sig för länge.)

I huvudbyggnaden på hotellet fanns det en "bokvägg", skapad av antika böcker accompagnerad av ett gammalt strykjärn, en liten koffert och några antika apoteksflaskor. Så himla läckert! Ett sånt här arrangemang hade man ju lätt kunnat tänka sig att göra hemma.

Det blev trerätters middag på kvällen, med tartar, havsöring och en maffig chokladefterrätt, och efter en rejäl frukost med ägg, bacon och belgiska våfflor, var det dags att "rulla ut" för den här gången. Hej då, Torekov! Vi kommer säkert igen. 

Hemresan gick via bland annat Ängelholm, där vi sprang på den sorgligaste lilla statyn ever. "Cykelhjälm, knäskydd o flytväst, men vad hjälper det mot ensamhet" av skulptören Jonas Högström. Jag grät nästan en skvätt, så ledsamt...

Vi hann klämma in mängder av antikställen och loppisar på vägen hem, men det får bli ett eget inlägg framöver. 

Loppistips i Lund

Idag har jag ett loppistips som gäller nästa helg. (Bäst att planera viktiga saker  i god tid, hihi!) Lunds stora arenaloppis, en hel idrottsarena full av loppisbord! Jag och mina två Malmö-väninnor ska dit, som en födelsedagsutflykt för en av oss. (Inte jag.)

Det gäller nästa helg, alltså. Den här helgen har jag annat för mig, men det berättar jag mer om imorgon. Happy Friday, allihopa everybody!

Badrumsskåp eller inte?

Vid den här tiden förra året var vi i slutskedet av vår badrumsrenovering. Det känns fortfarande som det enormt lyft för vårt skruttiga lilla hus! Hur det ser ut där inne har faktiskt inte ändrats så mycket sedan allt blev klart. Den enda förvaringen vi har är fortfarande det gamla pottskåpet, som jag fyndade på Facebook och målade grått. Det skulle stå där i väntan på en bättre lösning, men någon sådan har vi inte kommit på, så skåpet ser ut att bli kvar. Jag tycker ju dessutom om det och den gammaldags stilen det bidrar med. 

Skåpet rymmer alla lösa pryttlar, tvättlappar, flaskor och burkar, som man inte vill ha framme, medan sådant som är lite trevligt att titta på får stå ovanpå skåpet på en marmorbricka. I ett helt år har jag dock gått och fnulat på om det kanske ändå skulle vara praktiskt att sätta upp ett badrumsskåp på väggen ovanför pottskåpet. Men att borra i kaklet gör man ju helst inte förrän man är helt säker på sin sak, så det har inte blivit av än. 

Som ni minns har jag faktiskt redan FYRA olika badrumsskåp att välja mellan! Tre av dem är gamla plåtskåp i vintagemodell med spegelglasskiva och hyllplan inuti. De är himla charmiga, men när jag testade att hålla upp dem mot väggen, så såg de så himla sjaskiga ut mot det vita kaklet. Jag provade att måla om ett (det högra) med högblank bengalack, men det blev inte heller så snyggt när jag testade det på plats. 

Sen hittade jag ytterligare ett skåp på loppis. Jag målade det i samma gråa färg som pottskåpet, och efter att bilden togs bytte jag till och med träknoppen mot en finare i patinerad metall. Men när maken höll upp det mot väggen, kände jag mig fortfarande inte riktigt nöjd. Jag tyckte mest att det såg lite klumpigt och inklämt ut, och ska det vara fönsterglas istället för spegelglas, så kan man ju inte ställa in vad skit som helst. Jag menar, alla burkar och flaskor man har är ju inte så estetiska, och framförallt är de inte så enhetliga. 

Så nu sitter jag här med FYRA oanvända badrumsskåp i källaren. "Du ska inte ha alla kvar, va?" undrar mannen. "Njäääe..." svarar jag. Kanske är svaret så enkelt att vi faktiskt klarar oss med det där pottskåpet. Men jag kan ju inte låta bli att fortsätta fnula... Kanske dyker det ultimata skåpet upp en vacker dag!

Lättplanerad semester

I måndags hängdes semesterlistorna upp på jobbet. Dags att planera sommarledigheten, med andra ord. Det finns egentligen bara en parameter som är viktig att ta hänsyn till: När Oppmanna plantskola har sin stora sommar-rea! Jag tog genast fram min kalender (ja, jag är gammaldags och har en i pappersformat) för att räkna ut vilket datum det blir i år, och sen var det ju lätt som en plätt att kryssa rätt i den där semesterlistan.

Det har ju blivit några billaster genom åren, om man säger så. Men för 15 kronor plantan (alla perenner och sommarblommor) vore man ju bra dum om man körde hem tomhänt. Bilden ovanför är från sommaren 2016, och här nedanför ser vi resultatet från rean år 2017.

Det gäller att hänga på låset, för typ en halvtimme efter öppning är det som om Egyptens gräshoppor har dragit fram. Uppenbarligen bor det många trädgårdsnördar i nordöstra Skåne, hihi! Någon planerad shopping kan man inte utgå från att det blir, och man hinner inte stanna upp och tänka efter så himla mycket, men det brukar liksom bli bra ändå. Har man tur genererar det till och med en helt ny rabatt, som sommaren 2018.

Så hej, Oppmanna Plantskola! Om ni planerar att ändra datum för er årliga sommar-rea, så kan ni väl höra av er! För då måste jag planera om hela min semester.

Same same but different

Vi köpte Solhäll av Hembygdsföreningen här i "Glesbygd", som i sin tur hade fått ärva huset av byns gamla smed. När vi skrev under kontraktet fick vi en CD-skiva med bilder, som visade hur rummen såg ut innan huset tömdes. Jag har visat de där bilderna i omgångar tidigare, men de är himla roliga att titta på igen. Känner ni igen köket, med smurfblåa luckor och babyblå väggar? Och järngaller för fönstret!

En liknande vinkel visar hur det ser ut idag. Vi har ju egentligen inte ändrat så mycket mer än att  vi har fräschat upp ytskikten. Grönrutiga gardiner gillar visst både vi och smeden!

I gröna rummet finns det vissa likheter i möbleringen, med vitrinskåp och matbord på samma ställe. Det roliga i kråksången är att vi har en precis likadan tavla på Oscar II, fast på en annan vägg.

Idag ser det ändå lite annorlunda ut. 

Här är samma rum fotat mot det andra fönstret, som vetter ut mot framsidan. Mera klockor! Och  mera järngaller för fönstren!!

Någorlunda samma vinkel idag:

Jag fick faktiskt fundera ett tag innan jag lokaliserade var nästa bild är tagen, men det är faktiskt fönsterväggen i röda rummet, där vi har vår soffa idag. Ännu fler klockor! Man anar ju onekligen ett passionerat samlarintresse. Och järngaller...

Jag hittade faktiskt ingen bra bild från samma vinkel, men till höger om fönstret har vi en platsbyggd bokhylla idag...

... och i det vänstra hörnet hänger landskapssköldarna, och så har vi tagit fram en bit av timmerväggen. 

   

Och sovrummet var visst inget sovrum i smedens hus, utan en liten alkov för finmöblerna. 

Det är faktiskt egentligen inget naturligt sovrum, men för oss är det mest praktiskt att använda det minsta rummet till sovrum. Var sov smeden då, kanske ni undrar? Det stod faktiskt kvar en gammal säng i det lilla rummet uppe på vinden (som inte har några andra ytskikt än masonit...) när vi flyttade in, så vi antar att han faktiskt sov där. 

Att både dåvarande och nuvarande ägare gillar gamla grejer står ju iallafall utom allt tvivel, hihi! Innan Hembygdsföreningen tömde huset, var faktiskt Antikrundan här och filmade. Knut Knutson föreslog att alla saker skulle säljas på en lokal auktion här hemma i byn, vilket man också gjorde. Undrar just om vi hade köpt något, om vi hade varit där? Jag konstaterar ändå att smeden och vi har ganska olika smak. Ja, förutom den där Oscar II-tavlan och de grönrutiga gardinerna då...

Med huvudena tätt ihop

Röda rosor gör sig extra fint, om de får stå med huvudena riktigt tätt ihop. Som i den här låga vasen med guldgallernät, som jag grävde fram ur mitt vasförråd i källarskåpet. Först kändes det lite brutalt att klippa stjälkarna så korta, men resultatet föll mig verkligen i smaken. Så enkelt och så elegant!

Något sportlov har jag inte den här veckan, men jag unnade mig faktiskt 1,5 timmes spontanplanerad flextid på eftermiddagen idag. Det kändes vardagslyxigt att få lite extra hemmatid i dagsljus, och dessutom hade jag bilen, så jag tog mig hem snabbt. Något sportande lade jag dock inte tiden på, men det var det nog ingen som trodde heller...

Träskåp till badstugan

Igår på förmiddagen svängde vi inom Möbelmagasinet i Hanaskog för att se om de hade något passande skåp till vår lilla badstuga. Vi hittade faktiskt ett jättefint skåp, men större delen av det hade öppna hyllor, vilket inte kändes så värst praktiskt. (Extra dammtorkningsjobb undviker man ju helst, om man kan.) Maken sörjde hela vägen hem, men vi fick iallafall med oss en fin gammal svepask som "tröstpris". 

Det perfekta skåpet letade vi vidare efter redan idag, och som av ett lyckosamt sammanträffande stod det och väntade på oss på Göinge Bohagstjänst i Tyringe: Ett ljuvligt brunmålat skåp från slutet av 1800-talet, med skåpsdörr, hyllor inuti, en låda upptill och till ett överkomligt pris. Dessutom är det bara 130 centimeter högt och gick in utan problem i vår bil, när vi fällde ner ryggstöden i baksätet. Bingo!

Viktigast av allt är att det har helt perfekta mått, både på höjden, bredden och framförallt på djupet, för att passa in på den lilla väggstumpen precis till vänster innanför ytterdörren. 

Jag skurade av skåpet med skurborste och linoljesåpa, både in- och utvändigt, och med tanke på hur vattnet såg ut när jag var klar, var det nog en sisådär 100 år sedan det blev gjort senast. Nu doftar det iallafall renare än rent och står redo att sluka extra handdukar och annat smått och gott, som man kan tänkas vilja ha i en kombinerad bad- och gäststuga. Det finns till och med en "halvhylla" högst upp där inne, där man kan ställa en rad med dricksglas eller så.

Den gamla träskopan (storlex XL!) fick maken av mig som present på Alla Hjärtans Dag. Den hittade jag på en loppis vägg i vägg med min arbetsplats, för ynka 5 kronor. ("Var jag bara värd 5 kronor?") Planen är nämligen att vi ska skaffa en lite större vattentunna att ställa inne i bastun, och då kommer den att komma väl tillpass. En bonus är att den går att hänga på utsidan av tunnan, för träskopor tenderar att bli "slemmiga" om de får ligga i vatten för länge.

Och tadaaa! Svepasken från igår blev ju riktigt fin att ställa ovanpå! Som den sanna språknörden jag är googlade jag ordet svepask  och fick veta att ordet syftar på att asken gjordes genom att svepa tunt trä runt en mall. Den kan även kallas äska, som betyder "liten låda av ask". Träljusstakarna köpte jag på en loppis här i byn i somras. De har flyttat runt lite sedan dess, men nu får de bo här. 

Vi har faktiskt letat skåp sedan i somras, men nu kan vi äntligen checka av det från önskelistan. Och det hade nästan inte kunnat bli bättre än det vi har hittat nu!