Klar med karmstolen

Igår stod jag alltså ute på den för dagen av vårsol uppvärmda glasverandan och grejade med min gröna karmstol. På agendan stod att få på det nya tyget på sitsen och på fram- och baksidan av ryggstödet. Jag låtsades helt sonika att jag var med i "Salvage Hunters - The Restorers" (proffsen där är sååå himla duktiga!) och tog mig an uppgiften med gott självförtroende. Jag fick fixa och trixa lite grann, men några timmar och svordomar senare var jag klar. Resultatet blev faktiskt inte så pjåkigt, if I may say so myself. Det blev iallafall en fullt funktionsduglig möbel att sitta och dricka kaffe i ute på glasverandan. 

Jag började med stycket på baksidan av ryggstödet för att "träna" lite. Det var inte så svårt, för det var bara att mäta upp rutan och klippa till motsvarande stor bit av tyget. Här testade jag hela processen på en gång med fasthäftning av tyget (häftpistol is da shit) och dekorband ovanpå det. Som vanligt gjorde jag allt helt ovetenskapligt. Jag var duktig och mätte det fyrkantiga tyget, men i övrigt körde jag allt på ögonmått och gehör, för sån är jag, tralala.

Tyget på själva sitsen var onekligen lite pyssligt, eftersom den inte går att ta av. Jag lade hela tygstycket jag skulle använda över sitsen och klippte till det lite grovt på plats. Sen justerade jag, klippte lite mer, vek in tyget mot kanten nertill, drog tyget i spänn och häftade fast allteftersom. Hörnen var föga förvånande svårast att få till. Där finns det säkert något mycket smidigare sätt att gå tillväga, men jag vek in och klippte och gjorde om och grejade, och det blev faktiskt rätt bra till slut. 

Det gröna dekorbandet hittade jag på en välsorterad tygbutik på nätet. Där hittade jag också lite extra vadd att lägga ovanpå den gamla sitsen, som var lite gropig och "sticksig" att sitta på som den var, och tyglim att fästa bandet med längs kanterna. Det var faktiskt lätt som en plätt att få det att fästa, och limmet torkade på ingen tid alls. Som arbetsbord när jag klistrade hade jag mina egna lår, så mina leggings är inte så fina längre, hihi!

Stolen är faktiskt riktigt skön att sitta i. Jag tycker om de vackra spjälorna nertill på ryggstödet och vill helst ha dem synliga, men om man vill ha det extra skönt åt ryggen kan man lägga i en kudde. "Fint som snus", säger den lilla tygtanten från Vrigstad. (Efter fyra år på Solhäll har hon fortfarande inte berättat vad hon heter.)

Om ni vill titta tillbaka och se hur stolen såg ut när jag köpte den, så finns det bild på det i DET HÄR gamla blogginlägget från förra året. Till saken hör att jag faktiskt tyckte den var riktigt vacker redan då, men den passade inte in någonstans. Efter sin makeover är den iallafall grön och fin och passar som en smäck hemma hos Fröken Grön. Nu väntar jag bara på att de ska ringa från "Salvage Hunters - The Restorers" och erbjuda mig ett nytt jobb, hihi!