Dörrarna jag aldrig köpte

Jag har en tendens att snöa in på saker. Bli besatt. Smått fanatisk. Så där betuttad i något att jag släpper all reda och sans. Ibland är det en positiv egenskap, eftersom den ofta leder till produktivitet. Men ibland korsar jag gränsen för galenskap, och då försvinner mitt logiska tänkande i ett endaste nafs. Häromdagen inträffade just det, när jag fick syn på ett par helt fantastiska pardörrar på Bukowskis Market. "Fuktskadade" stod det i beskrivningen. "Rostiga. Avskavda. 215 cm höga." En mer korrekt beskrivning borde ha varit: "De mest makalösa dörrar du kommer att hitta i hela ditt liv!"

Bild från Bukowskis Market

Bara det faktum att vi bor i ett hus med 208 cm upp till tak borde ha fått mig att vakna till, men nu funkar jag ju inte riktigt så... Vill man något tillräckligt mycket, så är det väl en världslig sak att takhöjden är 7 cm för låg! Följande konversation utspelade sig sedan mellan maken och mig. (Vem som är vem får ni gissa själva.)

- Vi får bygga om huset. Vi kan inreda vinden!

- Men om vi ska göra iordning på vinden vill jag vara med och bestämma hur det ska inredas. Det är ju trots allt alla mina prylar som redan är förpassade dit.

- Nä. JAG ska inreda.

- Men du har ju sagt att jag får bestämma på vinden.

- Förr, ja. Jag har ändrat mig nu.

Min galenskap gick så långt att jag faktiskt la ett bud på de där dörrarna, men jag kan ju säga att jag var ute ur leken nästan med en gång. Det vinnande budet landade slutligen på 7106 kronor, och då hade jag hunnit vakna till sans igen för länge sen. Herregud, det var nära ögat! Den här gången hann jag iallafall undvika både en kostsam renovering och äktenskaplig kris innan det var försent, hihi! Fast lite avundsjuk är jag allt på den som får ha så vackra dörrar i sitt hus...

Sååå lycklig

Det är inte ringaren i Notre Dame som står där nere i köksträdgården. Det är fröken Grön som klipper hasselgrenar i en utomordentligt oergonomisk position. Men vem orkar bry sig om lite ryggont när man har suttit inomhus precis hela dagen och bara väntat på att man ska få komma hem till trädgården och det underbara vädret? 

Så en snabb bilfärd hem vid 16.00, och en korv med bröd senare, står hon där och klipper hasselgrenar för glatta livet. Nyss har hon flyttat på tre bärbuskar och grävt bort lite gräs inför den kommande make-overn i köksträdgården. Och hon är sååå lycklig!

Välansat och välklippt

I söndags var det äntligen dags för årets första runda med gräsklipparen. Det har varit välbehövligt ganska länge, för gräsmattan hade fått sig en rejäl kalufs. Jag kan häpna lite grann över hur himla prydligt det blir efteråt. Helt plötsligt får våra stora gräsytor lite parkkänsla för en stund. På bilden ser man lite grann hur vår tomt sluttar i olika nivåer. 

Jag ägnade åtskilliga timmar av helgen åt att "höststäda" rabatterna (jag har som tradition att alltid vänta med det till på våren) och dra upp en massa kirskål. Min erfarenhet är att om man håller undan den i början av säsongen, så har man igen det senare när perennerna växer sig täta och tar över utrymmet. I år hoppas jag speciellt på den lilla japanska blodlönnen, som vi planterade förra året. Den lyser redan härligt vinröd mot det skira vårgrönskande syrénbuskaget i bakgrunden. 

Just nu ser det lite glest ut i den nyrensade rabatten, men här blir det snart tätt och fint med ormbunkar, astilbe, funkia och daggkåpa. Skuggrönan längst fram har varit grön så gott som hela vintern; en mycket tacksam perenn. Och mitt i alltihop är några alliumlökar på gång, som pricken över i. Det blir alldeles säkert nya bilder härifrån framöver.

Pang-pion

Pionbuketten från Helsingborg (ni vet den jag nästan missade tåget för i måndags) har blommat riktigt praktfullt hela helgen. Jisses, vilka blommor!

Färgen är så där riktigt chockrosa, så att man nästan trillar baklänges. Snacka om pang-pioner! Fast imorse fick jag sopa kronblad på hela golvet. Ingen lycka varar för evigt, som sagt... Eller underbart är kort, som den gode Povel skulle ha formulerat det.

Idag faller ett rejält regn över nordöstra Skåne. Det är i och för sig bara bra för mina nygödslade rabatter, och även för mitt lilla solbrända magnoliaspöke där ute på gräsmattan. Jag ska nog dra på mig gummistövlarna och klafsa ut och befria den från fiberduken, innan kvällen faller. Det kan ju bli en kombinerad kvällsdusch, om jag har tur!

Hotonomi och brända maränger

I fem långa år har jag väntat på att vår lilla magnolia ska behaga blomma. Under vintern har jag gått förbi den då och då och ömsom fjäskat, ömsom hotat. "Om du inte blommar i år, så gräver jag upp dig..." Det där med hot verkar baske mig ha gjort susen, för i flera veckor har magnolian stoltserat med sju feta knoppar, och igår började blommorna äntligen slå ut. 

Vilken lycka! Egentligen är väl 1:a maj det magiska magnoliadatumet, men 2:a maj fungerar ju det också. "Jag tror du har uppfunnit en ny vetenskap: Hotonomi!" säger maken.

Men säg den lycka som varar för evigt. I förmiddags när jag kom ut på framsidan såg jag att blommorna helt plötsligt var lite brända i kanterna. Som brända maränger... Jag gissar att det är de två senaste dagarnas starka sol som har satt sina spår. Raskt virade jag in det lilla livet i mikrofiberduk, så nu har vi ett litet spöke ute på gräsmattan. Hoppas jag kan rädda de knoppar som fortfarande inte riktigt slagit ut. Jag har ju väntat så himla länge på de där blommorna, så det vore trevligt att få njuta av dem ett tag till.

Med undantag för mitt magnoliatrauma, så har dagen idag varit helt fantastisk. Det har blivit åtskilliga timmar i trädgården, och ovanpå syrechocken tror jag nästan jag har fått lite solsting. Inatt sover jag ovaggad. Igen...

Arabia

Med solsken utanför fönstret kändes det inte helt ologiskt att den digitala termometern på fönsterbrädan i sovrummet visade på ljuvliga 19 grader. Ni kan tro att jag hann jubla högt, innan jag insåg att jag kommit åt en knapp när jag dammade där igår. När räknaren återställdes sjönk siffrorna raskt ner till 10 grader. Hmmm...

Utomhusloppisen i grannbyn blev en blåsig och kall historia. Jag längtade mest efter toppluva och vantar, men blev lite gladare när jag tröstshoppade en stor gul Arabia-karott med pip och handtag för 20 kronor. Jag älskar just den här gula färgen, som gör sig så himla fint tillsammans med allt det gröna i köket här hemma.

Några krukor med kärleksört blev det också, så nu ska jag ge mig ut i trädgården för att gräva lite. Självklart iförd toppluva och vantar...

If you're waiting for a sign...

Första maj är äntligen här, och dagens datum till ära efterlyste TV4:s Nyhetsmorgon bilder på plakat och skyltar med smarta och roliga budskap. Jag kunde inte låta bli att bidra med den här finurliga skylten, som maken och jag hittade utanför en kyrka på Manhattan i påskas. (Och ja, bilden kom med i TV!)

Idag har vi inte haft några större projekt på gång. Någon tvätt, byte till rena lakan och lite annat husplock har fått stå för de vettiga aktiviteterna, annars har vi mest slöat framför TV:n. Det är skönt med sådana dagar också. Imorgon blir det utomhusloppispremiär (visst kan man göra underbara substantiv på svenska!) i grannbyn. Tänk, då är det minsann sommar på riktigt!