Målning, trädgårdsbukett och bastu

Jag hittade en gammal loppislåda med två fack, som stod bortglömd i källaren. Den var trären, men inte byggd av något vidare fint trä, så jag tog mig friheten att måla om den. Mest egentligen för att jag var sugen på att måla något. Jag blandade ihop en egen mix av grågrön och zinkvit linoljefärg, men jag tyckte att den blev för kall och hällde i en skvätt Hastingsgrå också. Vi får väl se om jag nöjer mig där. Jag vet inte ens vad jag ska ha lådan till än, men det där brukar ju lösa sig. 

Idag har jag också tagit mig an det sista omålade fönstret på norrsidan. Det var verkligen en sorglig syn med flagnande färg, alger och spindelnät. Man kan nästan tro att vi aldrig har målat om här tidigare, men det har vi faktiskt. Det är bara det att det var väldigt länge sedan... Och en norrsida är ju en norrsida. 

Ett gäng entimmespoddar senare (tre avsnitt av P3 dokumentär) var allt skrapat, slipat, målat och klart: Vit gräddton på fönsterbågarna och järnoxidröd (samma som på verandadörrarna) på karmen och plåten. Nog blev det skillnad, ändå? Jag passade på att måla det första fönstret en tredje gång, så det är helt klart nu. Iallafall utvändigt, för insidan har jag faktiskt inte tagit. Där är den gamla färgen helt okej, så det får faktiskt vara som det är tills vidare. 

Jag belönade dagens arbete med att plocka in en jättebukett från trädgården. Det finns ingen som helst estetisk tanke i det här arrangemanget. Jag har snarare kört på deviserna "man tager vad man haver" och "more is more", men det blev fint iallafall. 

Det låter ju helt galet i värmen, men vi har faktiskt söndagsbastat ikväll. Det var så himla skönt att få svettas ut slipdamm och svett och att få saltskrubba kroppen och befria den från döda hudceller. Nu är man redo för en ny arbetsvecka. Imorgon ska det kanske till och med komma lite regn. Det ser jag fram emot. 

Värme, vattning och päron

Jotack, det har varit ruskigt varmt idag. Så där dallrande att jag nästan har däckat helt och bara velat ligga i soffan med neddragna gardiner och stängda fönster och titta på true crime-dokumentärer på Netflix. Det har jag också gjort delar av dagen. Nu på kvällen har jag iallafall dragit ut slangen och stödvattnat mina relativt nyplanterade perenner i terrassrabatten ner mot snäckdammen. Det behövdes verkligen, för jorden var så torr att det bara dammade. Då får man vattna i omgångar, för jorden tar inte upp vattnet annars. Ett trick är att vattna med hård stråle mellan plantorna, så att vattnet kommer ner en bit i jorden. Det är nästan om att man masserar ner vattnet i jorden. 

Innan jag kunde vattna fick jag rensa bort mängder av mosiga och överjästa gråpäron på marken. Usch och fy, vad det där luktar. Inget man är det minsta sugen på att stoppa i munnen. Då är det trevligare med päronsplitt. En sådan får det alldeles bestämt bli nu. Jag mumsade i mig en ananassplitt tidigare idag, men i värmebölja finns det ju ingen som helst gräns för hur många glasspinnar man får äta. Tur för mig. 

Nu tar vi helg

Jamen hörrni, nu tar vi helg. Det blir uppenbarligen en varm sådan, så jag har sett till att inte boka in några aktiviteter alls, varken på lördag eller söndag. Det är höstmarknad här hemma i byn imorgon, så kanske dristar jag mig till en runda där efter frukost. För övrigt finns det många småprojekt att dra i här hemma, men man får väl se vad man orkar. 

Jag har iallafall sett till att bunkra frysen full av ananas- och päronsplitt, så att ligga i skuggan och äta glass är ju helt klart en lockande möjlighet. Happy Friday, allihopa everybody!

Värmerekord och ljuvliga trädgårdskvällar

Det råder högsommarvärme i Skåne. På min jobbort uppmättes det 28,8 grader igår, vilket var den varmaste septemberdagen på ett halvt sekel. Då är man för en gångs skull glad att man har en arbetsplats med en inomhustemperatur som alltsom oftast kräver en fleecetröja. Och nej, det är inget kylrum på Scan; det är en gammal fabrikslokal som numera är ombyggd till skolbyggnad. När man kliver ut genom ytterdörren vid hemgång, känns det lite som att kliva av ett charterplan i grekiska övärlden. Wooom! Värmen drabbar en verkligen. 

Kvällsrundorna i trädgården är den ljuvligaste stunden på dagen. Det blåser ofta upp lite framemot kvällen, och när solen börjar dala och dagen svalnar njuter jag i fulla drag. Sådana timmar hade gärna fått vara dubbelt så långa. Undra hur det blir att ha hemmakontor i stugvärmen imorgon. I värsta fall får jag gå ner och sätta mig i bastustugan, för där är det alltid svalt och skönt, så länge man håller dörr och fönster stängda. Ja, och om man låter bli att slå på bastuaggregatet då förstås...

Hibiskus och grön kruka

Peppar, peppar, men min lilla hibiskus lever och har hälsan. Den införskaffades förra hösten, och bara det faktum att den överlevde vintern kändes som en seger. Sedan dess har den bjudit mig på regelbunden blomning med stora vackra rosa blommor. Förvisso har varje enskild blomma väldigt kort livslängd, men det kommer nya hela tiden. Jag vet att man kan ha dem utomhus över sommaren, men min får leva sitt liv som krukväxt inomhus. "Rosen från Kina" kallades den va Carl von Linné, och det är ju inte en helt långsökt liknelse. 

Krukan den stod i började bli lite för liten, så ikväll har jag planterat om den med ny jord och i en större kruka. Hibiskus är allmänt känd för att vara kinkig när det gäller förändring, och den gillar egentligen inte att bli flyttad på så mycket. Jag hoppas att den trots allt förlikar sig med omplanteringen. Det lär jag ju bli varse vad det lider. Kanske har alla knoppar och blad trillat av när jag vaknar imorgon. 

Den gröna krukan är för övrigt ett gammalt auktionsfynd från 2019. Det är en Nittsjö-kruka med både nagg och lagad spricka, men den är vacker i all sin skruttighet. Jag ropade in den med ett udda eklövsfat från Gustavsberg, men det har hamnat i tallrikshyllan istället. Ett fat behövs dock, för krukan har hål i botten. Jag ska nog gå och rota fram något annat ur mina gömmor. Gröna fat är ju inte precis en bristvara i det här hushållet, hihi!

Pensel och sekatör

Det har varit en ljuvlig kväll i "Glesbygd". Jag åt en snabb macka till middag, och sedan drog jag på mig lite mer oömma kläder och traskade ut. Sovrumsfönstret fick ett nytt lager linoljefärg (andra rundan går alltid snabbare), och sen tog jag sekatören i näven och tog en sväng i trädgården. Jag får erkänna att jag har slarvat en hel del med att hålla efter alla sommarblommor de senaste veckorna. Speciellt dahlior och rosenskäror var i stort behov av ansning. Nu är de friserade och fina och orkar nog hänga med ett tag till. 

Till min förvåning såg jag att det hade kommit nya blommor på 'Rosenholm'-rosen. Förvisso bara på en enda gren, men det var ändå en glad överraskning. Rosen blommade egentligen över för nästan en månad sedan, och den har aldrig remonterat så lång tid efteråt förut. Törs man hålla tummarna för att det kommer fler blommor?

Skönt med lite utomhustid, när man har suttit inomhus hela dagen. Nu hoppar jag i nattsärken och stänger butiken för idag. Imorgon ska det visst bli 26 grader varmt, så det kanske kan bli lite kvällstid i trädgården då också. 

Hagtorn

Vi har en självsådd hagtornsbuske, som har stuckit iväg på höjden och blivit ett träd. Dess grenar växer ihop med kronan på ett av mirabellträden längst ner i trädgården. Tidigare tänkte vi att vi nog borde ta ner hagtornen, men med åren blir jag mer och mer säker på att vi absolut inte ska göra det. Jag älskar det där trädet. Tidigt på våren är grenarna översållade med vita små blommor, och nu på sensommaren är grenarna fulla av ljuvliga röda bär. 

Jag googlar och läser att hagtorn inte bara älskas av mig, utan av både småfåglar, fjärilar och andra insekter. Flera hundra arter lär vara mer eller mindre beroende av hagtorn, och på det sättet blir det världens bästa matstation för småfåglarna. Ju äldre trädet blir, desto bättre blir det för andra arter, och hagtorn kan tydligen uppnå en ålder av flera hundra år. Det gör onekligen beslutet om att låta trädet bli kvar ännu lättare, för biologisk mångfald vill man ju absolut gynna. 

Jag har faktist ett guldhänge föreställande ett hagtornsblad och ett bär i en kedja runt halsen. Det kommer från Flora Danica-kollektionen och var min morgongåva från maken när vi gifte oss. Ännu en anledning att behålla trädet. 

Hagtornsextrakt lär dessutom vara bra mot värmevallningar och klimakteriebesvär. Se där, en tredje anledning att behålla trädet, hihi!